Dagen jag nästan fick vara med på mitt första releaseparty ...

Fredagar är ofta en trevlig veckodag. En helg är i antågande, liksom kanske lite god mat, fredagsmys och en eller annan film på dumburken.

Förra fredagen fick jag ett handskrivet kuvert i brevlådan - något jag inte direkt är bortskämd med nu för tiden. Jag trodde det var ett tidigt julkort eller nåt, men det visade sig vara en inbjudan till utställning och releaseparty för A DAY IN THE WORLD - ett projekt som gick ut på att fotografer från hela världen tog bilder den 15 maj i år och en del bilder valdes ut för publicering i en bok och att ställas ut.

Eftersom jag hade turen att få med en bild i boken trodde jag att jag skulle få boken hemskickad, och blev glatt överraskad att bli inbjuden till utställningen och få mat, dryck, bok och träffa folk, så jag tackade förstås ja! Jag tyckte det vore utmärkt att kombinera det med det arbete jag gör på vårt Stockholmskontor varannan vecka.

Jag började fredagen med att försova mig, fundera en stund på om jag skulle orka släpa en dator eller inte och bestämde mig för inte. Det var frostigt ute, så jag tog stora tjocka dunjackan och tyckte att jag kollade noga så att plånboken inte låg i den tunna jackan. I och med att det vankades vin och mat lämnade jag bilen hemma och knallade iväg till bussen.

Väl framme i Uppsala centrum skulle jag köpa en rulle snus, och när jag skulle betala den insåg jag att plånboken förvisso inte låg i den tunna jackan, men den låg heller inte i väskan där den borde befunnit sig. Att åka hem och hämta den skulle ta åtminstone någon timme extra (eller mer om jag missar tåget), så det blev vare sig arbete i Stockholm eller releaseparty idag :(

Nåväl, jag hoppas att jag får en bok hemskickad i stället och får vara glad för det :)

Bilden som trycktes i boken då? Det var denna (första bilden jag tog den dagen):

Kaffevagnen - kom med i kategorin Generations

Det hade nog varit kul att vara med på ett releaseparty för den första (och troligen enda) bok där jag fått med en bild, men shit happens :)

Hotell Östergylfen, eller var hamnar man när det är fullt på alla andra hotell?

I mitt arbete åker jag då och då och hälsar på mina kollegor i Linköping. Vårt kontor ligger hyfsat centralt och bara något hundratal meter från Frimurarehotellet (Frimis i folkmun) - ett utmärkt hotell med fina rum, bekväma sängar och god frukostbuffé.

Inför mitt senaste besök i staden visade det sig att det var synnerligen besvärligt att hitta ett hotellrum, då det pågår något slags evenemang anordnad av stadens universitet (eller nåt sånt). Kollegan i Linköping ringde runt till ett knippe hotell, och lyckades så småningom hitta ett hotell där det fanns ett ledigt "familjerum". Jag reste med en kollega från Uppsala, och mina arbetskamrater är ytterst ovilliga att dela rum med mig på grund av mina påstådda snarkningar, så ett familjerum lät bra ...

När jag ska åka någonstans och bo på hotell brukar jag gå ut på interwebben och kolla hotellets hemsida. Där brukar man kunna få en idé om vad det är för ställe man hamnar på. Uppsalakollegans första reaktion på hemsidan var att hotellet heter "Östergylfen" på grund av loggan.

Exteriört ser det kanske inte mycket ut för världen, men prisvärt, personligt och hemtrevligt är ju bra!

När vi kom till hotellet och skulle checka blev vi positivt överraskade att där fanns en reception (det finns nu för tiden helt obemannade hotell där man checkar in med maskiner). Det är ju bra och personligt, fast det var ingen där när vi kom. Efter en kort stund kom dock en ung tjej upp från källartrappan och gav oss en nyckel till rum 400. Det var inte något sånt där trist plastkort som man får på de flesta hotell nu för tiden, utan en riktig nyckel av metall och försedd med en nyckering av plast - en sån där man brukar ha till sina förrådsnycklar och sånt, ni vet - med handskrivet rumsnummer där endast siffran fyra gick att läsa. Vi fick också veta att rummet ligger sex trappor upp och till vänster, vilket vi tyckte var lite märkligt i ett fyrvåningshus och rummet hade nummer 400.

Öppen spis i hallen - inte illa!

När vi kom upp till fjärde våningen satt där en skylt som visade att rum 401-408 finns på den våningen, och eftersom receptionisten sagt att rummet låg sex trappor upp tänkte vi att de kanske placerat familjerummet på en egen våning. Efter ytterligare en halvtrappa möttes vi dock av en låst vindsdörr, så vi återvände till fjärde våningen där det trots skylten fanns en dörr märkt med 400.

Rummet visade sig vara en trerumslägenhet med öppen spis i hallen. Den öppna spisen, som troligen inte går att använda, var dock det enda som fanns i den stora hallen. Inga som helst andra möbler, men en sliten matta och två knappar på väggen (syns på bilden till vänster om eldstaden) som vi inte kunde lista ut vad de en gång i tiden använts till.

Våningssäng, som sig bör i ett familjerum!

Det första rum vi kikade in i är nog avsett för barnen i familjen då där fanns en våningssäng. Eftersom jag är både längre och tjockare än kollegan bestämde jag oss för att han skulle sova där. Den tunna madrassen såg inte överdrivet inbjudande ut heller, så jag tyckte vi gjorde en bra överenskommelse. När vi gått in i barnrummet väntade nästa överraskning ...

Fullutrustat kök - inte många familjerum som har såna!

Innanför ett valv (man ser inte så många såna längre i lägenheter) fann vi ett litet kök, fullt utrustat med allt man kan tänkas behöva utom möjligen diskmaskin. Man kan möjligen också ha synpunkter på att det enda som fanns vad gäller bestick, tallrikar och dylikt var det ni ser i diskstället (som såg ut så när vi kom). Vi hittade inga glas vare sig i kök eller badrum ...

Enligt hemsidan är det bra studs i sängarna!

Mitt rum var försett med ganska trevliga mörkblå tapeter, två sängar, ett exemplar av bordet LACK och en golvlampa. När jag skulle gå och lägga mig insåg jag att sängarna var väldans smala, och i den lilla broschyren vi fick vid incheckningen stod det mycket tydligt att man absolut inte fick möblera om genom att till exempel ställa ihop sängarna, och att det skulle komma att kosta extra om man nyttjar fler sängar en man betalat för.

IKEA-möbler och tjockteve - prisvärt!

Efter en god middag (inte på hotellet) som för min del bestod av plankstek och friterad camenbert med hjortronsylt (hej 70-talet) återvände vi till vårt hotell för att glo lite på teve och se om de hade något spännande att säga inför det amerikanska presidentvalet. Vi upptäckte ganska snabbt att det jättelika elementet ni ser på bilden ovan innehöll mycket mer luft än vatten, inte var speciellt varmt och lät ungefär som om någon stod i hörnet av rummet och kissade.

Det hemtrevliga, men kanske något kala vardagsrummet. Det var i alla fall inte övermöblerat!

Kollegan jämförde det högljudda elementet med kinesisk vattentortyr och var efter ett tag tvungen att besöka receptionen för att fråga om de hade någon luftningsnyckel. De verkade inte veta vad det var för något, men lovade att de skulle notera det och fixa elementet senare. Det gick att få ned ljudvolymen från elementet genom att justera hur mycket vatten det skulle cirkulera, men det resulterade i att det redan kalla rummet snabbt blev ännu kallare och inte ens tiokronorsfilten från IKEA räckte. Vi var ganska trötta och insåg att vi inte var så sugna att titta på valvaka och frysa, så vi gick till kojs i stället.

Morgontrafik i Linköping - tyst och lugnt!

Min säng var smalare än jag först trodde. Jag är en sån som vrider och vänder på sig mycket i sängen, och det var inte möjligt i den här utan att först flytta sig till kanten och sedan lägga sig på sidan. Sådana manövrar brukar resultera i att lakanet korvar ihop sig i sängen, och i det här fallet också bäddmadrassen som var av det mycket tunna slaget.

Jag vaknar sällan av ljud, men jag har ibland svårt att somna när det låter. Hotellet ligger vid en av de större vägarna i centrala Linköping, men den är inte så trafikerad på kvällen - tågen hördes dock ganska bra genom de tämligen dåligt isolerade fönstren. Det gick dock att somna efter ett tag ...

Lite sliten markis på balkongen, men det var soligt och fint på morgonen!

Den smala och hårda sängen gjorde sig påmind några gånger under natten (främst när jag var på väg att trilla ur den), så jag kände mig inte direkt utsövd när det var dags att kliva upp och kliva in i morgonduschen. Till skillnad från vattnet i elementen så var duschvattnet väldans varmt, och inte helt lätt att justera ner till vettig temperatur, men när jag väl lyckats med det insåg jag att jag kanske blivit bortskämd. Förr i tiden fick man tvål och schampo i små engångsförpackningar på hotell, men av miljöskäl är de nu ofta ersatta av större väggmonterade förpackningar. På Hotell Östergylfen har de gått ett steg längre och helt slopat tvål och schampo, men jag tyckte inte jag luktade så illa så det gick ju bra ändå.

Frukosten var helt ok - filmjölken var färsk, flingorna smakade bra och kaffet var godare än det vi har på kontoret i Linköping!

Jag rekommenderar ett besök på hotellet hemsida - kolla särskilt in sidan med erbjudanden. Eftersom det vore trist om deras webbloggar skulle visa att FS gör reklam för hotellet får ni leta rätt på den själva ;)

Fotokompisen Tages första kommentar när jag checkat in på Facebook var: "Fanns det inga rum på de vanliga hotellen? Östergyllen känns inte som om det skulle vara mitt första val.... Tror till och med att jag har hotell i Norrköping högre upp på listan..."

Jag tror jag håller med Tage :)

Hår - hur viktigt är det egentligen?

Det finns mycket att oroa sig för här i världen. Räntor, krig och elände, sjukdomar, Canon eller Nikon, Apple eller Samsung, vart man ska äta sin dagliga lunch och framför allt hår!

Det går att spendera nästan hur mycket pengar som helst på hårvård. Man kan köpa schampo i alla möjliga former, lukter och smaker. Det finns gele, spray, vax och allehanda geggor för att forma sitt hår precis som man vill. Ett frisörbesök kan kosta en smärre förmögenhet om frisören har rätt namn och håller till på rätt gata.

Sen har vi det där med färgen. Man måste tydligen ha rätt färg på sitt hår; om man är utrustad med en blond kalufs är det förmodligen egentligen ett av naturens fel, så man måste färga det rött eller någon annan spännande kulör. Om man hade oturen att födas med mörkt hår är det nog säkrast att rätta till misstaget genom en rejäl blekning (något jag testade själv en gång vilket resulterade i en synerligen hemsk odefinierbar orange färg).

Man kan tappa sitt hår. Det är för en del ett mycket känsligt ämne, och det finns lite olika varianter för att komma runt det problemet. En variant är att göra som Donald Trump och köra med en klassisk överkamning, men man får vara ganska hårdhudad för att stå ut med de skämt man vet att att folk drar när man inte hör om man gör så. Gordon Ramsay lär ha gjort en hårtransplantation, vilket möjligen ser lite mer naturligt ut, men det är förmodligen både dyrt och smärtsamt (beroende på vilken välbehårad kroppsdel man transplanterar från). Sen finns det förstås en massa krämer och dylikt som sägs lösa alla världsproblem, eller åtminstone håravfallet.

Själv är jag inte så bekymrad över eller intresserad av det där med hår, men det är det väl ingen som kan tro ...

Sony NEX-7, Sigma 30 mm f/2,8 @ f/4, 1/50 sekund, ISO 1600

Idag blev det bara sudd ...

... men jag lägger upp en bild ändå :)

Stora Wäsby, NEX-7, ISO 100, Sigma 30 mm f/2,8 @ f/5,6, 0,6 sekunder

Höstfärger

Hösten är en vacker tid, och just nu är det ovanligt varmt också (åtminstone här i Uppsala). Trots att det är så mycket vackra färger ute nu kom jag inte på nåt roligare att fotografera än tvättlinan hemma på tomten, så ni får hålla till godo med den :)

Fotograferat med NEX-7 och Sigma 30 mm f/2,8 @ f/4 på ISO 1000