Upstairs, downstairs – och klockan är halvfyra, drygt

Vad jag först lade märke till var kvinnans intensivt, röda hårfärg. Naturligt rött, kanske, men troligen förstärkt med färgning. Fast egentligen vet jag inte och mitt, för sådana här detaljer,  otränade öga kanske spelade mig ett spratt. I alla fall fann jag situationen värd att fotografera.

Som vanligt när man strosar runt på stan, och plötsligt ser något man vill fotografera, så finns där hela tiden störande element. Här var det den intensiva trafiken med bilar som ideligen skymde motivet. Men så blev det en liten glugg mellan bilarna och jag fick tillfälle att ta bilden. Det är skönt att ha en snabb och pålitlig AF vid sådana här tillfällen.

Ska man egentligen förklara varför man tagit en viss bild? Egentligen gillar jag det inte alls och tycker inte att man ska skriva det på näsan på betraktaren. Min känsla för ett motiv är högst personlig och den känslan behöver naturligtvis inte alls omfattas av andra. Ofta tror vi det och blir förvånade när vi inte får några kommentarer på bilder vi lägger ut i album och blogginlägg.

På återseende

Torbjörn

Har vi någon framtid?

"När man ser på hur barn´a växer upp och står i,
kan man undra om barn´a nånsin får det som vi ?
Om det finns jobb, om det finns mat
om det är drägligt där dom bor,
finns det får och kor och vatten och luft ?
Kan dom sola sig gratis, finns det blommor och blad ?
Har dom fläsk och potatis, kan dom ta sig ett bad ?
Framtiden verkar dyster när man grubblar över ett glas öl
men man hoppas att barna ändå får ett glas öl.

Ha det bra i värmen på en Sarakrog.
Rosenrött och himmelsblått ska det va.
Vårt liv är inte bara knog.
Öl är till exempel gott.

När man ser på hur barn´a växer upp och står i,
kan man undra om barn´a nånsin får det som vi ?
Om det finns jobb, om det finns mat
om det är drägligt där dom bor,
finns det får och kor och vatten och luft ?
Får dom döttrar och söner, har dom dragspel och vals,
har dom kvar bruna bönor, har dom någonting alls ?
Framtiden verkar dyster när man grubblar över ett glas öl
men man hoppas att barna ändå får ett glas öl !"

Hans Alfredson

Det är nog många ungdomar i dag som funderar över hur det ska bli med arbete, bostad och miljön. En som också funderade mycket om det för länge sedan var Hans Alfredson. Han är en av mina absolut största idoler.

På återseende

Torbjörn

Båten

Ni som var i Stockholm förra sommaren kanske såg kryssningsfartyget Costa Fortuna där hon låg på redden en bra bit utanför Skeppsbron. Passagerarna firades ned och skeppades i land i små, gula motorbåtar som hängde längs fartygets båda sidor. Jag mötte en skeppslast penningstinna passagerare utanför Fotografiska på väg till någon begivenhet, kanske t o m en fotoutställning.

Jag gissar att handeln fick sig en skjuts uppåt den här dagen.

En annan får nöja sig med en kryssning till Åland någon gång ibland. Man äter och dricker gott, köper något med sig hem - och så får man i sig lite sjöluft också. Allt till en ganska billig penning.  Äventyret är över på en dag eller två. Fast visst måste jag erkänna, jag hade gärna låtit mig bjudas på en helkväll på Costa Fortuna. Det hade säkert kostat en förmögenhet.

På återseende

Torbjörn

Rapport från Slussen

Slussen är ju sedan länge ett kärt tillhåll för fotografer av alla de slag. En del är mest intresserad av byggnaden som sådan med alla trappor och prång. Andra är mer intresserad av de människor som ständigt befinner sig där. Jag tillhör den senare gruppen, även om jag också uppskattar det förfallna trafiknavet som snart ska ge plats för en ny skapelse.

Här är några bilder från mitt senaste besök där.

Det är viktigt att dokumentera en stad i ständig förvandling. Det går så fort att helt förändra stadsbilden i dag. Gamla, sedan länge kända och älskade, byggnader rivs för att ge plats åt moderna skapelser som kanske inte alltid gillas av människor som kan stadens historia. Det ska bli spännande att se vilken slutgiltig utformning som Slussen kommer att få. Alla kommer naturligtvis inte att bli nöjda, men jag hoppas det blir en fin kombination av form och funktion som kan tillfredsställa de flesta.

På återseende

Torbjörn

Några skott från gatan

Det är skönt att värmen äntligen så smått börjar att återvända. Uteserveringarna öppnar och fylls med människor som väntat länge på att få njuta av mat och dryck ute i det fria. För oss som tycker om gatufotografering är det trevligt när gaturummet åter får liv och det i sin tur ökar lusten att fotografera.

Här kommer några skott från gatan. Alla är oplanerade och helt slumpmässiga. Gatufotografering kräver ständig vaksamhet och koncentration och kameran måste naturligtvis hela tiden vara skjutklar. För mig fungerar det bäst när jag är ensam. Jag blir för splittrad om jag går i grupp.

Från ljus till mörker

Smakar det bättre här ute?

Förhör

Nedförsbacken

På ett ben

Platt fall

Efter en halv dags fotograferande känner jag mig ganska tömd och jag får svårt att uppehålla både vaksamhet och koncentration. Då är det lika bra att ta en rejäl paus, eller avsluta dagens arbete helt och hållet. Är du inte i form blir det mest skräpbilder.

Ett bra sätt att hålla sig i fotoform är att fotografera mycket. Det är en gammal sanning som gäller fortfarande. Övning ger färdighet. Den digitala tekniken har gjort det lättare för oss att öva flitigt. Det är dumt att inte utnyttja det.

På återseende

Torbjörn