Gesällen/Sommarkort II

Längtan till sommaren sätter in ibland. Ljus och värme är vad vi behöver i dessa dystra tider. En tröst är ändå att ljuset så sakteliga är på väg tillbaka. Sitter och bläddrar i arkivet bland bilderna från i somras. Inte allt var ljust. Familjen drabbades av dödsfall. Begravningen var både sorglig och vacker. Vi samlades i stugan efteråt och fick en trevlig stund tillsammans med god mat och tröstande samtal.

Alla var vaccinerade, ingen blev smittad. Välsignade vaccin. Du kom i grevens tid.

Försöker få ihop lite bilder till årets Riksfotoutställning, som i år äger rum i Uppsala. Inte så lätt den här gången. Det har inte blivit så många bilder tagna den sista tiden. Bilderna ska ju vara relativt nytagna. Jag taggar inte bilderna i Lightroom, mappar i datumordning, filer döpta efter plats, datum och löpnummer. Nyckelord för gruppen av bilder som laddas upp, inte för varje enskild bild. Hade så ett tag men det tog så evinnerligt lång tid så jag slutade. Får fortsätta och bläddra i arkivet, eller blä som de säger i Hamrånge.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Sommarkort

Signaturmelodin är enerverande men bilen som har den är ändå en välkommen gäst. Förutom glass brukar vi köpa frysta, kycklinggrillspett. De senare kan man bara köpa av glassbilen som kör på landet i Hälsingland. Hemma i stan har de inte den varan i sortimentet. De är färdiggrillade och behöver bara värmas. Glassbilen hör sommaren till och barnen älskar när den kommer. På vintern i stan handlar vi mera sällan av glassbilen. Nej, den hör sommaren till. Ett säkert sommarkort.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Hundväder är också fotoväder

Man hör ibland att det inte var något bra fotoväder så därför stannade man hemma. Nu finns det väl, om vi ska vara ärliga, inget dåligt fotoväder. Visst bilderna blir kanske annorlunda vid "dåligt" väder än vid "bättre" väder. Men samtidigt är det ju tråkigt att bara se bilder när himlen är blå och solen skiner. Jag besöker mina fotoplatser vid olika väderförhållanden och årstider och tycker det är mycket givande. 

Den här dagen föll det kornsnö som i den relativt kraftiga vinden piskade i ansiktet. För mig blev det en ganska kort vistelse ute. Snön for in i kamerans alla vinklar och vrår så jag vände hemåt. Men några bilder fick jag med mig hem i alla fall. Pappan och sonen fortsatte dock sin hundpromenad efter ett kort stopp utanför där jag bor.

Digital bild konverterad i Silver Efex Pro II. Jag föredrar svartvitt här för stugknuten till höger är röd och tar uppmärksamheten från paret med hundarna.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Ack, så förgängligt

Den lilla hundens trippande i nysnön. Så skönt att skåda, Men, ack så förgängligt.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Majlis och Rune

Det här är syskonparet Majlis och Rune Eriksson från Norrsundet. Kanske var de tvillingar, jag kände dem inte. Men jag kände deras bror Henry som var fritidspolitiker, liksom för övrigt min far också var. Jag gissar att de föddes i slutet av 1920-talet och att den här bilden är tagen någon gång i skiftet mellan 40- och 50-tal. På den här tiden fanns det två till tre fotografer i Hamrångebygden. En i Norrsundet, en eller två i Bergby (huvudorten). En av fotograferna i Bergby hade också en ateljé i Ockelbo. Han skaffade bil tidigt och kunde t o m åta sig uppdrag i Hälsingland.

Folk gick till fotografen regelbundet, och väldigt ofta kom fotografen hem till kunderna. Oftast vid födelsedagar. Men när det gällde konfirmation, bröllop och liknande var det studion som gällde. Oftast är det de bilderna som håller högst teknisk kvalitet. Men bilderna från de skiftande hemmen ger förstås mycket information om människorna som bodde där. Trångt och påvert hos en del, stora salar och fint möblerat hos andra.

Hamrångebygden var mycket expansiv under en 60 års period, från 1925 ca. Kopparfors AB byggde massafabrik och sågverk. Det strömmade folk till bygden och det byggdes hus lite varstans. Bakom det mesta som hände i bygden låg Kopparfors. Ville man bygga hus så ringde man till fabrikskontoret. De ordnade allt. Många hus byggdes på det här viset så jag kan tänka mig att priset blev ganska förmånligt. Bolaget var mån om sina anställda. Otaliga är de jul- och sommarfester som de arrangerade. Och fint och pyntat var det på samhället.

Så i slutet av 1980-talet minskade arbetsstyrkan kraftigt efter en rad rationaliseringar. Många av de bostäder bolaget lät bygga stod helt plötsligt tomma. De var tjänstebostäder och var avsedda för bolagets anställda. Bolaget sålde då de allra flesta bostäderna till ett kommunalt (Gävle) bostadsbolag som omgående lät riva alla. I dag finns inget kvar och slyet breder ut sig. Fabrik och sågverk har lagts ned. 

Det är dystert i Norrsundet i dag. Men folk är väldigt engagerade och jag är där ganska ofta. Är med i en sångkör och digitaliserar glasplåtar som skänkts till Arbetarmuseet.

Varför Majlis och Rune gick till fotografen den här dagen vet jag inte. Men fina var de syskonen Eriksson.

På återseende

Torbjörn