Ängeln i rummet är gladare i dag

Ängeln i rummet är gladare i dag för i natt snöade det och marken är täckt av snö. Förhoppningsvis får den ligga kvar till jul och det får gärna komma mer och samtidigt bli lite kallare.

Ängeln i rummet är på bättre humör i dag

På återseende

/Torbjörn

Jag har knäböjt, men inte inför kungen...

Jag har knäböjt, men inte inför kungen utan för Alex och Billy. Att montera möbler från IKEA kan liknas vid ett medelpass utan hopp på Friskis och svettis. Det är mycket knäböjande och upp och ner. Nu har jag precis monterat ihop två Billyhyllor och håller på med hurtsen Alex. Just nu står jag inför ett svårt dilemma. När jag var färdig med hyllorna så fick jag en spik över. Nu undrar jag om jag ska lämna tillbaka den till IKEA? Jag tror nämligen att det är gjort med beräkning. Kamprad är en lurig rackare och han vill nog testa köparnas ärlighet. Kanske väntar en toppbefattning inom företaget om jag åker in till Uppsala och lämnar tillbaka spiken? Det blir till att grubbla över helgen.

När Alex nästan var färdigmonterad hade saken plötsligt hamnat i ett helt annat läge. Det fattades två träpluggar! Kamprad ger och tar. Det blev till att åka in till Uppsala och mot kvitto få två nya träpluggar över disk. Men spiken den lämnade jag hemma. Jag tror inte längre på något toppjobb inom IKEA. Kamprads vägar äro outgrundliga.

Jag har knäböjt för Alex och Billy

När Alex nästan var färdigmonterad märkte jag att två träpluggar saknades

Efter en tur in till IKEA i Uppsala står Alex äntligen klar att använda. Diplomet har sin egen historia. Den återkommer jag till

I Alex tänker jag förvara mina förstoringar och lådorna rymmer storlekar upp till A2. Nu återstår bara att gå till sophuset med allt emballage och att fylla Alex och Billy med innehåll.

På återseende

/Torbjörn

Skitväder här också

Tommy Andersson inbjöd Fotosidans bloggare att visa vilket väder de har i dag. Liksom hos Tommy är det skitväder i Knivsta också. Ösregn så det smattrar mot rutan och julstämningen vägrar infinna sig. Tittar jag ut från mitt arbetsrum ser det ut så här:

Ängeln i rummet ser med förfäran på det förskräckliga vädret

Kul idé Tommy. Jag hoppas att fler hakar på i vårt avlånga land och jag vill se härlig, vit snö.

På återseende

/Torbjörn

Trappsteg som jag nött

Visst händer det att jag åker hiss men för det mesta tar jag trapporna. Det gör jag för den gratismotion man får men även av säkerhetsskäl.

En sommar när jag feriearbetade på massafabriken i Norrsundet fastnade jag tillsammans med en till i sodahusets hiss. Sodahuset är över 60 meter högt och hissen fastnade ungefär halvvägs. Jag hade jobbat färdigt för dagen och var på väg till omklädningsrummet för att duscha och åka hem medan den andre killen skulle gå på sitt skift. Till råga på allt började den här killen att röka! I en hisskorg, som i och för sig var relativt rymlig, men ändå. Jag antar att han var väldigt nervös. Vi larmade förstås och man försökte få igång hissen men det hade blivit fel på hissmotorn så det gick inte. Man blev då tvungen att handveva hissen upp till nästa våning för vi hade hamnat precis mellan två våningar. Det tog jättelång tid och värmen steg hela tiden inuti hissen. Det hela var väldigt obehagligt och när vi till slut kunde kliva ur hissen var jag ordentligt utmattad. Vi blev mycket väl omhändertagna och fick både salttabletter och dryck för vi var genomblöta av svett efter de två timmar vi hade suttit innestängda i hissen.

De här trapporna leder upp till mitt arbete på centrala förvaltningen vid Uppsala universitet.

Här tar jag nästan aldrig hissen utan det blir till att nöta både skosulor och trappsteg. Med ett ganska stillasittande arbete är den här lilla motionen nödvändig. Trapphus kan vara intressanta att fotografera särskilt om de är försedda med fönster som släpper in mjukt ljus utifrån. Den här gången har jag använt pannkaksobjektivet 2,8/16 mm till NEX-5N.

På återseende

/Torbjörn

Jag har sett tomten i vitögat

Uppsala kommun och Knivsta kommun inbjöd allmänheten i söndags till Lunsentorpet mellan Uppsala och Knivsta. Där bjöds på kaffe och hembakat bröd, både hårt och mjukt, som bakades inne i torpstugan. Stugan är utrustad med vedspis och stor stenugn. Inne i stugan var det varmt, mörkt men gemytlig stämning. Lite ljus kom in från två fönster i storstugan men man fick skruva upp ISO en hel del för att kunna fotografera.

Vi dricker kaffe och mumsar i oss nybakat bröd (3 200 ISO)

Fikat fortsätter (12 800 ISO)

En bit bort från torpstugan fanns grillplatserna iordningsställda med ved, vatten och kaffepannor. Här var det full aktivitet mest hela tiden.

Febril aktivitet rådde bland eldstäderna

Vid bordet till höger kunde man binda sig en egen krans av granris

Man kunde också grilla vid sådana här preparerade stockar

Tomten var naturligtvis jättepopulär bland barnen

Plötsligt stod jag öga mot öga med tomten. Det kändes stort och jag visste inte riktigt vad jag skulle säga så jag frågade hur renarna mådde. Tomten svarade att de mådde bra men att de stannat hemma

Tomten var strängt upptagen. I ladan hade han klapparna som han gav till barnen

När han hämtade tomtesäcken då blev det fart på både vuxna och barn

Den lilla bron över Pingla ström, som bäcken heter, var glashal

Stigen till Lunsentorpet var på sina ställen lerig och full med vattenpölar. Tack var utlagda spänger gick det bra att gå utan större missöden

Det blev en trevlig stund vid torpet och den snälla tomten spred glädje och julstämning kring sig. Nu önskar jag att det kommer ett par decimeter julesnö också för att den rätta stämningen ska infinna sig. Alla bilder är tagna med NEX-5N och kitzoomen 18-55.

På återseende

/Torbjörn