Toppstjärna

Många har en stjärna i toppen på sin julgran men i djurens värld i den mörka skogen så pryds den av en liten tofs-  eller svartmes i stället, nötväckan hade inte riktigt samma precision. 

Dessa toppstjärnor såg jag vid naturreservatet i går. Där når aldrig solen ner bland de höga träden den här tiden på året. Men jag "hittade" en gran som stod bra till där jag fick de solbelysta tallstammarna i bakgrunden som lyste upp bilderna lite. De var hungriga så ibland landade dom där jag ville för att hugga åt sig ett frö. Men de är snabba därifrån så det gäller att hänga med på avtryckaren.

Fåglarna och granen är lite uppljusade på de flesta bilder.

Kurre höll till vid dungen i den mörkaste delen av skogen. Den fick bli svartvit och lite mörkad för stämningens skull.

// Ing-Marie

Paus

Det har blivit en "ofrivillig" paus här på bloggsidan. Legat lågt med fotandet och inspirationen för att läsa och kommentera har inte funnits. 

Vilket är förståeligt då något fruktansvärt och tragiskt hände för några veckor sedan. Min vän Lena K som flera av er känner till här från FS förlorade sin man i en tragisk olycka. Allt vändes upp och ner. Vill inte gå in på några detaljer här. Lena är med på att jag nämner hennes namn. 

Jag vill ändå hålla bloggen "vid liv" med att lägga in minst en blogg i månaden. Så här kommer några bilder från två små fotosvängar som ändå blivit av.

Var till Forsbacka för att titta efter strömstaren men den ville inte visa sig. Hägern fastande på bild i stället.

Kommande två bilder är hemifrån.

En bild från Halloweentider, nötväckan spökade för sin kompis.

Hacke funderar.

En dag åkte jag till skogs, till naturreservatet. Lite bling efter nattens frost. Egentligen så är det rätt vackra färger på kommande bilder, men nu kände jag att alla skulle vara i svartvitt.

Dansmyggan flaxade i kylan

Mörkt och murrigt där inne i skogen. Många tofsmesar i farten. Den här tycker jag har skön attityd så den fick vara med.

På återseende.

  // Ing-Marie 

Alltid lär man sig något nytt

I Augusti när jag var vid Hjälstaviken så stod jag på bron och spanade efter pungmesar . En skådare med kikare stod också där, han hade ju klart mer koll än mig då han fick syn på tre stycken. Jag fick ju en hel del bilder på dem, de har jag visat i en tidigare blogg som finns här:

Pungmesar - Fotosidan 

Han frågade om jag kunde skicka några bilder till honom, han hade ju ingen kamera. Först funderade jag varför, men det visade sig att han var med i redaktionen för tidningen "Fåglar i Uppland" ( en ideell förening ) och de skulle ha ett reportage om pungmesar i kommande nummer. 

Jag skickade några bilder och skulle de komma med i tidningen så skulle jag få ett nummer skickat till mig. För ca två veckor sedan så damp det ner en tidning i brevlådan. Kul att få läsa den. 

Här kommer några bilder från tidningen

Kanske tom någon av er är medlem där ?

  // Ing-Marie 

Detaljer

Några bilder med höstligt tema, bling och reflexer,  fotade en morgon efter en skogsväg för två ca veckor sedan.

Med ett knä som spökar emellanåt så får man leta motiv i lite höjd, stå i diken funkar bra. 

Börjar med en "lövsångare" :-)  sen rullar det bara på utan text.

Gokväll ! 

  // Ing-Marie

Vi rymde

Sambon fyllde 75 år i lördags och vi bestämde oss för att rymma ifrån allt firande. Så i fredags åkte vi upp till Bergshotellet i Järvsö.

Ett fint välkomnade på rummet som våra vänner skickat.

På kvällen klarnade det upp en stund och fullmånen visade sig. Hade bara 300 mm med mig in så det fick bli mobilbilder här. Skulle ju varit snyggt om den kom rätt över Järvsö klack men innan den kom dit så hann molnen skymma. Morgondagen visade på grått i smhi-appen så vi blev ganska överraskade att solen sken när vi vaknade

Vi hade bestämt oss för att gå runt vildriket som ligger bredvid hotellet. En sträcka på ca 3 km "runt" berget. Vi tog god tid på oss.

Sambon mindes inte att det var sååå mycket uppför då han gått denna sträcka tidigare, men det var för över 20 år sedan och kanske en annan kondis då.

Man såg tydligt rangordningen bland vargarna

Fjällugglorna blev jag lite kär i. Den här hanen visade verkligen upp sig för oss. Han tittade mot honan som satt lite högre upp hela tiden han åt.

Men hon var nog inte hungrig så hon satt bara där och såg vacker ut.

Slagugglan satt också fint.

På kvällen blev det middag på hotellet

Innan vi åkte hem på söndagen så gjorde vi ett besök vid Vålsjöfallet, Hälsinglands högsta vattenfall. 

// Ing-Marie