Gesällen/Pågående projekt

Jag har ett pågående projekt som har arbetsnamnet "Lyktornas stad." Gävle har många fina gatlyktor, främst i de gamla stadsdelarna. Många av dem efterliknar de gamla gaslyktor som tidigare fanns. För att på något vis få fram en känsla av äldre tider fotograferar jag med film. Både småbild och mellanformat. Olika filmer används. Hittills har jag enbart fotograferat på "kontorsarbetstid" men avser att också inkludera kvälls- och nattbilder.

En liten lustighet med sista bilden är att fågeln också satt där dagen efter.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Att imponera på killar

"Så här gör jag för att imponera på killar.

Det brukar räcka med 10–12 lyft."

Jag svimmade efter åtta.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Att imponera på tjejer

"Så här gör jag för att imponera på tjejer.

Det brukar räcka med 250 kilo."

Jag blev också imponerad.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Rapport från en parkbänk

Har strosat runt en bra stund på stan och sätter mig ned på en parkbänk för att vila lite. Det är soligt, studenttider och varmt. Tack och lov har några molntussar börjat visa sig på himlen. Där jag sitter är det ganska många människor som passerar. Det här är huvudstråket från centralstationen till affärerna kring Stortorget. 

På kameran i dag har jag Zeiss Batis 2/25. Ställer in på följande AF och hoppas få några träffar. Har kameran i knät och kollar till en början på skärmen. Det är inte helt lätt den här dagen för solen är väldigt stark. Det mesta blir skott från höften. De flesta träffar.

Ett bekvämt sätt att fotografera. Motiven kommer till mig. Det kanske trista i sammanhanget är att bakgrunden är densamma på alla bilder. Statisterna är också i en del fall desamma, men huvudrollsinnehavarna varierar från bild till bild.

För många färger gjorde det svartvita valet enkelt. Inga konstigheter i konverteringen. 

Ett tvärsnitt av tiden. Dessa människor fanns här tillsammans med mig just den här dagen, det här klockslaget. Ögonblicket kommer aldrig tillbaka.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Jag ropade men fick inget svar

Jag ser henne komma gående över torget och det klickar till inom mig. Tänk att få träffa henne här efter allt som varit. Jag ropar "Alice, Alice..." Hon vänder sig om, tittar på mig, och låtsas sedan få ett samtal på mobilen. Ivrigt pratande försvinner hon därifrån.....

Fantasin kan fara med mig ibland när jag är ute och fotograferar. Det gör det lite intressantare att tillsammans med bilderna också komma hem med små berättelser.

Vad kommer nästa att handla om?

På återseende

Torbjörn