Bröllop kräva dessa nycker

Jag var på väg till Uppsala Fotografiska Sällskaps (UFS) fina Cyanotypiutställning i klubblokalen vid Martin Luther King-plan i Uppsala. Har ni möjlighet så gå och se den. Öppettider mm kan ni hitta på hemsidan. När jag kom till domkyrkan anlände en jättelång, knallvit limousine. Den stannade och gjorde klart för att backa. Det här måste jag se, tänkte jag. Hur ska chauffören kunna backa den här långskånken fram till domkyrkans huvudentré, tänkte jag vidare? Jag var sent ute och utställningen skulle stänga om tjugo minuter men det här ville jag inte missa.

Limousinen har börjat att backa

Först ska den runt en obelisk

Det gick ju bra

Sedan följer en högersväng

Det gäller att inte skrapa i träden

Sedan följer en skarp vänstersväng runt kyrkhörnet

Nu gäller det att inte köra över bröllopsgästerna

Nu fattas bara några småjusteringar

Äntligen är långskånken på plats

Det verkar som om bröllop i dag kräva sådana här nycker. Den längsta limousinen som går att uppbringa. Jag hoppas att brud, inkl brudsläp, och brudgum slapp trängas vid hemfärden. Det här är nog bland de absolut längsta limousiner jag har skådat. Jag beundrade chaufförens stora skicklighet att manövrera bilen på plats.  Men hade det fungerat i Trosa?

På återseende

/Torbjörn

Sök upp era gamla vänner

När jag i somras hälsade på min svärfar i Lycksele ringde jag en gammal vän, som bor i Brunflo strax utanför Östersund. Vi hade inte träffats på 20 år. Det var en mycket förvånad Bengt-Åke som svarade. Förvånad och glad. När jag sedan några dagar senare körde från Lycksele tog jag alltså vägen förbi Jämtland och Brunflo. Det blev ett mycket kärt återseende. Jag stannade i tre dagar och vi hann prata igenom massor med gamla minnen. Vi gjorde naturligtvis flera utflykter och hade det väldigt trevligt.

Här sitter jag tillsammans med Bengt-Åke i Storulvåns restaurang...

...och här tillsammans med Bengt-Åkes fru Ann-Christine

Jag har många fler gamla vänner som jag tänker söka upp. Man får ta en i taget så att man kan umgås ordentligt och hinna prata igenom de år som passerat. Varför inte följa mitt exempel.  Sök upp era gamla, goda vänner. Snart kan det vara för sent.

På återseende

/Torbjörn

Kommer Ebba, Ida och Schölin att hitta hem?

På återseende

/Torbjörn

Ska man svara på tilltal?

Ska man svara på tilltal? Naturligtvis, tror jag de flesta skulle svara. Mina föräldrar lärde mig och mina syskon att man alltid skulle svara på tilltal. Med blicken fästad på den tilltalandes ögon skulle man hövligt, klart och tydligt svara. Inget tigande eller mumlande fick förekomma. Mötte man däremot en buse på stan behövde man inte svara på tilltal utan det bästa var att skyndsamt bege sig därifrån.

Det finns några här på FS som inte svarar på tilltal. Alla är män. Ingen nämnd och ingen glömd. Däremot har alla kvinnor svarat som jag tilltalat. Med tilltal menar jag i det här sammanhanget svar på ett blogginlägg. Jag har svarat på ett blogginlägg men har inte fått någon reaktion tillbaka.

Varför svarar inte dessa herrar kan man undra. Oförskämt? I allra högsta grad. Högmodigt? En stor portion. Snobbigt? En lika stor portion. Dessa herrar verkar föredra monologen som samtalsform. Eller är det kanske föredraget? Eller så betraktar de mig som en buse. Oavsett vilket så är det trist och jag kommer inte mer att tilltala dessa herrar som har blivit så fina och märkvärdiga.

Avslutar med några turistbilder från Berlin.

Jag har tappat lusten för träffarna på Ellens och tar timeout ett tag. Detta ständiga, i nådens år 2011, snack om och pillande på gamla Leicor står mig upp i halsen. För att inta tala om alla bloggar om dessa kameror, som i vissa gynnsamma fall tycks ge någorlunda skarpa bilder. Nej, det känns lite avslaget och nattståndet. Som pissljummen pilsner.

Det som är speciellt tråkigt är den totala frånvaron av kvinnor. Diskussionerna blir därför väldigt enahanda. Mycket tekniksnack och inte så mycket prat om bilder. Det skulle vara intressant att veta om det där ute finns något liknande som Ellens och som besöks av både män och kvinnor. På fotofikat i Uppsala har kvinnorepresentationen varit god och diskussionerna intressanta.

På återseende

/Torbjörn

Från arkivet 1971

Jag sitter och bläddrar bland mina inskannade negativ från 1971. Hittar en remsa från första maj i Uppsala med demonstrationståg på väg uppför Slottsbacken. Många människor är ute och tittar. Känner ni igen parollerna? En del är fortfarande aktuella.

Det gäller att elda på demonstranterna

Barnet i den här vagnen är nu i dag drygt 40 år

På den tiden kunde man lätt se varifrån fordonen kom

Känner ni igen den tunnhårige mannen i mitten i mörk rock?

Dåtidens paroller

Känner ni igen den här gubben också?

Vid den här tiden gjorde jag min militärtjänstgöring vid S1 i Uppsala. Jag var fjärrskriftsoperatör och ibland kom det "bilder" från någon finurlig person. Bilderna var väldigt "pixliga" som synes och det var inte alltid lätt att se vem de föreställde.

Var rädd om era bilder för det är ganska kul att titta på dem efter sisådär 40 år.

På återseende

/Torbjörn