Gesällen/Nu är vi i Lund

Några från arkivet. Det är inte ofta jag är i Lund men ibland händer det. Det känns som om staden ligger lite off side. Om man nu inte är aktiv akademiker, eller dito teolog. Eller vad mer? Intresserad av elektronmikroskop kanske? Som sagt, gjorde en sväng till lärdomsstaden (tävlar med Uppsala om det epitetet) när jag var i Skåne för några år sedan.

Fick ingen riktig kläm på Lund. Inte så mycket studenter. Sommarferier med jobb någon annanstans troligen. Missade säkert en hel del trevligt att se och uppleva. Som t ex.....?

Såg, eller hörde, inte heller någon näktergal där.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Några iakttagelser

Våren bryter så sakteliga fram och det efterlängtade ljuset är tillbaka. Med det tilltagande ljuset kommer också kontrasterna. Något jag iakttog när jag gjorde en tur i den mellanstora staden vid Gavleåns stränder.

Denna gång med digital kamera.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Två bilder

Två vinterbilder. En inomhus och en utomhus. Två skolkompisar träffas efter lång tid. Barndomsvänner till mig båda två.

Mannen i snöovädret känner jag inte alls. Men jag kände lite för honom den här dagen när det storsnöade och blåste.

Två bilder så olika.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Den pakistanska stolen

Passerar Stortorget och ser en fin stol stå för sig själv. Ingen sitter i den. Den står en bit ut från ett stånd där man säljer kläder. Jag stannar och tar fram kameran, men jag måste vänta för en man kommer gående över torget och ställer sig i vägen. Han som säljer kläder kommer fram till mig och säger att stolen kommer från Pakistan och är mycket gammal. Han blir glad över att jag vill fotografera den och tackar flera gånger. Han talar inte så bra svenska så vårt samtal rinner snart ut i sanden.

Ja, så kan ett möte vara. Ett kort samtal kring en gammal stol från Pakistan. Kanske tog han den med sig när han flyttade till Sverige. Ingenting märkvärdigt men stolens ägare blev glad, fast han inte fick sälja någonting.

Jag har en mycket bra digitalkamera. Trots det tar jag ganska ofta fram någon av mina gamla, analoga kameror, sätter i en svartvit film (ofta APX 100) och drar i väg på stan. Är just nu väldigt förtjust i en gammal Minolta XD-7 från slutet av 70-talet. En liten, gedigen kamera helt i metall med vertikal metallridåslutare. Den första i sitt slag med både bländarförval och tidsförval, förutom manuella inställningar förstås. Många menar att det är Minoltas finaste manuella filmkamera. Fast efterföljaren X-700 är nog mer känd och tillverkades under drygt 20 år. Den är inte lika avancerad som XD-7 och huset har en hel del plastinslag. Ofta sitter den mycket fina optiken Minolta MD Rokkor 45/2 på på mina turer. Gillar den brännvidden mer och mer. 

Ska delta i Hamrångebygdens konstrunda på påskdagen. Det blir ett 50-tal utställare över hela bygden. Själv ställer jag ut mina bilder på Hembygdsgården i Bergby.

Titta gärna in om ni har vägarna förbi.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Från gatan

Apropå inlägget från Björn Thundal så har Gatufotopoolen länge varit speciell. Om man uttrycker det milt. Kritik mot hur den modereras, eller i övrigt sköts, bör undvikas om du inte tycker om att hudflängas av Fotosidans redaktion. Den helige Graal liksom.

Nog om detta. Jag bläddrar lite i mina LR-kataloger och hamnar i Zagreb. 2013 deltog några medlemmar från Uppsala Fotografiska Sällskap i en utställning där och det var en mycket trevlig upplevelse. Både själva utställningen men också alla kringaktiviteter. Genom Fotoklub Zagrebs försorg disponerade vi t ex en minibuss med chaufför i två dagar.

När vi var där drog ett mäktigt snöoväder fram över staden och de smala trottoarerna blev nästan oframkomliga. Affärsinnehavarna var ute med sina skyfflar och försökte så gott de kunde skotta rent framför porten.

Bilder behöver inte ettikeras, kategoriseras, inordnas under någon rubrik. Man kan se på dem som de är. Bilderna står för sig själva. Betraktaren behöver inte begränsas i sitt betraktande, eller ledas åt ett visst håll. Gillar man inte en speciell genre så är det lätt hänt att man missar några pärlor p g a att de inordnats under just den genren. 

Vi gör likadant med människor. De klumpas ihop under någon påhittad rubrik där alla i gruppen är lika. Var och en står naturligtvis för sig själv, sin egen personlighet.

På återseende

Torbjörn