Gesällen/"Jag har varken data eller mobil", sade kvinnan vid mitt bord

Det var övning med kören i Norrsundet för första gången efter sommaruppehållet. Lite trögt gick det allt, men efter fikat så lossnade det. Vid mitt fikabord var det, förutom jag, bara kvinnor. Jag hörde att de pratade om något papper som hade upprört folk, och jag tänkte genast på det brev som en person fått i postlådan och lagt ut på Facebook. Det är ett otrevligt brev från en sannolikt mycket förvirrad person. 

Nu tyckte jag inte damernas diskussion stämde överens med innehållet i det där brevet så därför undrade jag om de inte hade sett och läst det. "Vilket brev", undrade de? "Det som finns utlagt på Facebook", svarade jag. "Nej, jag är inte med i Facebook, guskelov", sade den ena kvinnan. "Jag har varken data eller mobil", sade kvinnan som satt intill mig. Jag tog upp min mobil och visade brevet för de två kvinnorna. De läste mycket intresserat, men var inte ett dugg imponerade över teknikens landvinningar. Dessutom handlade deras diskussion om något helt annat. Så där var mobilen inte till någon större nytta.

Nej, Facebook är något förfärligt var de rörande överens om. Trots att i alla fall den ena kvinnan varken hade "data eller mobil." Den andra kvinnans man hörde vårt samtal och sade till mig att inte han heller hade "data eller mobil."

Den nya tekniken slår inte rot hos alla, i alla fall inte här i Norrsundet. Trots att man här, och i närliggande orter, grävt ned fiber. Det händer att jag ibland undrar hur man i dag överhuvudtaget kan klara sig utan en dator och mobiltelefon. Men de här personerna är bevis för att det verkar gå riktigt bra. 

Var får dessa människor all nödvändig information ifrån? Från andra som har egen dator och/eller mobil kanske? Risken är ju att de i ett samhälle helt anpassat till och beroende av datorer och mobiler hamnar väldigt långt ifrån nödvändig samhällsinformation. Både i rum och tid. Sedan kan det ju vara kul att se vad som är på gång t ex i Gävle, Sandviken och Hofors. Snart kommer vi troligen också att kunna rösta hemifrån via våra datorer och mobiler. De fysiska röstsedlarna är nog snart ett minne blott.

Ja, den där fikastunden satte igång många tanker. Men jag hann inte fundera så värst länge. Leffe, kapellmästarn och körledarn, reste sig från bordet, och det är alltid tecknet på att det är dags att återvända till körövningarna.

Det här inlägget illustreras med bilder tagna på min promenad till Planketutställningen för ett par veckor sedan. Mycket händer precis framför dina ögon och det är bra att hålla dem öppna.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Filmtajm

Jag har nämnt det tidigare, och jag nämner det nu igen – att fotografera med film är både roligt och givande. Visst, det tar lite tid, jämfört med att fotografera digitalt. Den extra tiden är enbart avstressande. Medan filmen torkar kan jag gå och handla, ta en promenad, eller läsa några kapitel i en bok. Hela tiden finns den förväntansfulla nyfikenheten där. Hur blev bilderna? 

Jag har några analoga kameror att välja mellan. Ett par har AF, alla andra är manuella. En liten Konica  Auto S3 har mätsökare, övriga är SLR- respektive TLR-kameror. Mellanformatskamerorna ger absolut den bästa bildkvalitén, men är kanske inte alltid så smidiga att använda. Min favorit där är Minolta Autocord och Hasselblad. Den senare har bättre sökare, men saknar ljusmätare – vilket Minoltan har. Inte superviktigt, men det gör fotograferingen lite enklare. Funderar starkt på att byta mattskiva på Minoltan. Det finns en kille i USA som tillverkar mattskivor till de flesta modeller. De är mycket ljusare och klarare än originalen vilket underlättar fokuseringen. 

Jag har två Minolta Dynax 7. Minoltas sista analoga kamera. En fantastiskt fin kamera med mycket bra AF och ljusmätning. Kanske lite högljudd motor bara.

Ett antal gamla Pentax Spotmatic, inklusive Spotmatic F, använder jag också. Enkla och okomplicerade kameror. Några är, liksom fotografen, lite skraltiga men de kämpar på. Fungerar bäst, liksom fotografen, i bra ljus och med ljusstark optik.

Ja, det här var några färska exempel på analoga bilder. Bilder tagna med olika typer av film och kameror.

Alla bilder är skannade.  

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Auktion

Jag såg på Facebook att det skulle vara auktion i Storvik. Packade min axelväska med två kameror, en småbild och en mellanformat. Plus film förstås. Det har blivit en hel del fotograferande med svartvit film i sommar. Scannrarna har gått varma. Mest har jag använt TMAX 400 och Ilford FP4+. Framkallade i D-76. Lite har jag också fotograferat med Rollei Retro 400S. Den är lite speciell och blir bäst med Rolleis egna framkallare som tyvärr är lite dyra.

Det rådde god stämning vid auktionen och det var redan fullt med folk när jag kom dit. Spekulerade inte på något och anmäla mig därför inte som budgivare. Korv och fika fanns att köpa på plats, men rutinerade köpare hade förstås eget fika med sig. 

En gammal Caltexdunk lockade flera köpare och budgivningen var ett tag ganska intensiv. En hel del fina dukar, handdukar och gardiner gick bort direkt. Ett herrbäcken däremot lockade ingen köpare. Några gamla kameror, bl a en Brownie och en Chinon systemkamera, fanns till försäljning plus några objektiv. Kollade hastigt på grejerna men inget lockade till köp.

Jag tycker om att göra den här typen av reportage. Att vimla runt bland trevliga människor och dokumentera vad de håller på med. 

Efter auktionen for jag vidare i hällregn till Ralph Erskine-land. 

Mer om detta senare.

På återseende

Torbjörn

Sprang på en filmare först och därefter en blomma och en kaja.

Gick en sväng till det nyanlagda utebadet vid ån. I det gråmulna vädret var det nästan tomt på badbryggan. Ja, inte helt. Tre personer vankade av och an där. En kille höll på att greja med en kamera på stativ. En kille och en tjej satt på en bänk. Jag gick fram och undrade vad de höll på med. "Filminspelning", fick jag till svar. "Jag ska göra en film om dans", fortsatte killen med kameran. "Var kan man se den då", undrade jag. "Hos mig på Facebook", sade killen med kameran. "Ge mig din mobil så ska jag fixa så vi blir vänner". Jag gjorde så och så skiljdes våra vägar.

Jag drog mig ned mot stan och mötte på vägen ett gäng ungdomar som alla tycktes vara på väg till badet. Dansen på bryggan verkar dra folk tänkte jag. Strax därefter såg jag några blommor som växte i det höga gräset vid sidan om vägen. Det var bara några få blommor. De lyste så fint mot det gröna så jag klev ut i grönskan och tog några bilder. Nu hade jag 35:an på och den fick duga denna gång.

Jag vet inte vad det är för blomma, men jag gillar formen och färgen.

Väl framme på Stortorget blev det kaffe och en giffel. Jag satt där inte ensam. En kaja hade slagit sig ned på staketet endast en dryg meter från där jag satt. Den satt där och bligade på mig med sina kloka ögon. Han fick inget av mig, fast han tiggde som en hund. Jag tog några bilder med 35:an och hann t o m att byta till 55:an innan den blev skrämd och flög sin väg. 

Jag gillar kajor.

På återseende

Torbjörn

Någon är saknad

Jag gör ett besök i barndomens trakter. Ska fika hos min bror. För tillfället är han inte hemma. När jag ringer är han på väg hem efter en målning inne i stan. För att fördriva tiden vandrar jag runt på den gamla kyrkogården, som ligger så vackert intill Hamrångeån. En kraftig stenmur omgärdar den för länge sedan övergivna begravningsplatsen. Fast inte riktigt. Här finns en minneslund. För dagen prydd med ett vackert fång av färska blommor. Jag står och betraktar platsen en stund, och ska precis till att gå därifrån när jag ser de fyra lyktorna intill. Tre av dem står på stenmuren, den största framför. På den stora lyktan kan man se att någon skrivit med vit färg. Inuti lyktan kan man se några små plastfigurer. Det ser ut att vara smurfar.

Scenen är mycket gripande och jag blir kvar en bra stund. En hel hoper av frågor dansar runt i mitt huvud. Vad? Vem? När? Hur?

Någon är saknad.

På återseende

Torbjörn