Min bästa bild 2009

Anna Ulmestrand sträckte fram en stafettpinne i långloppet "Min bästa bild 2009" till alla som bloggar på FS. Jag tar naturligtvis emot den med glädje. Delvis beroende på att jag inte har spikskorna på mig (?). Vad har spikskor med en fotostafett att göra kan man undra? Vänta bara ska ni få höra.

Någon gång på sextiotalet när jag gick på högstadiet hade jag plus tre grabbar kvalificerat oss till Skol DM-finalen i stafett 4x80 meter. Vid våra träningar hade jag haft vanliga gymnastikskor och det hade fungerat bra. Till finalen på Norra IP i Sandviken hade jag lånat ett par spikskor av en kompis. Jag hade bara testat dem ett par gånger innan finalen och tyckte att de gav ett extra riv i löpningen. Tyvärr hade jag inte testat dem tillsammans med overallen på. Overallen var tillverkad av ett mjukt syntetmaterial och flossad på insidan. Längst ned på benen fanns en dragkedja som gick upp på benet ca 20-30 cm.

I finalen bestämdes det att jag skulle springa den tredje sträckan. Det var lite kylslaget så jag hade overallen på mig länge och värmde upp ordentligt. Just innan startskottet skulle gå drog jag av mig jackan och böjde mig ned för att dra upp blixtlåsen på byxbenen. Det ena blixtlåset gick lätt att dra upp och jag kunde lätt kliva ur byxbenet. Till min stora fasa hade det andra blixtlåset fastnat. Jag hade ju spikskorna på mig och de var ordentligt snörade med dubbelknut så jag hade inte en chans att först ta av mig skon och sedan sätta på mig den efter att ha dragit av mig overallen. Jag kunde inte heller dra på mig det andra byxbenet med spikskon på foten och ta min sträcka med overallbyxorna på mig. I mitt inre såg jag mig springa med det ena byxbenet släpande i kolstybben. Herregud, nu har loppet börjat och jag sitter på gräset och sliter med ena byxbenet. Första växlingen och vi är bra med. Andra växlingen går bra men fiaskot lurar strax innan upploppet. I en sista kraftansamling lyckas jag dra den spikskoförsedda foten genom byxbenet. Jag kastar byxorna åt sidan, hoppar ut på banan, tar något försenad stafettpinnen, springer min sträcka och ger pinnen till Rune som gör en fantastiskt fin sista sträcka. Jag tror att vi blir fyra. Fy vilken pärs!

Åter till "Min bästa bild 2009". Det är näst intill omöjligt att plocka fram en enda bild som man tycker står över alla andra. Det är betydligt lättare att ta fram fem bilder. Jag har inte specialiserat mig inom något område inom fotografin. Det jag ändå ständigt återvänder till så är det människor i miljö. Jag älskar att ströva runt bland människor och "göra anteckningar" med kameran. Den bild jag har valt är från Technofestivalen på Långholmen i juli 2009. Det var en fantastiskt trevlig tillställning. Den här mamman poserade glatt ett kort ögonblick tillsammans med sin dotter. Allt medan folkhavet böljade fram och åter till ljudet av technomusik......

Leende guldbruna ögon....

Jag har nu gjort min sträcka och ger pinnen till nästa bloggare som är beredd att hoppa in i loppet.

På återseende

/Torbjörn

Kävsta

När mina grabbar var små var de ofta hos mormor och morfar i Lycksele. Ofta åkte hela familjen tillsammans hela vägen men ibland möttes vi halvvägs. Halvvägs betydde i det här fallet Sundsvallstrakten. Vid Kävsta, några mil upp efter Indalsälven, brukade vi träffas. Där fanns stugor att hyra och en liten restaurang. Vi stannade över natten och sedan åkte vi åt var sitt håll. Här är några bilder från 1981 då Fredrik ska upp till Lycksele några veckor.

Kävstabron och Indalsälvens mörka vatten

Fredrik och morfar Evert går en inspektionsrunda

Ur mörkret dyker två kanotister upp

Evert fixar matbordet

Efter en lång resa smakar det gott med lite mat

Kamera: Pentax Spotmatic med Super Takumar 3.5/35 mm. Film: Plus-X, framkallad i D76.

På återseende

/Torbjörn

Rapport från min altan

Meteorologerna hade lovat sol idag så jag planerade att ta en tur till söders höjder. Vaknade dock med jätteverk i min vänstra fot och kunde med näpp och nöd ta mig till toaletten. Har haft inflammation i en tå en vecka efter slarvig nagelklippning med slö sax. Dumt nog slet jag bort den nagelbit som kluvits. Blev tvungen att gå till Vårdcentralen där doktorn med allvarlig min skrev ut penicillin. Jag har nu klämt ut massor av var i två dagar så jag hoppas kunna gå ut en sväng på söndag. En liten tur blev det i all fall i dag. Jag öppnade altandörren och gick ut i solen ett tag. En bit framför min altan står en rad med oxlar. I dag satt ett gäng med koltrastar och åt av de bär som fanns kvar. Kring grannens fågelbord flög några blåmesar. I snön ser jag spår efter fåglar, katter och hundar. Kanske har också en hare skuttat förbi. Grillen blev aldrig inställd i förrådet i höstas utan står där kall och skräpig. Från oxlarna har det blåst in en massa löv. Solen skiner så härligt på mig och visst kan man känna lite värme. Om man känner efter.

Grillen kastar sin slagskugga på väggen

En fågel har varit på besök

En annan har åkt kana på snön

Vinbärsbusken Stor-Klas har det kämpigt nu

För några dar sen strök grannens katt Minor förbi här

Blir nog tvungen att måla till sommaren

Från oxlarna har massor av löv blåst in

Blåmesen kikar in i grannens lilla stuga

Innan jag går in kastar jag längtansfulla blickar på grillen

På återseende

/Torbjörn

Brand i Uppsala 1975

I tidigare bloggar har jag visat bilder från de stora rivningarna i Uppsala centrum under första halvan av 70-talet. Det hände att en del av de gamla husen eldhärjades. Jag vet inte om bränderna var anlagda men i många av husen bodde utslagna människor så jag kan tänka mig att i många fall var det rena olyckshändelser. Jag minns inte heller om några människor kom till skada. I det kvarter jag bodde i då brann några gamla hus ned.

1975

Utbränt gammalt hus

Kamera: Pentax Spotmatic med Super Takumar 3.5/35mm. Film: Tri-X, framkallad i Microdol-X

På återseende

/Torbjörn

Skidåkaren som flög fram och koltrasten som vägrade flyga

Jag har varit kraftigt förkyld några veckor och kameran har liksom jag fått vila. I söndags kände jag mig piggare och tog med mig kameran på en tur över åkrarna ned till sjön Valloxen. Trots 17 minusgrader var det en hel del folk i farten.  En del var ute med sina hundar. Vi har fått ganska mycket snö och det uppskattas naturligtvis av både hundar och hundägare. På sjön försökte några åka skridskor på den mycket knaggliga isen med ganska dåligt resultat. Bättre gick de för dem som åkte skidor i det fina spåret runt sjön. Jag fäste mig särskilt vid en karl som verkligen låg i och åkte varv efter varv. Han riktigt flög fram.

På hemvägen såg jag en liten rönn som fortfarande bar på flera klasar av rönnbär. Jag gick av från stigen för att komma lite närmare. När jag var nästan framme såg jag den. Koltrasten. Jag var väldigt nära. Den satt uppburrad och stirrade stint på mig. Den vägrade flyga. Försiktigt retirerade jag tillbaka upp på stigen. Nu när det är så kallt ska man inte störa fåglar och annat vilt. De behöver all energi för att hålla sig varma. Om jag lyft kameran när jag stod alldeles intill hade den förmodligen blivit skrämd och flugit sin väg. Nu fick jag nöja mig med en bild i ett sämre läge.

Skidåkaren som flög fram

Koltrasten som vägrade flyga

På återseende

/Torbjörn