Tobbes blogg
Den kaffetörstiga kajan
Jag hade precis tittat på Lena Pesulas utställning på Broströms café i Uppsala och satt nu med en kopp kaffe och en rejäl frukostmacka vid ett av uteborden. Solen hade ännu inte kommit på den här sidan av huset så den medhavda tröjan kom väl till pass. En man sätter sig vid bordet intill med en kopp kaffe. Han tänder en cigarett och tycks njuta av den stillhet som råder kl 10 på förmiddagen en bit in i juli då många är bortresta på semester.
Efter ett litet tag börjar vi prata om det rådande vädret och samtalet utvecklar sig efterhand till att handla om mannens tid som militär i Boden. Då jag själv gjorde en del av min militärtjänstgöring där så hade vi en hel del att prata om. Nu bor han sedan många år i Uppsala och ägnar stor del av fritiden till att sköta om sin odlingslott.
En kaja uppenbarar sig plötsligt och sätter sig på mannens knä. Den verkar vara väldigt sugen på mannens kaffe, kanske är det cappuccino, och han kastar ideligen blickar åt det hållet.
En kaja landar plötsligt på mannens knä
Den är väldigt intresserad av mannens kaffekopp
Men mannen vill ha sitt kaffe för sig själv
Den tycks fundera ett tag hur han ska lyckas överlista mannen
Sedan gör den ett försök
En sista vädjande blick, men mannen är obeveklig
Då försöker jag väl hos fotografen då. Har du nå't kaffe att bjuda på?
Jag skrapade ihop lite brödsmulor som den fick nöja sig med. Om du prompt vill ha kaffe så försök med Landings på gågatan, föreslog jag kajan
Efter sitt misslyckade försök att få sitt morgonkaffe på Broströms café fick kajan nöja sig med lite brödsmulor. Kanske fick cafégästerna på Landings senare se honom spatsera omkring bland borden.
Ni som har möjlighet, passa på att se Lenas fina utställning.
På återseende
/Torbjörn
Operation
Jag hälsade på Claes i dag på Karolinska sjukhuset. Han var mycket trött men vi hade inga som helst problem att prata med varandra och han var mycket glad över allt stöd som visats honom via blogginlägg och telefonsamtal. Naturligtvis var han också mycket glad över mitt besök. Personalen förberedde honom för operation och det såg han fram emot med stor tillförsikt. Jag stannade drygt två timmar och jag antar att de kort därefter körde i väg honom till operation. En sjuksköterska informerade om att konvalescensen efter den här typen av operation är relativt långvarig.
Personalen var mycket trevlig och tillmötesgående och Claes blir mycket väl omhändertagen.
Skutan är inne på underhåll
Efter operationen kommer Claes att ligga en tid på intensiven. Där behöver han få vila ut i lugn och ro en tid. Peter och jag håller ständig kontakt med varandra och sjukhuset.
På återseende
/Torbjörn
Brorsan har skaffat sig en dator
Brorsan har köpt sin första dator. Vid 64 års ålder. Vi sammanträffade vid Media Markt i Valbo, utanför Gävle, för någon vecka sedan och där genomfördes köpet av en 21,5 tums iMac. Vi firade händelsen med en lunch tillsammans innan vi for hem till honom för att installera den. Stefan har länge tänkt skaffa sig en dator men det har inte blivit av. Upprinnelsen till att det till slut blev av var ett bilbyte. Han sålde sin gamla Volvo och köpte en Toyota Auris. Toyota lägger tydligen ut all data om den egna bilen, såsom serviceintervaller, reparationer o dyl på hemsidan. När det gick upp för honom insåg han direkt vilken nytta han skulle ha av en dator.
Installationen av datorn var ju gjord i ett nafs eftersom det mesta redan var förinstallerat. Internetabonnemang med e-post och bredbandstelefoni hade beställts från Telia och modem med tillbehör var redan utskickat. Däremot var inte bredbandet "färdigt" hos Telia utan det skulle dröja en vecka. Mycket riktigt, efter en vecka fick Stefan ett brev med diverse "inloggningsuppgifter". Nu fungerade telefonin men fortfarande inte bredbandet. Lampan för bredbandet blinkade så Stefan ringde Telia som lät meddela att de inte var riktigt klara med inkopplingen. Efter några dagar lyste lampan med fast sken och det var bara att knappa in "inloggningsuppgifterna".
Jag försöker hjälpa honom via telefon femton mil bort och det är inte lätt. För en van datoranvändare är det nog svårt att sätta sig in i hur det är för en som slår på en dator för första gången. Efter en hel eftermiddag och halv kväll förstod jag att Telia inte hade skickat med korrekta inloggningsuppgifter för e-posten. Dagen därpå ringde jag därför upp Telia för min brors räkning och det visade sig då att man överhuvudtaget inte lagt upp något konto för honom? De lovade att de skulle skicka nödvändiga uppgifter via SMS till Stefan. I går kväll fick han hjälp av en granne att skriva in uppgifterna. Nu var det bara så att Telia hade glömt att skicka med "Användarnamn". Nytt telefonsamtal till Telia i dag och de lovade åter att via SMS skicka de uppgifter som saknades. Vad trevligt att du hjälper din bror, sade kvinnan jag pratade med. Det skulle vara ännu trevligare om Telia kunde göra rätt från början, tänkte jag säga tillbaka.
Så här blev min brors första kontakt med datorn och internetvärlden. I dag målar han huset och i kväll får vi se om allting fungerar.
I baksätet
Internetleverantörerna är visst de som får flest klagomål hos Allmänna reklamationsnämnden (ARN). Man kan undra varför just de inte kan sköta sig? Jag har också haft mina duster med leverantörer som ljugit som en häst skenar i sin marknadsföring.
På återseende
/Torbjörn
Det händer ibland att jag överdriver...
Det händer ibland att jag överdriver, gammal sportfiskare som jag är :). Då drar jag i Lightrooms reglage så det står härliga till och färgerna sprutar ut på skärmen. Snyggt? Det kan ju diskuteras, men ibland behöver man förflytta sig från vindstilla mitten, ut mot kanterna och få känna stormen i ansiktet. Om inte annat bara för att få veta att man lever.
Egentligen har jag inte gjort så mycket. Vitbalansen är orörd. Mättnad och lyster har jag dragit till +30-40 ca och klarhet till 20 ca. Många ligger ständigt i det här blåsvädret och seglar medan andra föredrar en något lugnare seglats.
På återseende
/Torbjörn
Spegel, spegel på stolpen där...
...säg mig vem som styggast är.
Det blev som väntat inget svar så jag får fortsätta att leva i ovisshet.
På återseende
/Torbjörn














