Gesällen/Landsbygdsupproret

Såg generalrepetitionen av föreställningen Landsbygdsupproret på Fyren i Norrsundet med Samantha Ohlanders och Byalaget. Föreställningen är en blandning av text och musik där musiken dominerar. Den handlar om livsvillkoren på landsbygden med dålig samhällsservice, nedlagda butiker och skolor. Men den handlar också om människor som vill bo kvar på landsbygden och som kämpar för att villkoren för att leva där ska bli bättre. Föreställningen ges bara på orter i landsbygden. Gå och se den om du har möjlighet. Bra musik och tänkvärda texter.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Gärdsgården blev antagen

Jag deltar inte ofta i fototävlingar. Det kräver mycket planering och medveten fotografering. Jag är inte alltid på utan fotograferar mest spontant och för det mesta oplanerat. För att det är kul och inte med fina placeringar i fototävlingar i åtanke. I Gävle Fotoklubb har vi interna tävlingar, oftast med teman. Vi tillämpar "hemlig" omröstning med lappar. Fast vi deltar sedan många år i en fyrklubbstävling med tre andra klubbar där vi turas om att arrangera. På grund av pandemin ligger dock tävlingen nere tillsvidare.

I år har jag skickat in bidrag till två fototävlingar; Obsession of Light och Swedish International Exhibition. Till den förra har jag fått en bild antagen, den senare har ännu inte hört av sig. Den bild som antogs är en bild på en gärdsgård i kategorin Monochrome.

Gärdsgård. Antagen.

Glas. Nästan antagen (Monochrome).

Seglare. Nästan antagen (färg).

Tulpaner i regn. Nästan antagen (Natur)

Hare. Nästan antagen (Natur).

Kul att få vara med och kul naturligtvis att få en bild antagen. En liten uppmuntran i dessa förskräckliga tider när kriget i Ukraina lägger sordin på livet i största allmänhet. Ett folk lider och kämpar ensamt och tappert medan världen tittar på utan att komma till undsättning. Det är mycket oroande och jag befarar att kriget kommer att bli mycket värre. 

På återseende.

Torbjörn

Gesällen/Sommarstilleben

Har inte släppt det analoga. Är inte så väldigt aktiv men då och då kommer lusten över mig. Hybridanalog kanske man ska kalla min fotografering med svartvit film. Skannar filmen. Mörkrumsprylarna skänkte jag till Erikshjälpen när jag flyttade till Gävle 2014. Hoppas de kom till användning. Det finns de som menar att mörkrumskopior är så mycket bättre än digitaliserade bilder utskrivna med bläckstråleskrivare. Jag har inte haft möjlighet att jämföra så jag har ingen uppfattning i frågan. Vilket papper som används vid utskrift spelar naturligtvis stor roll. Jag använder Hahnemühles Fine Art papper och tycker att resultatet blir mycket bra. Naturligtvis måste man ha en tillräckligt bra skrivare som klarar av att återge tillräcklig svärta och bred gråskala. Jag använder Epson SureColor P800 och tycker den är riktigt bra.

Här har jag använt Nikon F80 med normaloptik AF-S 1.8/50G, TMAX 400 framkallad i XTOL. Negativet är skannat med Reflecta RPS 10M. Inte särskilt mycket redigering i LR och PS annat än svart- och vitpunkt, kontrastkurva (mellan) samt borttagning av damm och måttlig skärpning.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Fryslortar eller...

Dagens hundar är fryslortar. Överallt ser man påklädda hundar. Och företagen som säljer hundkläder går som tåget. Är det verkligen så att hundarna blivit mindre tåliga mot kyla? Eller är påklädningen ett symptom på något annat? Hos husse och matte? Längtan efter ett barn som aldrig kom? Separationsångest efter barn som lämnat boet?

Jag har länge funderat varför det blivit så här. Hade en gång en cockerspaniel och vi var ute i alla väder. Jag påklädd, hon som naturen skapt henne. Med tjock, lurvig päls. Hon frös aldrig. En mycket robust hund. I dag när jag ser påklädda cockrar, och andra hundar, känner jag stort medlidande. Tittar man hundarna i ögonen ser man att de skäms. Cockrar är mästare på att skämmas och spela ledsen hund. 

Varför vill vi att våra hundar ska skämmas?

Är det inte hundägarna som borde skämmas? Låt hundarna vara hundar och inga modedockor.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Här sitter jag i min flotta, gula...

Här sitter jag i min flotta, gula Porsche Carrera och blickar ut mot det svenska odlingslandskapet (Söderala).

På återseende

Torbjörn