Gesällen/ "Efter tvåhundra meter", svarade Lundbäck

Efter det att Sven-Åke Lundbäck vunnit 15 km i Sapporo OS frågade en reporter honom, direkt efter målgången, när han blev trött. "Efter tvåhundra meter", svarade Lundbäck. Jag kom att tänka på det när jag i dag såg Therese Johaugs framfart på 30 km i Falun. Hon var inte ens andfådd när hon kom i mål. Det såg ut som om hon gått en sväng med hunden, eller tagit in posten. Hur är det möjligt? Återhämtningen är ögonblicklig. Det är bland det svettigaste jag sett i skidväg.

Charlotte Kallas upphämtning, till en slutlig tredjeplats, är nästan lika remarkabel den. Hon var uträknad ett tag i Mördarbacken, och dessutom körde hon omkull två gånger. Men likväl hittade hon nya krafter och körde i från sällskapet hon kamperat i hop med några varv och bronsmedaljen tog hon med bravur. Härligt att se.

Själv halvlåg jag under en filt med sårig hals och irriterade luftrör. Skrinlade planerna på att besöka dagens Kameraloppis i Stockholm och gick en kort runda med min lånade Hasselblad i stället. Det lutar nog åt att den byter ägare ganska snart. Ska först kolla 150/4 om det presterar som förväntat...

Ett gammalt inlägg som aldrig blev färdigt och publicerat. Synd att kasta bort det ut i cyberrymden. Någon kan ju fiska upp det och påstå det vara hans/hennes. Så varsågod, mina funderingar för några år sedan kring att en del moderna skidåkare åker skidor fort och långt utan att bli trött. Ställt mot hur det var förr när skidåkare blev trött redan efter 200 meter. Något att fundera på kanske.

Bilden är från folkfesten 1972 i Slottsbacken Uppsala. Jag drog runt där då med min Pentax Spotmatic om halsen.

Om sångaren blev trött efter sitt framträdande minns jag inte.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Anden i flaskan?

Den bänken är populär. Alltid upptaget när jag går ned dit. Det är säkert avkopplande att sitta där och lyssna på det brusande vattnet som forsar förbi. I gränslandet mellan Stadsträdgården och Boulognerskogen. Kvinnan röker på det moderna sättet. Utan cigarett. Suger rök, eller är det ånga, ur en liten glasflaska.

Står en stund och betraktar det vilda vattnet som här inte har långt kvar till havet. Ett intensivt upplopp där man kan få sig en fin öring. Längre ned, där ån har sansat sig, är det finfint gösfiske. 

I kylskåpet har jag rödspätta på upptining. Lunchmat i morgon.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Resenärer

Jag stod vid stationen och väntade på mitt tåg. Resenärer kom och gick. Några hann jag dokumentera innan mitt tåg rullade in på sitt spår.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/...och kyrkokören sjöng

Firade Valborg i Axmarby tillsammans med en gammal kompis. Brasa naturligtvis, men det bjöds även på fika och varm korv, och kyrkokören sjöng.

En mysig kväll med trevliga möten med vänner jag inte träffat på mycket länge. Den grillade korven smakade fint och värmde gott inombords i den småkyliga kvällen.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Vandra vidare

Vandra vidare. Det låter som en jargong vi tar till när vi hamnat i trubbel av något slag. Vända blad gör vi också. En överlevnadsstrategi är vad det handlar om. Vi kan inte bära med oss allt elände och orättvisor vi drabbats av i livet. Den ryggsäcken blir alltför tung att bära. Vi stannar upp i livet och orkar inte fortsätta. Ältar, ältar och åter ältar.

Skrattmåsen lurar mig med sitt enda ben. Jag vet det, men ändå känner jag lite sympati för den stackarn där han står på ett ben. En reflex. Kanske har han bara ett ben? Vill han ha min sympati? Nåja, strax därpå plockar han fram det gömda benet och flyger i väg.

Jag vandrar vidare. Skrattmåsen är glömd.

På återseende

Torbjörn