EMAKS BETRAKTELSER 447/Sten

Stenen är beständig men människorna obeständiga. Om en människa ramlar på en sten så blir det avtryck på människan men inte i stenen. Och när vi försöker bevara något åt eftervärlden ristar vi in det i sten. Stenen är det som vi inte rår på, den är tung, hård och obeveklig. Själva är vi ingenting mot en sten. Vi är mjuka, medgörliga och lätta att forma...


Äskeberg - 20 08 10
Praktica PLC3 + Tominon 3,5/21mm. Eastman 5222 i Fomadon R09. Scannat neg.
//

EMAKS BETRAKTELSER 446/Aftonbladet eller Expressen?

Flektogonen är det inget fel på (visade bilder från den i en tidigare blogpost). Men Tominonen är bättre, utom när det gäller en sak. Den är inte helt distorsionsfri, för alldeles ute i hörnen  viker linjerna av utåt på på ett märkligt och lite abrupt sätt. Inte så kraftigt men ändå. Fast det lär inte vara störande mer än om man har raka linjer alldeles nära kanten i längsled, och om man är lite känslig för sånt förstås...;-)

//

EMAKS BETRAKTELSER 445/I Mickes hytta för 9 år sen

Skrev ju om Pentax 67 i förra blogposten, och att jag inte använt den så mycket de senaste åren. För 5-10 år sen använde jag den mera. Sen har det varit sämre bevänt med det och bara vid enstaka tillfällen. Här är en serie från Micke Johanssons glashytta på Sulabacken utanför Örsjö 2011, där han blåser och driver graalglas med konstnären Peter Hermansson. Jag tror det var 75mm jag använde, den jag nu sålt för att ersättas med en 75mm med shiftfunktion. Då var det bilder från glasarbete och hyttor, men nu när jag hoppas få mera tid med Pentaxen, har jag väl tänkt använda den för lite andra bildtyper. Filmen till bilderna i hyttan var Ilford delta 3200 och jag framkallade nog i konc. D76 vad jag kommer ihåg. Det funkar fint med en sån grovkornig film och 6x7-negativ tycker jag. Men nu ska mina sparade rullar av Plus-X 120 användas istället.















//

EMAKS BETRAKTELSER 444/Gamla saker som fungerar bra.

En Pentax 67 med några objektiv är inte fy skam. Om man gillar att använda 120-film vill säga. Jag gillar ju äldre optik också, och även de här fyra gluggarna går att använda på både digitalkameror och småbilds film-SLR via adaptrar. Fast det blir inte lika bra som att adaptera småbildsoptik 24x36,  eftersom mellanformatsoptik oftast har lite sämre upplösning, men visst fungerar det om man vill.



Bilden här är tagen med Canon RP ff och på den satt en av mina många M42-objektiv, en Porst Color-Reflex 1,4/55mm, vilken givetvis kan användas på mina SLR-kameror för film också. Den ska enligt uppgifter vara tillverkad i den berömda Tomioka-fabriken i Japan. Den som västtyska Zeiss inledde samarbete med och som sedan under Yashicas ägo, fick förtroendet att producera en stor del av de Zeiss T*- objektiv som användes till Contax-kamerorna från 1974 och framåt. Tomioka gjorde även en mängd andra objektiv som sattes på Yashicas egna kameror, samt för flera andra märken, t.ex Chinon, Revuenon, Sears och Cosina-Cosinon. Den mest kända är väl 1,2/55mm som då alltid även märktes med "Tomioka" utöver  själva märket den gjordes för. Den gjordes även under eget namn, Tomioka Tominon 1,2/55mm. Ytterligare några bränvidder gjordes med egen beteckning, t.ex en Tomioka Tominon 3,5/21mm. Den finns även som Yashinon 3,5/21mm. De flesta har M42-gänga och är lätta att adaptera på i princip vilken digital SLR/spegellös kamera som helst.

Den här Tomioka-tillverkade Porst-normalen tycker jag presterar fint även på full glugg, och bokehn kan man inte klaga på heller som synes av bilden. Men det är väl en smaksak som så mycket annat här i världen. Många vill dock ha den ljusstarkare 1,2-varianten, men då får man gräva betydligt djupare i pengapungen. Frågan är om det är värt det? Denna  1,4/55mm brukar ligga på ca 700kr på ebay och ska du ha en Tomioka-tillverkad (med "Tomioka" extra ingraverat) 1,2/55mm kommer du inte under 6000, ofta upp mot 10-15000kr. Personligen tycker jag det räcker gott med denna om man vill ha den där speciella bokehn som en ljusstark normal kan ge.

Nu när pensionärslivet börjar så ska jag också försöka använda min Pentax 67 lite mera. Det har blivit alldeles för lite bevänt med det under senaste åren. 2,4/105mm är ju en klassiker med sin popout-effekt på full öppning. Men även övrig optik är fin. Formatet 6x7 kan tyckas lite udda, men jag gillar själv detta format bättre än de mera avlånga 6x4,5 och småbildens 24x36, där man oftast får croppa bort i kanterna för att det ska fungera bra. Speciellt höjdbilder i 24x36 är svårt tycker jag. Som jag skrev i förra blogposten så har man stött på en och annan intressant miljö genom åren, men aldrig riktigt hunnit stanna för att få något mera genomarbetat. Och att gå med en Pentax 67 hängandes runt halsen kan vara lite för påfrestande också. Nu ska man väl kunna få tiden att göra lite "mera" och även kunna ha ett stativ med sig på färden.
//

EMAKS BETRAKTELSER 443/ BW16 - 2020, Mjellby, Halmstad.

Silvergelatin 27 x 34,5 cm.
Icarex 35S TM + Skoparex 3,4/35mm och Eastman 5222.
Papper: Fomabrom Variant 111.



Som synes blev det en ganska mörk ton i det pappersvita på denna kopia. Jag har ju lithkopierat på samma papper tidigare, och då fått en vitare ton, så jag misstänker denna paket kan vara lite slöjat? Men jag tycker inte själva bilden påverkas negativt.

Ja nu är man snart i pensionärslivet, bara några dagar kvar. Då får man hoppas det ska bli mera tid för bl.a denna sysselsättning jag haft vid sidan av mitt arbete. Mitt fotograferande har ju mest varit som en del av det man stöter på i vardagen annars. Kanske kan man nu få tid att göra något mera i projektform? Vi får se. Man har ju stött på en och annan intressant miljö eller plats genom åren, som kan bli föremål för fortsatta studier?
//