Rainy Day Women

"Well, they'll stone you when you're trying to be so good

They'll stone you just like they said they would

They'll stone you when you're tryna go home

Then they'll stone you when you're there all alone

But I would not feel so all alone

Everybody must get stoned..." (Bob Dylan)

Ingen på de här bilderna verkade vara särskilt höga dock.

Färger blir extra klatschiga efter ett regnväder och det borde man utnyttja oftare. Här ville jag mest testa min kamera vad den tålde och några timmar i regnet tålde den utan att knota. Själv blev jag genomblöt och knotade en hel del.

På återseende

Torbjörn

Sylvia imiterar

När jag gick på gymnasiet hade jag en klasskompis som var duktig på att imitera kända personer och hans imitation av Tage Erlander var otroligt bra. Han hävdade, min klasskompis alltså, att imitatörer i regel också har ett bra musiköra. Det stämde på honom för han var duktig pianist. Det stämmer också på Jörgen Mörnbäck och Bosse Parnevik, som båda är musikaliska. Det stämmer också på Ann-Louise Hansson, som, om ni inte redan visste det, också är en skicklig imitatör. Sylvia Vrethammar gjorde tidigare också mycket bra imitationer av kända svenska artister. Bla imiterade hon Lill-Babs, Lill Lindfors och Zarah Leander.

Vem imiterar Sylvia här?

Det här är en mycket gammal bild. Närmare bestämt 42 år gammal. Ja, du läste rätt. Jag fotograferade Sylvia när hon uppträde på Parksnäckan i Uppsala sommaren 1971. Av bilderna har jag gjort en bok som naturligtvis Sylvia har fått. Vi åt middag tillsammans, ett villkor från min sida för att hon skulle få boken, och utbytte var sina ex av boken med egna kommentarer. Sylvia är fortfarande en mycket skicklig sångerska och dessutom en mycket stilig kvinna.

På återseende

Torbjörn

Jag minns den ljuva tiden..

...jag minns den som igår (tror jag det heter i visan). Nåja, allt var väl inte ljuvt bara för att man var ung. Jag led av tentamensskräck och varje tentamen var en riktig plåga. Både före, under och efter.

När jag gick på gymnasiet i Gävle började en kompis till mig plötsligt skrika rätt ut när salsskrivningen började närma sig sitt slut. Vakter kom och bar ut honom från aulan. Jag tog mycket illa vid mig och frågade efteråt vad som hade hänt honom. Han berättade då att han inte kunde resa sig efter skrivningen. Detta etsade sig fast i mitt huvud och inför varje tentamen i Uppsala oroade jag mig för att samma sak skulle hända mig. Och så en dag gjorde det det.

Efter en mycket jobbig essäskrivning i historia kunde jag inte resa på mig. Jag kunde inte känna mina ben. Det var mycket obehagligt. De hade inte somnat utan det var en helt annan känsla. Till skillnad från min kompis så tog jag det lugnt och slappnade av en god stund. På mycket darriga ben kunde jag sedan lämna in min tentamen i tid.

Jag vet inte varför det kan bli så här men de här två upplevelserna kunde jag inte förtränga utan de störde mig under hela studietiden i Uppsala. Till en början bodde jag inneboende hos en familj som hade en stor lägenhet. Frun i familjen arbetade bara ibland och däremellan städade hon. Mitt rum var alltid välstädat. Nästan för välstädat. En dag hade hon bonat golvet och jag steg in som vanligt i full fart. Mattan jag klev på gled iväg under mina fötter och jag föll handlöst på rygg och slog även i huvudet. Ganska så omtumlad satte jag mig på sängen och betraktade det nybonade golvet som blänkte som en nyspolad isbana.

Efter en och en halv termin fick jag till slut ett studentrum.

Fönsterdekoration i ett studentrum ht 1970

Jag är så glad över att kunna använda mina två skannrar igen. Med SilverFast 8 har det krånglat mest hela tiden men sedan jag laddade ned Vuescan flyter det på utan problem. Och jag skannar på hej vilt. Gammalt som nytt. Nu är det kul att fotografera med film igen, nu när hela fotokedjan är intakt.

På återseende

Torbjörn

Närstudie av några studenter och lite skannersnack

Under min analoga vecka, som förmodligen förlängs på obestämd tid, stötte jag, vid ett övergångsställe, på några nybakade studenter. Vi kom i samspråk en liten stund och då passade jag på att ta några porträtt. Skärpan sitter kanske inte perfekt men så hade jag bara ett försök också. Dagens ungdomar har inte tid för omtagningar.

Jag har skrivit tidigare om mina problem med programvaran SilverFast 8. Efter uppgradering fungerar inte mina bägge skannrar Epson V750 respektive Reflecta RPS 7200. Jag skrev till LaserSoft men deras svar ger jag inte mycket för. Lösningen för min del heter Vuescan. Laddade ned den avancerade versionen och nu fungerar mina skannrar igen. Du behöver inte, som till SilverFast 8, köpa ett program för varje skanner utan en nedladdning av Vuescan täcker de flesta på marknaden förekommande skannrarna. Suveränt tycker jag. Personligen gillar jag gränssnittet i SilverFast 8 bättre men jag kan inte klaga på resultatet från Vuescan.

För den teknikintresserade kan jag nämna att jag har använt Minolta Dynax 7 och Sony 2,8/85, T-MAX 100 framkallad i X-TOL och skannad i Reflecta RPS 7200.

Ibland är det kul med film, prova på du också.

På återseende

Torbjörn

Jag tänkte ta en analog vecka, men...

...det började inte så bra. Packade ned min fina Yashica Mat 124 och den likaledes fina Minolta 7D i ryggsäcken och tog tåget till huvudstaden. Väl där så plockade jag upp Yashican och började plåta. Men det var något som inte stämde riktigt. Jag hade ju kollat kameran på morgonen och allt var frid och fröjd. För en tid sedan fick jag två Fomapan 200-rullar av Alf Johansson här på FS och tänkte att det var dags att testa dem. Men som sagt när jag började plåta så kändes slutaren lite lealös och jag hade svårt att höra klicket. Nu är det ju i och för sig aldrig tyst på gator och torg, och dessutom hade jag kameran i fodralet, så jag brydde mig inte så mycket.

Vid Slussen såg jag en äldre man med ett fantastiskt skägg och jag frågade om jag fick ta några bilder. Det gick bra och jag tog två, som jag trodde, fina porträtt. Senare träffade jag två karlar som kom fram och ville titta på kameran. Snacket var igång och de berättade om sina Rolleicord som de hade haft på 60-talet. Naturligtvis blev det porträttagning även här, och eftersom det var de sista rutorna öppnade jag kameran och kollade slutaren. Den hade hängt sig. Konstigt, tänkte jag, det gick ju att dra fram filmen och spänna slutaren. Karlarna stod kvar och såg på mina förehavanden en stund så att jag kunde ta några bilder med Minoltan. Fomapanfilmen är alltså oexponerad så den hoppas jag kunna återspola och köra en gång till.

På vägen hem tittade jag in på Brunos bildverkstad och frågade om de kunde laga Yashican. De kunde de inte men jag fick ett telefonnummer till en person som brukade hjälpa dem ibland. Jag ringde honom, men tappade förtroendet direkt när han frågade om jag hade bytt batteriet (?).

Åkte i dag in till Stockholm igen och till LP-foto, som jag vet lagar analoga kameror. Tyvärr, fick jag veta, hade Werner semester månaden ut, så jag fick ingen hjälp där heller. Väl hemma skulle jag skanna in lite gamla negativ men naturligtvis var skannern Epson V750 och datorn ovänner. De pratade inte med varandra. När jag klickade på SilverFast 8 så fick jag veta att det fanns en uppdatering. Naturligtvis installerade jag den. Därefter kraschar programmet hela tiden. Loggrapporter har automatiskt skickats  till Apple och jag undrar naturligtvis vad som händer sedan. Antagligen får jag kontakta Lasersoft i Tyskland för att få rätsida på det här.

På något vis har det här skannerprogrammet och min iMac länge gått i otakt. Innan den senaste uppgraderingen fungerade dock allt perfekt. Jag har precis framkallat filmerna jag tog häromdagen och de hänger på tork. Problemet är bara att jag inte har någon skanner som vill jobba. Jag har två. Min Reflecta RPS 7200 småbildsskanner har jag inte fått att fungera på länge. När jag startar SilverFast 8 får jag hela tiden frågan om jag har installerat drivrutinerna korrekt. När senaste uppgraderingen kom skulle man ta bort det gamla serienumret och fylla i det nya. Så har jag gjort men det fungerar i alla fall inte.

Jag hade min digitala systemkamera med mig i dag och där är det inga som helst problem. Varken vid fotograferingen eller vid inläsningen till Lightroom. Det verkar som om min analoga vecka slutade redan på torsdagskväll.

Gula faran

Jag får väl inte ge upp så lätt men det är inte lätt att veta i vilken ände man ska börja nysta upp problemen mellan datorn och mina två skannrar. Jag vill naturligtvis också få igång min fina Yashica och jag hoppas Werner på LP-foto kan hjälpa mig. Eller finns det något annat ställe i de här trakterna som lagar gamla kameror?

På återseende

Torbjörn