Langen går...inte så bra

I helgen var det cykeltävlingar i Uppsala, Skandis Bike Weekend 2012. På lördagen kördes 104th Scandinavian Race i en 13 km-slinga runt Uppsala, totalt 20 mil, med målgång nedanför slottet. Det blev svensk seger genom Uppsalabon Jonas Ahlstrand, som vann före stallkompisarna Michael Olsson och Edwin Wilson. Alla tre kör för Team Cykel City.

Under cykeltävlingar är det oerhört viktigt att de tävlande får i sig vätska och näring. När det medhavda förrådet tar slut måste lagledningen se till att langningen efter sträckan fungerar.

Ibland fungerar det inte så bra...

Fyra bilder tagna och flaskan svävar hela tiden i luften. Har man en kamera med snabb serietagning är sådana här bilder möjliga att ta. Överhuvudtaget är det trevligt med en kamera som klarar av de allra flesta fotosituationer man kan hamna i.

Jycken övervakade så att inget otillåtet hamnade i flaskorna

Det var en ny erfarenhet för mig att fotografera snabba händelseförlopp med snabb serietagning. Min Sony A77 fungerade alldeles utmärkt och jag använde både sökaren och skärmen (i nedfällt läge). Objektivet jag använde var Sony 16-50/2,8 SSM. Eftersom jag hade känning av ryggskott och inte kunde böja mig särskilt mycket var den nedfällda LCD-skärmen väldigt användbar och jag kunde få en lämpligt låg bildvinkel.

På återseende

/Torbjörn

Rainy day women # 12 & 35 + några till

"Well, they’ll stone ya when you’re trying to be so good
They’ll stone ya just a-like they said they would
They’ll stone ya when you’re tryin’ to go home

Then they’ll stone ya when you’re there all alone
But I would not feel so all alone
Everybody must get stoned

Well, they’ll stone ya when you’re walkin’ ’long the street
They’ll stone ya when you’re tryin’ to keep your seat
They’ll stone ya when you’re walkin’ on the floor

They’ll stone ya when you’re walkin’ to the door
But I would not feel so all alone
Everybody must get stoned

They’ll stone ya when you’re at the breakfast table
They’ll stone ya when you are young and able
They’ll stone ya when you’re tryin’ to make a buck

They’ll stone ya and then they’ll say, “good luck”
Tell ya what, I would not feel so all alone
Everybody must get stoned

Well, they’ll stone you and say that it’s the end
Then they’ll stone you and then they’ll come back again
They’ll stone you when you’re riding in your car

They’ll stone you when you’re playing your guitar
Yes, but I would not feel so all alone
Everybody must get stoned

Well, they’ll stone you when you walk all alone
They’ll stone you when you are walking home
They’ll stone you and then say you are brave

They’ll stone you when you are set down in your grave
But I would not feel so all alone
Everybody must get stoned"

Bob Dylan/ Blonde On Blonde

En regnig eftermiddag och kväll i Stockholm tillsammans med en vän fick mig att tänka på Bob Dylans suveräna låt. Bilder och musik korsbefruktar varandra med lätthet och det ena ger det andra.

I helgen blir det bevakning av cykeltävlingar i Uppsala. På lördag går 104TH SCANDINAVIAN RACE (tidigare Skandisloppet). Det har arrangerats varje år sedan 1909 av Uppsala Cykelklubb. På söndag blir det sedan ett varvlopp inne i staden där man bl a trampar upp för Carolinabacken 30 gånger!

Mer om tävlingarna kan läsas här.

På återseende

/Torbjörn

Ge dig en kvart om dagen

Jag har så gott som alltid en kamera med mig när jag går ut. De dagar jag arbetar brukar jag ha Nex 5N med mig i axelväskan och det blir lite bilder tagna på vägen till och från arbetet. Ibland går jag en extra runda på stan men oftast tar jag nästa tåg hem. Jag ser till att jag har ca en halvtimme på mig att promenera till Resecentrum. En promenad som normalt tar en kvart. Jag ger mig själv alltså minst en kvart om dagen för att ta lite bilder längs min promenadväg.

I kvarteren kring universitetshuset och domkyrkan rör det sig alltid folk, liksom vid Resecentrum. Svårigheten ligger i att variera sig när man ofta tar bilder från samma ställen. Ja, så här kan en kvart gestalta sig en helt vanlig dag.

På återseende

/Torbjörn

Spegelreflex x 2

Ser hon mig där jag går med min spegelreflexkamera hängande om halsen. Spegelreflex förresten, när slutade man använda det begreppet? När jag började fotografera på allvar var det med en enögd spegelreflexkamera. Man lade till "enögd" så att det inte skulle råda något tvivel om att man hade en modern konstruktion och inte någon gammal tysk eller japansk "tvåögd". Efter en tid behövde man inte lägga till enögd utan alla var införstådda med tingens ordning.

I alla fall försöker jag vara så diskret som möjligt där jag går gatan fram och ser flickan snart passera det stora fönstret. Då vrider jag kroppen ett kvarts varv och tar bilden med kameran fortfarande hängande om halsen. Naturligtvis ser hon mig komma för dagens ungdomar lär ha tränat upp sin simultanförmåga till svindlande höjder. Mycket tack vare flitigt dataspelande och mobilpratande – samtidigt. Hon ser mig men vad bryr sig en ung flicka om en gubbe i keps med en enögd spegelreflexkamera hängande om halsen.

På återseende

/Torbjörn

Hur mycket overkill har din kamera?

De allra senaste kamerorna innehåller ju som bekant massor med finesser och det är något vi naturligtvis får betala för. Ny teknik inom det här området tenderar att snabbt bli gammal men den blir också med tiden billigare. Första generationens kameror med det senaste i teknikväg är alltid dyrast men när  väl den nya tekniken är etablerad blir följande modeller mer prisvärda eftersom de då dessutom har ännu bättre prestanda. Vi får mycket på köpet som vi kanske inte direkt efterfrågar men vad har vi för val?

Jag tillhör den skara av fotografer som inte utnyttjar alla finesser som min kamera är utrustad med. Ännu, kanske man ska tillägga. Med tiden kanske jag kommer att göra det men visst kryper det fram tankar ibland om jag verkligen behöver, eller vill ha, all denna "overkill". Min nya Sony A77 har ju en ruskigt snabb autofokus t ex och kan explodera i bildskurar. Naturligtvis borde jag utnyttja det i min fotografering också men har det blivit så? Nja, jag fotograferar som jag nästan alltid gjort i A-läget och bestämmer bländare och självklart också ISO-inställningen.

En bild i taget blir det också. Gammaldags så det skriker om det. Varför inte torpedera "offren" med skurar av bilder? Det ligger nog inte för mig och jag är rädd att offren blir "skadeskjutna" ;). Men den snabba och exakta autofokusen gillar jag. Filmat har jag ännu inte provat på heller men kanske blir det några snuttar vad det lider. Problemet kommer ju sedan när allt ska tas om hand. Det lär knappast bli några långfilmer i alla fall ;).

Visst är det kul med en snabb och exakt AF. Den behövs kanske inte så ofta men jag vet att den finns där när tillfällena dyker upp. Jag velar fortfarande fram och tillbaka om jag ska sälja min A850. Så var ju tanken från början men jag har den senaste tiden börjat vackla. Kanske gör jag tvärtom och säljer A77 och behåller min fina A850. Hur mycket overkill behöver jag egentligen?

På återseende

/Torbjörn