Gesällen/Man behöver inte överge det gamla bara för att det finns nytt

Man måste inte överge gammal teknik bara för att det hela tiden kommer nytt. Så länge gammal teknik stöds av marknaden är det ju bara att fortsätta använda den, om det är just den man trivs med. Det är en självklarhet och inget man behöver hålla brandtal för eller på något sätt försvara. Köper just nu en Hasselblad 500 C/M på avbetalning och den levererar sköna, analoga bilder. Vi är inte alltid överens, men trivs trots det med varandra, och jag tror den vänskapen kommer att ytterligare fördjupas ju mer vi lär känna varandra. 

Länge har min fina skivspelare, Technics SL 1300, stått obrukbar. Automatiken fungerade inte och hastigheten gick lite hur som helst. Vinylskivorna blev ospelade. Jag investerade i nya grejer som fungerar utmärkt men skivspelaren har jag ändå behållt. Kanske en dag...

Så för några veckor sedan såg jag ett inslag på Youtube, om underhåll av skivspelare, och se där dök precis min SL 1300 upp. Det som förvånade mig var att allt var så enkelt att åtgärda. Några skruvar skulle lossas och chassit lyftas ur. Sedan skulle alla potar och kontakter smörjas med elektroniksprej. Rena trolleriet. Alltnog jag inhandlade sprejen hos Clas Ohlson och pillade bort skruvarna, lyfte ur chassit och sprejade överallt där det skulle sprejas. Alla reglage snurrades fram och tillbaka flera gånger och överflödig sprej torkades bort. Chassit monterades och skivspelaren kopplades in i förstärkaren. En LP lades på skivtallriken och simsalabim – allt fungerade! Rätt hastighet direkt och finjusteringen fungerade perfekt. Till min stora förvåning fungerade också automatiken! Det är bara att dra i reglaget så sätter skivspelaren igång och när skivan är slut återgår tonarmen i viloläge. 

En skivspelare är rent visuellt mycket vackrare än en CD-spelare. Det betyder mycket i sammanhanget, skönhetsupplevelsen. Den totala skönhetsupplevelsen, designen och ingenjörskonsten. Vid första påseende kan en hasselbladskamera se ut som en stor, svart, tung klump. En fyrkantig låda med ett objektiv på. Men börjar man titta lite närmare på den så ser man vilken genial och gedigen konstruktion det är. Stor ingenjörskonst helt enkelt och bara mekanik. Gammal teknik förvisso, men fortfarande fullt användbar. 

Det krävs naturligtvis grundläggande fotokunskaper för att kunna använda den gamla, analoga tekniken. Kunskaper man naturligtvis också har nytta av när man använder sin avancerade digitalkamera. Allting blir så mycket roligare när man vet vad man gör, när det är du som tar bilden så som du vill ha den.

Kameran är ett redskap oavsett vilken teknik du använder.

På återseende

Torbjörn

Balans i magen räddar dagen

Har en tid haft svårt att tåla kaffe. Trots att jag provat olika sorter, inkl IDEE-kaffe, så protesterar magen. Snabbkaffe fungerar bäst, men inte heller här utan att magen knorrar. Då, i det läget, kom jag att tänka på en artikel om bas och syra som jag läste för många år sedan. Vilken författaren var minns jag inte, men eftersom jag ännu kommer ihåg delar av innehållet måste artikeln ha varit intressant. Författaren karaktäriserade några vanliga baslivsmedel som antingen bas eller syra. Begreppen var då nya för mig och jag läste artikeln med stort intresse.

I alla fall så kom jag i håg att frukt och grönsaker är basiska medan t ex bröd, kött, mjölk och kaffe är sura. Kaffe till frukost har jag haft svårt att vara utan. Man kommer liksom i otakt resten av dagen. Därför testade jag följande, mycket enkla, tillskott till frukosten. Innan jag äter en tallrik yoghurt med bananskivor och jordgubbar i, alternativt havregrynsgröt, två smörgåsar med olika sorters pålägg samt kaffe tar jag en liten tallrik med färska grönsaker, t ex sallad, tomater och röd paprika. Jag ringlar lite rapsolja över, kryddar med lite salladskrydda och strör sedan över lite solros- och pumpafrön.

Vad händer? Jo, jag reagerar inget alls på den kopp kaffe jag dricker. Magen är helt lugn och inga svidningar känns. Tydligen neutraliserar grönsakerna det sura kaffet och magen kommer i balans. Dagen är räddad.

Balans i magen räddar dagen. 

På återseende

Torbjörn

PS Här kan ni läsa mer om basiska respektive sura livsmedel.

Jag blev bönhörd banne mig och tårarna rinner

I mitt förra blogginlägg undrade jag lite grann över ombyggnationen av Slussen och i dag på morgonen blev jag "bönhörd". När jag slog på datorn låg ett mail från Projekt Slussen och väntade på mig. Det är klart att jag blev både förvånad och överraskad. Kanske låg det i luften som man säger när något oväntat sker.

När ljuset är det rätta traskar jag omkring i min stadsdel Sätra med min lånade Hasselblad. Det är i längden påfrestande att använda manuell fokus, i synnerhet i dåligt ljus. Mitt fokuseringsöga tröttas och tårarna rinner. Kyla och blåst förvärrar besvären ytterligare. Har sökt "droppar" mot besvären på apoteket men har endast funnit "droppar" mot torra ögon.

Kanske kan man träna upp sina ögon med mer manuell fokusering? Jag använder det ibland när jag fotograferar med mina digitala kameror, men inte händer det särskilt ofta.

Söndagskväll och inga särskilda förberedelser för den kommande veckan. Ingen matlåda som ska fixas eller rena kläder plockas fram. Man anpassar sig snabbt till det nya läget och tar dagen som den kommer. Men visst finns där en agenda, en liten och gles en. Struktur i livet behövs alltid. I fotoklubben lär vi oss att skära passepartouter, och på tisdag ska vi titta på några kartongprover från en firma i Alfta, Hälsingland. Bilder har lämnats in till RIFO, SVEFO och till Fyrklubbstävlingen. Den senare är ett samarbete mellan Folkare fotoklubb (Avesta), Gävle fotoklubb, Söderfors fotoklubb och Långshyttans fotoklubb. På lördag blir det förmodligen en tripp till Fotografiska och trevligt fotofika med Dagnygänget.

VM på skidor i snömodd har avslutats och SM-finalen i bandy står för dörren. Västerås har nästan bägge benen i finalen och sedan återstår det att se om det blir Hammarby eller Sandviken på andra planhalvan. Ja, sedan dröjer det inte särskilt länge förrän högste serien i fotboll drar igång. Men däremellan kommer förstås Vasaloppet andra söndagen i mars. Om nu inte snön hinner försvinna det vill säga. Då får det väl bli stavgång mellan Sälen och Mora i stället! För Gefle IF:s del väntar en nybyggd fotbollsarena bredvid Gavlerinken Arena och Gunder Hägg-stadion. (Det anrika Strömvallen lämnas åt sitt öde). Ett fint centrum för fotboll, ishockey och fri idrott. Å alldeles intill ligger Tennishallen. Allt på promenadavstånd från min lägenhet. 

Det kan alltså köra ihop sig, även för en pensionär.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Snart slutritat vid Slussen, och alltid är det någon i vägen. Dessutom en lånad hasselbladare

Jag är nu för tiden ingen flitig besökare till Slussen, och inte heller uppdaterad vad gäller rivning av det gamla och nybyggnation av det nya. Que Sera, Sera och jag bryr mig inte särskilt mycket om hur den slutgiltiga lösningen blir. Huvudsaken är att vi får en funktionell trafiklösning och samtidigt en trevlig miljö för människor att visas i. Kanske går de två inte att förena, den som lever får se. 

Det som är irriterande när man fotograferar är när folk kliver in i bilden precis i samma ögonblick man tar bilden. Oftast har man ingen möjlighet att ta om bilden utan ögonblicket är för alltid borta. Naturligtvis finns kloningsverktyget i Photoshop, men det använder jag ytterst sällan. Så damen med handväskan får hänga med det övriga gänget i den här bilden.

Har en hasselbladare till låns av en kompis som vill bli av med den. I tonåren var den kameran ouppnåelig, mätt med min lilla börs. Nu i säsongens elfte timme har det blivit möjligt. Den ekonomiska livslängden för den här typen av kameror är ute, men inte den tekniska. Den här evighetsmaskinen håller många år än. Lite ljusläckage har den vid slitsen i magasinet, men det fixas lätt med nya packningar. Men pengar är pengar och det finns alltid något annat i fotoväg jag behöver. Får fundera en tid till innan jag slutligen bestämmer mig.

Tog hasselbladaren till min gamla skola för att ta några provskott. Skön kamera med bra, tydlig sökare och visst är det något speciellt med mellanformatskameror.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/ Fotoklubben

Mitt fotograferande har under alla år varit väldigt privat. Jag har deltagit i väldigt få utställningar och det är först under de senaste åren jag visat mina bilder officiellt här på FS och Facebook. Lite ostrukturerat har mitt fotograferande varit, och jag har väl inte riktigt vetat i vilken genre jag hör hemma i egentligen. Ska jag koncentrera mitt fotograferande enbart inom ett område eller smaka på allt? Gatufoto? Natur? Porträtt? Miljö? Makro? 

Trots att jag fotograferat i många år så var det först för några år sedan jag gick med i en fotoklubb. Då bodde jag i Knivsta och Uppsala Fotografiska Sällskap blev min klubb. Kanske hade jag inbillat mig att medlemmar i en fotoklubb är extrema fotonördar med enbart fotografering i skallen. Så var det naturligtvis inte, men visst är de intresserade av fotografering, precis som jag. Det hände en massa kul i "sällskapet". Vi deltog bl a i Kulturnatten där vi bjöd på porträttfotografering i ett tält alldeles intill klubblokalen vid Martin Luther King-plan. Det var väldigt populärt och ibland ringlade kön lång utanför tältet. I samband med Kulturnatten hade vi också en planketutställning bredvid tältet och utställning i klubblokalen. Klubben blev för två år sedan inbjuden att ställa ut i Fotoklub Zagrebs fina lokaler, och jag reste dit tillsammans med tre andra medlemmar för att ordna allt det praktiska kring utställningen. Det innebar bl a nedtagning av en gammal utställning och hängning av vår.

Jag har nog flaxat runt och provat på det mesta. Det kan ha sina problem att göra så. Man kanske inte blir någon fullärd mästare på det här viset utan får ständigt vandra omkring som gesäll med sin kamera. Men låter inte det tilltalande? Att ständigt gå i lära. För det är väl det vi gör, det finns alltid något vi kan bli bättre på. 

Numera har jag min hemvist i Gävle Fotoklubb och försöker följa deras agenda. Två tävlingsledare håller koll på utställningar o dyl,  och för första gången har jag skickat in bilder till årets RIFO-utställning. På månadsmötena har vi ofta en inbjuden gäst som berättar och visar sina bilder. Nästa månad blir det en bröllopsfotograf som besöker klubben, och nästa vecka blir det kurs i att skära ut passepartouter.

Vid det nyligen avhållna årsmötet beslutades om inköp av ny projektor och dito duk. Ekonomin är bra och medlemsavgiften har inte höjts på flera år.

Den sociala samvaron i klubben betyder mycket och bilddiskussionerna gör att man får en nyanserad bild av sin egen fotografering. Min bildstil kanske inte alltid uppskattas, förmodligen beroende på att de flesta fotograferar natur. Det får man ta, det gäller att hitta sitt eget formspråk och inte ständigt apa efter andra.

Ett bra sätt att mötas kring bilder är att gå med i en fotoklubb. I min klubb finns några framgångsrika fotografer som vunnit flera priser och det är väldigt lärorikt att ta del av deras kunnande.

På återseende

Torbjörn