Ellens bageri

Så hade det blivit dags för ännu en eftermiddagsfika på Ellens bageri. Jag tog ett tåg som kom in till Stockholm strax före två så jag hade gott om tid att ta mig upp till Hornsgatan. Vandrade via Drottninggatan och Gamla stan upp förbi slussen och så var jag framme. Tog en del bilder på vägen som kanske kommer senare. I dag bjöds det bl a på gårdagens semlor för 20 kr. De var stora och hur fina som helst. Till slut blev vi tio runt bordet. Bara män. Diskussioner om att införa kvotering vid mötena på Ellens lyste med sin frånvaro. Som vanligt var det mycket tekniksnack och kameror på bordet. Micke och Krister hade tagit med sig fina bilder som gick runt bordet. Kristers i form av en fotobok.

Ett reserverat bord väntar på oss

Johan kollar något intressant

Mats har det gott

Micke visar sina fina bilder från Grönan

Kristers fina lilla fotobok

Naturligtvis serveras det en och annan Leica

Bengt laddar upp med en jumbokopp te

Bengt testar Canon S90

Micke demonstrerar hur man fotar handhållet

Ulf visar också bilder

Om två veckor ses vi igen på Ellens. Ta med en bild som vi kan diskutera kring.

På återseende

/Torbjörn

/

Lilldrängen

Min far föddes 1919 i Ockelbo. Han växte upp i byn Gäveränge en bit från Ockelbo centrum. På sin väg till skolan passerade han varje dag den stora bondgården HansJons. Vid sju års ålder blev min far "anställd" som lilldräng vid bondgården. Innan han gick till skolan hade han att utföra lättare sysslor på gården och likadant efter skolan. Det var hårda tider så varje liten peng eller matbit var betydelsefull. När jag var liten hörde jag min far och farbror prata mycket om livet och människorna på HansJons. Tyvärr finns inget nedtecknat. Både min far och farbror är döda sedan länge. År 1981 fick vi höra att de höll på att riva HansJons för att ge plats åt nya bostäder. Vi for dit och min far gick runt och visade och berättade vad han upplevt där. Bl a så bakades allt bröd som behövdes i en bagarstuga på gården. Min far hjälpte ofta till i bageriet.

På sin väg till skolan passerade min far gården HansJons

Han pekar och berättar

Boningshuset

Vad som var så här högt minns jag inte

Han kikar in i den på den tiden stora ladugården

Golvbjälkarna är av stadigt timmer

Här står han på backen upp mot höskullen

Lekstugan

Hemlighuset - som inte var så hemligt!

I det här huset fanns bageriet

Far visar bakugnen där han bakat åtskilliga limpor

Kakelugnar fanns i alla rum

På återseende

/Torbjörn

Vikingarännet

Vikingarännet passerar Sigtuna på sin väg mot Stockholm. Där serveras bl a blåbärssoppa, nygräddat tunnbröd och chokladkaka. Många sitter kvar och vilar en stund. En hel del tar upp sina mobiltelefoner och ringer. Vart de ringer är en gåta. Jag visar här en kavalkad från dagens evenemang i Sigtuna. Håll till godo.

På återseende

/Torbjörn

Kalas

Min kompis Allan fyllde år den 11 februari. Vi har känt varandra i många år. Jag köpte en blombukett och en present och for dit. Allan bor tillsammans med sin fru Sylvia i en liten by utanför Enköping. De bor i Allans gamla föräldrahem. Ett fantastiskt fint gammalt hus. Huset har rustats kontinuerligt sedan de flyttade dit. Den stora salen är mycket vacker med stora fönster som ger ett behagligt ljus. En täljstenskamin ger skön värme och höjer trivselfaktorn.

Allan fyller år och ställer till med kalas

Jag köpte en bukett tulpaner

Allan hade gjort eld i täljstenskaminen

Allans kusin Lennart

Grannen Bertil, som är över 90 år, är en fantastisk berättare. Otroligt pigg och alert

Ingvar, en syssling till Allan

Börje. Han är också syssling till Allan

Ninette är gift med Ingvar

Ulf är bror till Ninette

Sylvia lyssnar på karlarna som pratar om stormfällningen 1954-55

Efter smårgåstårtan är vi alla mätta och nöjda

Sedan blir det kaffe och tårta

Bertil är i högform

Börje i profil och i bakgrunden läser Bertil en bok om humlor

Bertil lyssnar intresserat på karlarnas diskussioner

Det pratades om vintrarna på fyrtiotalet och stormen Gudrun som lämnade efter sig drivor med omkullblåsta träd. Vi tittade på de två turkduvorna, som satt i ett av äppelträden, en stund och på höken som seglade över åkern. Mot kvällen tackade vi för det trevliga kalaset, tog varandra i hand och så for vi hem i mörkret på vintriga vägar.

På återseende

/Torbjörn

Kan en Sony A850 ge Leicakänsla?

Helt nyligen skaffade jag mig en s k fullformatskamera. En Sony A850. Plötsligt upplever jag en helt ny dimension inom fotograferingen. Kanske påminner den om den känsla Leicafotograferna ofta talar om? Den stora, ljusa, helt underbara sökaren. Det korta skärpedjupet. Kvalitén på bildfilerna. Den suveräna, inbyggda antiskakfunktionen. Jag fotograferar i cRAW och vid konverteringen gör jag i stort sett ingenting. Det mesta ser fantastiskt fint ut från början. Exponering, färger, vitbalans mm i stort sett helt perfekt. Det känns dessutom som om man kan croppa bilderna hur mycket som helst.

Det händer att jag promenerar på kyrkogårdar när jag är ute och reser. Inskriptionen på gravstenarna, framför allt på de gamla, ger mycket information om de döda och platsen de bodde på. Vad de hade för yrke t ex och hur gamla de blev naturligtvis. De kan också berätta om tider då det rådde missväxt och om epidemier som drog fram. På gamla kyrkogården i Hamrånge (Gästrikland) finns många barngravar. Där finns också gravar med unga kvinnor som dött i samband med förlossningen och där barnen avlidit strax därefter. Det kan vara mycket gripande att se och man förstår vilket enormt lidande dessa människor gick igenom.

I helgen som var tog jag en promenad på gamla kyrkogården i Uppsala med min nyinköpta kamera. Mest för att lära känna den. Solen sken och gravstenarna hade tjocka, vita mössor av snö. Det såg ganska så lustigt ut. Här är några smakprov.

Gaveln i förgrunden med rejäl pälsmössa

Jag blir alltid berörd när jag passerar den här graven. Det är någon som väntar, eller sörjer

Vem var denne Fabian?

Vem ligger begravd tillsammans med Lewenhaupt? Till våren vet vi

Ett vackert guldkors som lyser i solen

Snödekorerat kors

Olivecrona är mest känd för sitt engagemang för avskaffandet av dödsstraffet i Sverige

Fredrik Ferdinand Carlson. Uppfostraren, statsmannen, häfdatecknaren (Läsning för svenska folket 1911)



Liten pojke med flöjt, eller möjligen sälgpipa



Vacker röd gravsten. Kan vara röd granit



Skuggspel



Avslutar med en törstsläckare på kylning


Allt fotograferat med Sony A850 och Sony SAM 2.8/28-75 mm

På återseende
/Torbjörn