Prideparaden från min synvinkel

Det var faktiskt första gången jag såg Prideparaden. Jag gick upp till slussen och trängdes där med massor av glada människor. Stämningen var hög, det såg bl a några volontärer till som dansade och tjoade för att få igång publiken. Så kom då paraden. Den var jättelåååång. Inte visste jag att den var så omfattande och innehöll så många olika kategorier. Kända och okända politiker paraderade i spetsen för sina partier. Jag stod alldeles intill de som paraderade och kunde känna den positiva energi som fanns bland deltagarna. Här visar jag en radda med bilder, kanske mest med tanke på de som inte var där.

Puh, det var det hela. Mycket bilder blev det. En kraftig regnskur drog fram över slussen och regnjackan måste grävas fram från ryggsäcken. Kameran blev riktigt genomsur men den fortsatte att jobba som vanligt. Hur den mår i dag har jag inte hunnit kolla än.

På återseende

/Torbjörn

Erik Sahlströms spelmansstämma 2011

Den 24 juli arrangerades Erik Sahlströms spelmansstämma i Ottarsborg, Vendel, Tierps kommun. Många spelmän och spelkvinnor samlades och det bjöds på allspel från scen under ledning av Sonja Sahlström, dotter till Erik, och därefter spelades det i tält och vid varje buske i den fina parken. Dessförinnan hade Sahlströmarna uppträtt på scenen. Spelmansstämmor i Erik Sahlströms namn har hållits sedan 1975.

Erik Sahlström var en gigant inom den uppländska folkmusiken och han har fått ge namn åt den största spelmansstämman i Uppland. Många förknippar honom kanske främst med nyckelharpan men han spelade också fiol. Sahlström avled 1986 men hans musik lever vidare genom familjen och många andra spelmän och spelkvinnor. Hans kanske mest kända komposition är Spelmansglädje. Nyckelharpan har ett mycket starkt fäste i Uppland och många bygger sitt instrument själv. Erik Sahlström byggde själv många harpor.

Vid stämman vandrade jag runt och lyssnade på musikanterna som hela tiden bildade nya konstellationer. Jag blev oerhört imponerad av deras musikalitet, spelglädje och kunnande. Någon drog några drag med stråken och så körde de igång. Hur många låtar har dessa fantastiska spelmän och spelkvinnor i sina huvuden? Fiol och nyckelharpa dominerade men några spelade också basfiol, cittra, dragspel, gitarr, klarinett, munspel, tvärflöjt och jag tror att jag också såg en viola.

Här följer ett bildpotpurri från stämman:

Det var en härlig upplevelse att få vandra runt bland alla musikanter. Många trevliga samtal blev det och massor med fantastiskt fin musik. Fler bilder finns att titta på här.

På återseende

/Torbjörn

Ödehuset

Jag återvänder till ödehuset på Öland igen. Det har blivit några besök nu. Fast den här gången får jag nöja mig med att besöka huset via bildarkivet. En efterhängsen yrsel omöjliggör längre resor f n. Det här huset fascinerar mig. Mycket är kvarlämnat. Det verkar som om uppbrottet skett väldigt hastigt. När jag senast besökte huset förra året tillsammans med en vän noterade jag att någon förmodligen har övernattat i huset och viss oreda rådde. Jag hoppas att jag kan göra en tripp dit ned senare i höst. Om huset då står kvar förstås.

Här kommer några bilder från senaste besöket.

Visst blev jag nyfiken på vad väskan kunde innehålla, men jag rör ingenting

Kniven är det första som möter mig vid bakdörren

I vardagsrummet står den här fina kakelugnen

På spiselhyllan står en gammal skeppsklocka

Uppe på vinden fann jag detta gamla foto. Vilka är dessa personer? Vilket år är bilden tagen?

Gamla ödehus kan berätta mycket. Egentligen borde jag göra lite efterforskningar om just det här ödehuset för det är så speciellt med tanke på alla saker som finns kvar. Fast det är ju så mycket annat också.....

På återseende

/Torbjörn

Kulan i luften

Kulan är i luften i Uppsala den här veckan, och det handlar inte om fotboll. Nej, under den här veckan spelas SM i boule. Man håller till i Botaniska trädgården men även, i mindre omfattning, i Engelska parken och på gång- och cykelvägen längs gamla kyrkogården. Vackrare spelplatser kan man knappast tänka sig. Den dagen jag besöker tävlingarna är det mest medelålders och äldre som spelar men jag ser också en del ungdomar som spelar. Den här sporten verkar inte vara särskilt ansträngande så den kan utövas långt upp i åldrarna. Det är intressant att studera de olika stilarna spelarna har. En del sitter på huk när de kastar klotet medan andra ställer sig på tå. Alla bär de på en liten handduk att torka klotet med. Stämningen är avspänd men det lär ha förekommit slagsmål mellan spelare vid andra tävlingar. Jag kan inte notera något handgemäng under den tid jag strosar genom området på min väg till Café Victoria i Botaniska trädgården.

Med mig den här dagen har jag en gammal trotjänare. Beercan. Så kallas Minoltas gamla zoomobjektiv 70-210/4. Det ser ut som en ölburk. Byggd helt i metall och glas. Tung och rejäl och mycket lättarbetad med innerfokusering. Trots att objektivet är ca 30 år gammalt fungerar det alldeles utmärkt. Visst kan man se att det har lite mer CA än vad modernare konstruktioner har. Det här är första gången jag använder det på min Sony A850 och det fungerar utmärkt.

Några spelar vid sidan om gamla kyrkogården

I Engelska parken spelas det också

De flesta spelar i Botaniska trädgården där alla grusytor utnyttjas

En del sitter på huk när de kastar klotet

Han hade den rätta knycken

Tyvärr utdelas inga stilpoäng

Här var det trångt

Länge stod han och siktade. Så kastade han och skrek ut sin glädje över ett perfekt kast

Många spel pågår samtidigt

Här spelar man mellan träden

Gänget på avbytarbänken tar det lugnt medan spelet pågår

Den högra burken fick jobba under dagen och den vänstra på kvällen

Många gamla objektiv fungerar alldeles utmärkt på moderna kameror och kan vara alternativ till dyrare nya. Det är många som har bloggat om det här på FS. Det kan, men behöver inte, skilja lite i kontrast, skärpa och färgåtergivning. De gamla objektiven kan fokusera lite långsammare också.

På återseende

/Torbjörn

Moderna hus

Moderna hus har i regel både vatten och avlopp.

Bilder finns överallt, fast somliga tål inte torka.

På återseende

/Torbjörn