...direkt mellan mig och min första digitala systemkamera den dag vi möttes.

Nästan fullmåne

Nu har det nästan varit invasion av björktrastar och tallbitar i rönnarna här hemma i området. Men mina favoriter sidensvansarna har inte visat sig. Inte förrän i går då jag i skymningen kom hem efter en storhandel på mataffären. Jag slängde in kassarna och skrek på sambon att han måste komma och plocka in kyl och frysvaror. Själv tog jag kameran och gick ut. Så ivrig man kan bli, jag har ju massor av bilder som jag är jättenöjd med på dessa svansar, fotade på våren då dom fått smaka av alla äpplen som jag ger dom. Totalt orädda och man kan få dom att sätta sig exakt där man vill. Vad skulle jag ut i halvmörker att göra, för att få ett gäng svansar sitta i en rönn. Ibland gör man bara saker, nu var det ju inga stora besvär men halt då jag inte hann få på några broddar.

Men så fick jag syn på månen där bakom ett av träden. Kanske skulle jag vänta och se om någon fågel kunde sätta sig så jag fick månen i bakgrunden. Och plötsligt satt en i skottlinjen, visserligen "bara" en trast men det fick duga för att bli några bilder. Ivrig, så dom först blev suddisar men sen så hann jag med några i skaplig skärpa innan dom drog vidare igen.

( Bilderna är lite mörkade så det var inte fullt så mörkt som det ser ut. )