Lite prylar, lite text och alltid bilder

Sony A7r och råfiler (jaja, nu är det nördigt igen)

För ett tag sedan bloggade jag om att jag fått testa A7r, och nu är det dags igen! Det blir många bilder, men inte fullt så mycket text den här gången. Jag har utgått från bilder jag tog vid samma tillfälle, men nu har jag själv konverterat bilderna från råformat i Lightroom 5.3 RC i stället för att utgå från hur en japansk ingenjör tycker att bilderna ska se ut (i jpg-format).

Alla bilderna i inlägget är gjorda med A7r och Zeiss 35 mm f/2,8, utom den första där jag använde Nikon 105 mm f/2,5 med adapter.

Alla bilder finns i full upplösning på min flickr, och också helt obehandlade jpg-filer i ett eget set - kan vara intressant för pixelpeepare :)

Här har jag lyckats sätta skärpan i örontrakten med Nikon 105/2,5 - lite klantigt när man har möjlighet till förstorad sökarbild. Peaking duger tyvärr inte med så kort skärpedjup. ISO 3200

En sak jag omedelbart upptäckte när jag bläddrade genom råfilerna i Lightroom är att jag och den japanske ingenjören har väldigt olika åsikter om hur brus ska hanteras i efterbehandlingen. Jag har hellre skarpa men lite brusiga bilder, än bilder där många detaljer blir helt utsmetade (kameran var inställd på standardläge för brusreducering vid höga ISO). I bilden ovan har nästan alla detaljer i tröjan försvunnit i JPG-filen, men i råfilen ser det mycket bättre ut.

ISO 3200 i den här bilden också, men nu med Zeissgluggen

Jag skrev i Sonyforumet om den här för mig förvånansvärt stora skillnaden mellan råformat och JPG, men det är tydligen så i de flesta kameror. Dessutom hade jag inte lagt tid och energi på att ställa in kameran optimalt, men problemet tycker jag är att man måste göradet vid varje fotograferingstillfälle om JPG-filerna ska blir bra.

Här har jag gått ner till låg-ISO 800 - på filmtiden var det rätt högt och besvärligt att hantera :)

Jag vet att det i vissa fall finns fördelar med att använda JPG_formatet för bildlagring, men jag tror det är få fotografer som köper A7r som är intresserade av de fördelarna. Det är inte en actionkamera (med 1,5 bps vid följande AF eller 2,5 utan), och 36 miljoner pixlar är oftast mycket mer än de som har bråttom behöver.

En större Sonykamera, fast med mindre sensor

Diskussioner i forum om råformat vs jpg slutar sällan väl eller aldrig, men till skillnad från diskussioner om huruvida Nikon eller Canon är bäst (eller Aftonbladet och Expressen och dylikt) tycker jag det är svårt att bortse från de faktiska fördelar med råformatet som går enkelt att påvisa.

Kanske troligare att man använder jpg med såna här pyttekameror?

Ett exempel är om man, som jag, råkat köra med kameran inställd för centrumvägd ljusmätning utan att vara medveten om det (fast jag skyller på Martin Agfors som ställt in kameran så). I bilden ovan har kameran mätt ljuset på den ljusa vita muggen i mitten, och kamerorna har blivit ganska underexponerade. I och med att bilden fanns i råformat var det lätt att kompensera det utan några större problem (jpg-filen blev inte lika bra).

Martin (till höger) skyller förstås på mig och inte hans inställningar

Hade det varit min egen kamera hade jag förstås (förhoppningsvis) varit medveten om hur den varit inställd och inte gjort den missen. Jag hade också kunnat kontrollera det (och det syns nog i något displayläge), men i många såna här mindre kameror är det inte så tydligt hur sånt här är inställt. Inte som på min D3 där det är en fysisk ratt som tydligt visar :)

Affe såg lite trött ut efter några timmars tekniknörderi

Nu har jag en NEX-7 som jag använder för det mesta av min fotografering när jag vill ha det så bra som möjligt, och en RX100 II jag alltid kan ha med mig. D3:an används mycket mycket sällan (vilket resulterade i att ringen kring bajonetten som känner av bländare dammade ihop och batteriet stendog). D3:an må ha ergonomiska fördelar (vad gäller kontrollerna), men den är inte kul att bära på!

Ytterligare en bild där råfilen innehåller klart fler detaljer än jpg-filen (fast Ewa och Claes är lika glada i båda)

Visst är det så att det är synnerligen nördigt att prata om detaljer i bilder på 36 megapixel, och det är personen bakom kameran som är viktigast och så vidare. Det här är dock en fotosida, och redan sedan starten har prylnördarna flockats här (och en del av dem kan göra bra bilder också). Som sagts många gånger i forumet så går det att göra bra bilder med nästan vilken kamera som helst, men det blir sällan sämre om de tekniska förutsättningarna ökar!

Domkyrkan i hårt eftermiddagsljus

Sony A7r ger definitivt tekniska förutsättningar att göra väldans bra bilder (förutsatt då att man inte behöver spraya iväg många bilder per sekund), fullt iklass med den tidigare bästa kameran med lika stor sensor och samma antal pixlar (Nikon D800E). Läste i någon intervju att Sony också bekräftat att det sitter en Sonysensor i den kameran, och det är förmodligen samma som i A7r, men med lite andra mikrolinser, filter och sånt. D800 är förstås snabbare på det mesta än A7r, men den är också mycket mycket större och tyngre.

Skytteanum, upprätat i Lightroom

Det är svårt att fotografera i centrala Uppsala och hitta några kul bilder som inte alla andra redan gjort, så under vår promenad blev det de gamla vanliga motiven. Skillnaden den här gången mot mina senaste promenader är att jag nu bar omkring på en himskans massa prylar (normalt har jag en liten väska med NEX-7 och tre fasta gluggar) - nu hade jag dessutom RX100 II, D3 med ett par gluggar och A7r att bära på.

Ett ordentligt upplättat (och upprätat) Upplandsmuseum

Jag kände senare under kvällen att jag vant av ryggen att bära omkring på en massa skrot. För mig är det mycket värt med lätt utrustning, och till skillnad från vad somliga påstår i forumen går det faktiskt att fotografera seriöst med alla kameror jag bar på. Jag kan utöva min hobby och tycka det är roligt med RX100 såväl som med D3 eller A7r.

Stora Torget (som inte är så himla stort). Skärpan ligger på kandelabern, så skyll inte oskärpan i husen på objektivet.

Det finns några på forumet, som är ganska högljudda och ofta hävdar att kameror måste vara skapta på ett visst sätt för att de ska gå att använda seriöst, men de har ofta väldigt svårt att inse att inte alla fotografer har samma mål eller intresse. Jag tycker det är jättekul att fotografera sport med t.ex. en Nikon D3, men jag tycker det är lika kul att fotografera rostiga plåtväggar med NEX-7 eller RX100.

Rulltrappan på UKK ger stora möjligheter till moiré (se stor bild på flickr)

Jag skriver ytterst sällan ut bilder, och det är lika sällan jag får sälja några, så egentligen har jag inget som helst behov av alla dessa pixlar. Mina bilder blir dock aldrig sämre av att ha fler pixlar, och med A7r och 35/2,8 finns gott om utrymme för att beskära bilderna i stället för att släpa med ett objektiv med längre brännvidd (fast begränsar jag förstås möjligheterna till kort skärpedjup rejält).

Zeiss 35/2,8 verkar vinjettera mer på f/5,6 än på f/2,8, men det måste vara en anomali - skarp som tusan är den i alla fall!

Något ni kanske noterat om ni redan jämfört bilderna i inlägget med jpg-filerna direkt från kameran är att jag missbrukar Lightrooms Upright-funktion - den rätar upp bilder på alla ledder automagiskt, och ibland blir det bra, men ibland ser det mest bara konstigt ut. När det gäller byggnader tycker jag dock den brukar lyckas bra.

Känns nästan som att det lutar åt fel håll, eller är det bara jag?

En del har filosofin att digitala bilder ska vara så lika bilder tagna med film som möjligt, men det tycker jag mest blir fånigt. Jag vill göra bilder som jag tycker är så snygga som möjligt efter de förutsättningar jag har (vilket ibland kan innebära att jag gör dem så att de ser ut som film). En del tycker nog t.ex. att bilden ovanför skulle vara helt ok om jag gjort den med ett shiftobjektiv i stället för i efterbehandlingen, men som den är nu är den bara blä.

Mera upprätat

Jag tror det handlar om hur man är van att se bilder. Svartvita bilder ska inte vara helt fria från korn eller brus, utan ska se gamla ut och det ska vara mycket kontrast och sånt. Färgbilder ska också se ut på ett visst sätt, fast där kommer jag inte på något bra exempel.

En välutrustad Näck

Såna här kvälls-/nattbilder var inte lätt att göra med film - det blev färgstick som stack iväg nåt alldeles makalös, och det var mycket svårt att justera i framkallningen.Med det digitala är det hyfsat enkelt att få det rätt, och nåt brus eller korn är inte att tala om.

Ser inte helt snäll ut

De här senare bilderna är tagna på ISO 100 och lång slutartid, och här lyckades också den japanske ingejören ganska bra tycker jag (se de obehandlade bilderna).

Foto: Martin Agfors

Faktum kvarstår dock - jpg-filerna går inte att dra i lika mycket utan att histogrammet spricker och det uppstår diverse artefakter. Råfilerna verkar tåla nästan hur mycket som helst, vilket inte är helt oväntat med tanke på hur den här sensorn presterar i Nikon D800 )

Ja, jag vet att de nya bilarna stör bilden!

Det blev många bilder igen, och mycket tekniktjafs. Jag är inte ute efter att såga er som använder jpg, men om ni köper en kamera av den här typen gör ni er en otjänst om ni inte kör i råformat ;)

Bilderna bör klickas på för att ses i större format!

Hadet!

Inlagt 2013-11-13 23:26 | Läst 20505 ggr. | Permalink

Fotosidan uppskattar att du diskuterar våra artiklar. Håll en god ton och håll dig till ämnet för ett bra debattklimat.





(visas ej)

Hur många stjärnor ser du här? * * *
Skriv svaret med bokstäver
Intressant det där och jag har då helt fastnat i det "råa" som blir så flexibelt o bra! Ha det gott med all trevlig teknik och själv ska jag prova en ny Fuji som kommer snart med bra sensor.
Snygg kamera på tredje bilden ;-)
Förresten, vad är jpg?
Mycket tekniktjafs ja, men det roar ju många, tycker mig att ha behållning av sådant emellanåt jag med... Själv blev jag ju råfrälst ett bra tag sedan men ibland skulle väl jpg räcka gott och väl. Enklast blir det ändå att slippa välja vid fotograferingsögonblicket, därför blir det båda formaten hela tiden. Helt i onödan egentligen när jag nu utgår från raw ändå.
Min RX100 är tillbaka från reparationsresan - någon komponent behövde faktiskt bytas ut. Efter bara några månaders användning. Är det rimligt, frågar jag mig...?

Vid förra träffen var det tre nya ansiken med, ser jag i dina bilder, en av dem (första bilden) känner jag väl till från annat sammanhang sedan tidigare. Snart nog är vi där igen, Dagnys!

Fina foton förresten!