Gesällen/Förgängligheten gör sig påmind

Evigheten i "vårt" universum har förmodligen en bortre gräns. En gräns som kanske utgörs av ett svart hål som leder in till ett annat universum. Det finns astronomer som menar att vi förutom att finnas här i vårt universum även finns i ett parallellt universum. Spännande teori. Undrar hur jag har det där? Hur är det med pensionen t ex. Bättre eller sämre? Kanske tiden går saktare där och att jag där är en finnig yngling.

Sådana här tankar far igenom min hjärna ibland. När allt är slut. Vad blir kvar? Vart bär det hän?

Tog en sväng genom Boulognerskogen i dag och betraktade vissna blad och andra växtdelar. Förgängligheten blir så påtaglig här. Fast just nu har den tack vare snö och kyla saktat ned. Ännu kan vi se de sista resterna av de blad och växter som gladde oss i somras. Bedagade visserligen, men med en sista suck av skönhet innan allt så småningom är borta för alltid.

Jag tyckte att det var lite ljusare i dag. Inbillning förstås, men bara vetskapen om att ljuset knaprar en bit av mörkret varje dag gör att det känns ljusare.

Heja ljuset!

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Då hände det som inte fick hända

Jag hade tagit en rulle på min orkidé i vardagsrummet. Tiden för framkallning går strax ut och jag häller ut framkallaren i en PET-flaska. Då händer något jag aldrig varit med om förut. Det inre locket, tratten, lossnar och spiralen är på väg ut. Jag lyckas peta tillbaka den och få på tratten igen. Även om jag reagerade snabbt så har det gått några sekunder. Både taklampan och lysröret ovanför diskbänken har varit tända. Jag funderar en stund om det är någon idé att fortsätta framkallningen, men beslutar till slut att göra det. När jag hänger upp filmen på tork i duschen tycker jag att det ser helt normalt ut. Märkligt?

Jag skannar filmen och jag kan inte se några ljusskador. Mycket märkligt, filmen verkar inte ha tagit någon skada alls. Filmen är APX 100, en ny bekantskap för mig.

Även om det nu slutade lyckligt så är jag hädanefter mycket noga med att skruva fast tratten ordentligt efter laddning av film. Jag har aldrig råkat ut för det här tidigare men antar att jag trots allt slarvade lite den här gången.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Fotomässan 2014

Hittade ett minneskort som aldrig blivit inläst i Lightroom. Det visar sig vara bilder från Fotomässan 2014. Jag var absolut där och jag vet i alla fall tre personer till som också var där.

Var du där?

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Hur man undersöker ett konstverk – och röd ridå

Barn vet hur man undersöker konstverk. I det här fallet en skulptur. Det räcker inte med att bara titta, man måste känna med hela kroppen hur verket känns. Krypa och klänga alltså. Det såg både initierat och kul ut. Tänkte ett tag göra likadant, men tvekade när jag inte hade någon med som kunde dra mig loss.

Röd ridå är vad jag ser varje dag nu i jultider. På förmiddan d v s när ljuset mödosamt försöker nå fram till mitt köksfönster. På eftermiddan går ridån ned, både bildligt och bokstavligt.

Just nu pågår fotografering av en orkidé. Både digitalt och med film. Jag ljussätter med en golvlampa jag köpte på konkursauktion i Arlandastad för bra många år sedan. Ett studiokit skulle vara kul att ha.

Tänker skriva upp det på listan, men hoppas inte för mycket. Tomten har svikit förr.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Diskbänksrealism på första advent

Sitter vid köksbordet och äter frukost. Det är första advent. Ingen snö ute. Inget regn heller. Det ser ut att bli en fin dag. Solen segar sig upp över den mörka molnranden och till slut kastar hon sina strålar in i mitt kök. Jag ser hur solstrålarna smeker över kökskranen och väggkaklet. Snabbt hämtar jag kameran och hinner ta några bilder innan skådespelet är över. 

Underbart är kort.

På återseende

Torbjörn