Vägen hem del 1 - skuggor och ljus

Dagens blogginlägg får nog lov att bli två, då det är två helt olika typer av bilder. Med tanke på att jag är gruvligt förkyld är det ett under att det blev några bilder över huvud taget, och att det skulle vara bilder som räcker till två inlägg är förstås fullständigt omöjligt (och bilderna är ju inte så bra heller). Jag delar dock ändå upp dem eftersom det är helt olika genrer.

Täljstensvägen

Jag har valt att ha rubriken skuggor och ljus på det första inlägget, och det är förstås ett jäkla trams egentligen. En bild som inte består av skuggor och ljus ser troligen ut som ett gråkort (eller svart eller vitt). Det jag är ute och fiskar efter är det sena eftermiddagsljuset som jag tycker kan göra ganska mycket för annars tämligen banala motiv.

Marmorvägen (om du bara tänker titta på en av bilderna förstorad är det denna du ska välja)

Jag gillar hårda skuggor, åtminstone i vissa sammanhang. De är bra för att framhäva och dölja delar av motivet, men det gäller förstås att de faller där jag vill ha dem. Idag tyckte jag att de gjorde det, men alla håller säkerligen inte med.

Norra Norby Gård, där jag bor, fast i huset till höger om det vita och det syns inte i bilden

Jag har konstaterat att det är väldigt lätt, kanske alltför lätt, att dra i spakarna i Lightroom (eller andra råkonverterare) och lätta upp skuggor utan nämnvärd kvalitetsförlust. I vissa bilder är det en klar fördel att våra moderna kameror ger oss den möjligheten, men gör man det i den här typen av bilder blir det vansinnigt tråkigt tycker jag!

Mer spännande än så blir det inte i dagens första inlägg (och knappast i det andra heller).

Sven är en tunnis!

Alla håller nog inte med mig (i synnerhet de som av någon outgrundlig anledning valt att bosätta sig i Skåne), men här i Uppsala gjorde Sven inget större väsen av sig. Visst var det snöigt och obehagligt, men det utlovade kaoset uteblev!

Gågatan fotograferad med Sony RX100 II

Går man tätt blir det mindre obehagligt

Dagens bilder är manipulerade, bara så ni vet ;)

I morgon är det förstås DAGNYS kl. 10:30 på Fågelsången. Vi som ses ses då!

Sony A7r och råfiler (jaja, nu är det nördigt igen)

För ett tag sedan bloggade jag om att jag fått testa A7r, och nu är det dags igen! Det blir många bilder, men inte fullt så mycket text den här gången. Jag har utgått från bilder jag tog vid samma tillfälle, men nu har jag själv konverterat bilderna från råformat i Lightroom 5.3 RC i stället för att utgå från hur en japansk ingenjör tycker att bilderna ska se ut (i jpg-format).

Alla bilderna i inlägget är gjorda med A7r och Zeiss 35 mm f/2,8, utom den första där jag använde Nikon 105 mm f/2,5 med adapter.

Alla bilder finns i full upplösning på min flickr, och också helt obehandlade jpg-filer i ett eget set - kan vara intressant för pixelpeepare :)

Här har jag lyckats sätta skärpan i örontrakten med Nikon 105/2,5 - lite klantigt när man har möjlighet till förstorad sökarbild. Peaking duger tyvärr inte med så kort skärpedjup. ISO 3200

En sak jag omedelbart upptäckte när jag bläddrade genom råfilerna i Lightroom är att jag och den japanske ingenjören har väldigt olika åsikter om hur brus ska hanteras i efterbehandlingen. Jag har hellre skarpa men lite brusiga bilder, än bilder där många detaljer blir helt utsmetade (kameran var inställd på standardläge för brusreducering vid höga ISO). I bilden ovan har nästan alla detaljer i tröjan försvunnit i JPG-filen, men i råfilen ser det mycket bättre ut.

ISO 3200 i den här bilden också, men nu med Zeissgluggen

Jag skrev i Sonyforumet om den här för mig förvånansvärt stora skillnaden mellan råformat och JPG, men det är tydligen så i de flesta kameror. Dessutom hade jag inte lagt tid och energi på att ställa in kameran optimalt, men problemet tycker jag är att man måste göradet vid varje fotograferingstillfälle om JPG-filerna ska blir bra.

Här har jag gått ner till låg-ISO 800 - på filmtiden var det rätt högt och besvärligt att hantera :)

Jag vet att det i vissa fall finns fördelar med att använda JPG_formatet för bildlagring, men jag tror det är få fotografer som köper A7r som är intresserade av de fördelarna. Det är inte en actionkamera (med 1,5 bps vid följande AF eller 2,5 utan), och 36 miljoner pixlar är oftast mycket mer än de som har bråttom behöver.

En större Sonykamera, fast med mindre sensor

Diskussioner i forum om råformat vs jpg slutar sällan väl eller aldrig, men till skillnad från diskussioner om huruvida Nikon eller Canon är bäst (eller Aftonbladet och Expressen och dylikt) tycker jag det är svårt att bortse från de faktiska fördelar med råformatet som går enkelt att påvisa.

Kanske troligare att man använder jpg med såna här pyttekameror?

Ett exempel är om man, som jag, råkat köra med kameran inställd för centrumvägd ljusmätning utan att vara medveten om det (fast jag skyller på Martin Agfors som ställt in kameran så). I bilden ovan har kameran mätt ljuset på den ljusa vita muggen i mitten, och kamerorna har blivit ganska underexponerade. I och med att bilden fanns i råformat var det lätt att kompensera det utan några större problem (jpg-filen blev inte lika bra).

Martin (till höger) skyller förstås på mig och inte hans inställningar

Hade det varit min egen kamera hade jag förstås (förhoppningsvis) varit medveten om hur den varit inställd och inte gjort den missen. Jag hade också kunnat kontrollera det (och det syns nog i något displayläge), men i många såna här mindre kameror är det inte så tydligt hur sånt här är inställt. Inte som på min D3 där det är en fysisk ratt som tydligt visar :)

Affe såg lite trött ut efter några timmars tekniknörderi

Nu har jag en NEX-7 som jag använder för det mesta av min fotografering när jag vill ha det så bra som möjligt, och en RX100 II jag alltid kan ha med mig. D3:an används mycket mycket sällan (vilket resulterade i att ringen kring bajonetten som känner av bländare dammade ihop och batteriet stendog). D3:an må ha ergonomiska fördelar (vad gäller kontrollerna), men den är inte kul att bära på!

Ytterligare en bild där råfilen innehåller klart fler detaljer än jpg-filen (fast Ewa och Claes är lika glada i båda)

Visst är det så att det är synnerligen nördigt att prata om detaljer i bilder på 36 megapixel, och det är personen bakom kameran som är viktigast och så vidare. Det här är dock en fotosida, och redan sedan starten har prylnördarna flockats här (och en del av dem kan göra bra bilder också). Som sagts många gånger i forumet så går det att göra bra bilder med nästan vilken kamera som helst, men det blir sällan sämre om de tekniska förutsättningarna ökar!

Domkyrkan i hårt eftermiddagsljus

Sony A7r ger definitivt tekniska förutsättningar att göra väldans bra bilder (förutsatt då att man inte behöver spraya iväg många bilder per sekund), fullt iklass med den tidigare bästa kameran med lika stor sensor och samma antal pixlar (Nikon D800E). Läste i någon intervju att Sony också bekräftat att det sitter en Sonysensor i den kameran, och det är förmodligen samma som i A7r, men med lite andra mikrolinser, filter och sånt. D800 är förstås snabbare på det mesta än A7r, men den är också mycket mycket större och tyngre.

Skytteanum, upprätat i Lightroom

Det är svårt att fotografera i centrala Uppsala och hitta några kul bilder som inte alla andra redan gjort, så under vår promenad blev det de gamla vanliga motiven. Skillnaden den här gången mot mina senaste promenader är att jag nu bar omkring på en himskans massa prylar (normalt har jag en liten väska med NEX-7 och tre fasta gluggar) - nu hade jag dessutom RX100 II, D3 med ett par gluggar och A7r att bära på.

Ett ordentligt upplättat (och upprätat) Upplandsmuseum

Jag kände senare under kvällen att jag vant av ryggen att bära omkring på en massa skrot. För mig är det mycket värt med lätt utrustning, och till skillnad från vad somliga påstår i forumen går det faktiskt att fotografera seriöst med alla kameror jag bar på. Jag kan utöva min hobby och tycka det är roligt med RX100 såväl som med D3 eller A7r.

Stora Torget (som inte är så himla stort). Skärpan ligger på kandelabern, så skyll inte oskärpan i husen på objektivet.

Det finns några på forumet, som är ganska högljudda och ofta hävdar att kameror måste vara skapta på ett visst sätt för att de ska gå att använda seriöst, men de har ofta väldigt svårt att inse att inte alla fotografer har samma mål eller intresse. Jag tycker det är jättekul att fotografera sport med t.ex. en Nikon D3, men jag tycker det är lika kul att fotografera rostiga plåtväggar med NEX-7 eller RX100.

Rulltrappan på UKK ger stora möjligheter till moiré (se stor bild på flickr)

Jag skriver ytterst sällan ut bilder, och det är lika sällan jag får sälja några, så egentligen har jag inget som helst behov av alla dessa pixlar. Mina bilder blir dock aldrig sämre av att ha fler pixlar, och med A7r och 35/2,8 finns gott om utrymme för att beskära bilderna i stället för att släpa med ett objektiv med längre brännvidd (fast begränsar jag förstås möjligheterna till kort skärpedjup rejält).

Zeiss 35/2,8 verkar vinjettera mer på f/5,6 än på f/2,8, men det måste vara en anomali - skarp som tusan är den i alla fall!

Något ni kanske noterat om ni redan jämfört bilderna i inlägget med jpg-filerna direkt från kameran är att jag missbrukar Lightrooms Upright-funktion - den rätar upp bilder på alla ledder automagiskt, och ibland blir det bra, men ibland ser det mest bara konstigt ut. När det gäller byggnader tycker jag dock den brukar lyckas bra.

Känns nästan som att det lutar åt fel håll, eller är det bara jag?

En del har filosofin att digitala bilder ska vara så lika bilder tagna med film som möjligt, men det tycker jag mest blir fånigt. Jag vill göra bilder som jag tycker är så snygga som möjligt efter de förutsättningar jag har (vilket ibland kan innebära att jag gör dem så att de ser ut som film). En del tycker nog t.ex. att bilden ovanför skulle vara helt ok om jag gjort den med ett shiftobjektiv i stället för i efterbehandlingen, men som den är nu är den bara blä.

Mera upprätat

Jag tror det handlar om hur man är van att se bilder. Svartvita bilder ska inte vara helt fria från korn eller brus, utan ska se gamla ut och det ska vara mycket kontrast och sånt. Färgbilder ska också se ut på ett visst sätt, fast där kommer jag inte på något bra exempel.

En välutrustad Näck

Såna här kvälls-/nattbilder var inte lätt att göra med film - det blev färgstick som stack iväg nåt alldeles makalös, och det var mycket svårt att justera i framkallningen.Med det digitala är det hyfsat enkelt att få det rätt, och nåt brus eller korn är inte att tala om.

Ser inte helt snäll ut

De här senare bilderna är tagna på ISO 100 och lång slutartid, och här lyckades också den japanske ingejören ganska bra tycker jag (se de obehandlade bilderna).

Foto: Martin Agfors

Faktum kvarstår dock - jpg-filerna går inte att dra i lika mycket utan att histogrammet spricker och det uppstår diverse artefakter. Råfilerna verkar tåla nästan hur mycket som helst, vilket inte är helt oväntat med tanke på hur den här sensorn presterar i Nikon D800 )

Ja, jag vet att de nya bilarna stör bilden!

Det blev många bilder igen, och mycket tekniktjafs. Jag är inte ute efter att såga er som använder jpg, men om ni köper en kamera av den här typen gör ni er en otjänst om ni inte kör i råformat ;)

Bilderna bör klickas på för att ses i större format!

Hadet!

Vad är egentligen manipulerade fotografier?

Jag läste en artikel på nätet om den amerikanske fotografen Pelle Cass (rätt kul namn för svenska öron), som gjort sig något av ett namn genom att göra sammansatta bilder genom timelapse, men i stället för att resultatet blir en film gör han det till stillbilder.

Det kan tyckas lättköpt och trivialt, men de resultat han uppnår tycker jag tyder på att bilderna är väl planerade och också mycket väl efterbehandlade. En del fotografer kanske blir sura och tycker att det handlar ju bara om att bara vara bra på photoshop, och visst - att få de resultaten utan att vara bra på PS är nog snudd på omöjligt - jag tycker många av bilderna är intressanta och roliga att betrakta oavsett!

Är bilderna manipulerade? Ja, självklart - om man menar efterbehandlade i datorn. Fotograf Cass har dock en intressant inställning till hur han gör sina bilder:

I don’t change a thing and I never move a figure or doctor a single pixel. I simply decide what’s stays in and what’s left out.

Alla bilder han visar innehåller alltså pixlar fångade av hans kamera, men genom att välja vilka pixlar som ska visas skapar han bilder som ger ett helt annat intryck än de skulle gjort annars.

My work looks real because it is real, even though it’s based on a trick.

Många av Pelles bilder ser ut som ögonblicksbilder fångade i helt bisarra situationer, och tricket är förstås att det inte är en enda bild. Det kan låta lätt, men även om jag inte testat själv (ännu) är det nog svårt att välja och efterbehandla några hundra bilder för att få det att se ut som en bild.

De här citaten och fler intressanta hittar du bland annat här: http://petapixel.com/2013/10/16/bts-look-pelle-cass-creates-interesting-single-frame-time-lapse-shots/

I beskrivningen av min blogg står det att det ALLTID ska finnas bilder, och idag blir det bara en bild - inspirerad av de porträtt och självporträtt Pelle Cass gjort med samma teknik - single frame time lapse. Jag har inte lagt ner så jättemycket tid på bilden, och jag är inte så bra på Photoshop, men ni kanske förstår tanken i alla fall :)

Tekniken med gatubilder ska jag definitivt testa - tror det går att göra mycket kul på det sättet, och jag inser förstås att en hel del av FS medlemmar tycker det är fullständigt ointressant och fusk. Det står jag ut med - jag gillar bilder som innehåller lite humor :)

Bilden är förstås manipulerad enligt alla tänkbara definitioner, men de pixlar som visas är direkt från kameran allihopa :)

Trevlig älg på er!

P.S. Om ni mot förmodan vill se en variant av bilden i löjligt låg upplösning och animerad finns den på tumblr (enda stället jag hittade där animerad gif funkar). Filen fick dock inte vara så stor så det blev bara 200 pixlar ...

Färg eller svartvitt - vilket säljer bäst?

Skulle en reklambyrå köpa den här bilden för att locka folk att flyga till Sverige?

Bilden är ganska överdrivet behandlad i och med konverteringen till svartvitt, och jag kan tycka att den blir lite mer spännande så än originalet i färg. Jag är dock inte så säker på att en reklambyrå som letar efter svenska brännbollsbilder skulle fastnat för dem, utan de hade troligen letat vidare.

Som jag skröt om redan förra veckan så ledde dock just den här bilden till en försäljning, men eftersom jag inte har något bättre att skriva om idag tar jag upp den igen. Bilden reklambyrån hittade via Google såg dock ut så här:

Hårt besvärligt ljus, och skarpa färger - men just väldigt svenska färger i en bild av en väldigt svensk sport. Jag tror att det var tack vare detta som de ringde mig och undrade om jag hade fler bilder. De behövde inte ens leta för att få tag på mig tack vare att jag har kontaktuppgifter i EXIF (vilket nog skulle oroa somliga i forumet som ser all sån data som ett integritetshot) :)

Nu blev det inte just den här bilden de köpte att använda till stortavlor och sådant, utan en annan från samma tillfälle. Den skarpsynte kanske dock kan se att det finns en gemensam komponent ;)

Om ni undrar varför vi hade Sverigetröjor på oss så var det för att vi senare under kvällen skulle besöka Kungsträdgården och se Sverige åka ur fotbolls-EM mot Ryssland.

Vad tror ni - hade de ens övervägt att handla bilder av mig, om jag använt den svartvita varianten från början?