Slit och släp

Herr och fru blåmes börjar se rätt slitna ut nu. I måndags flög de in med mat åt skrikande ungar i en väldig fart. Tog det längre tid än ca 5 sekunder så blev det ett väldigt liv. 

 I går fm. så anade jag att nu är det inte långt kvar innan de lämnar holken, då en unge visade stora delar av sin lilla kropp. Vid lunchtid åkte vi iväg för att fika hos brorsans grabb då barnen haft skolavslutning. Några timmar senare då vi kom hem gick sambon ut för att kolla. Helt tyst, så de passade på att lämna just den stund vi var borta. Förra året var det samma sak med talgoxarna, vi var borta en liten stund den dagen de lämnade sin holk. Nu är det flugsnapparna kvar, men den holken sitter närmare parkeringen så jag ser den inte från altanen, då kan man inte ha samma koll.

Här kommer ett gäng bilder från deras två sista dagar i holken

När sommarlovsbarnen var samlade så passade jag på att ta några bilder. 

Min brors son och dotter med sina respektive barn.

  // Ing-Marie

Lite här och lite där

Lite fotografering har jag hunnit med trots att den mesta tiden spenderas med akvarellmåleri ute på altanen. 

Var till Högbo ridklubb en kväll och fotade Ellie på ridskolan. ( brorsans barnbarn ) 

Inte många vitsippor blev fotade i år, hade kunnat bli flera här om jag inte blivit anfallen av massor ned mygg, riktigt läskigt var det. 

En ensam sångsvan i kvällsljuset 

Änderna visar upp sina små nu, här kom två kullar i olika storlek

Och kanadagässen med sina små

En morgon kom jag iväg samtidigt som solen vaknade.

Bråttom.

Forsärla

Här hemma så är det full fart på gråsparvar och pilfinkar med sina hungriga ungar

Här fick jag fundera en stund innan jag såg vad det var, herr flugsnappare hade visst tagit sig ett bad 

"Patron" på besök, han fick pasta i dag igen. ( sambon har en förmåga att alltid koka för mycket ) 

Och så Måzart då, ibland blir det ett sent besök för lite kvällsmål.

Och när vi är inne på fåglar så kan jag väl lägga in en bild på några obestämda arter också :-) 

Go kväll !

// Ing-Marie

Kameran har haft semester

Inte till 100% men kameran och datorn har fått vila ordentligt nu de senaste veckorna. Jag har kommit in ett flow nu med mina penslar och färger. Det började med att jag inte visste vad jag skulle köpa till en vän och granne som fyllde 70, hon ville inte ha några "saker". Vet att hon giller det lite abstrakta i målningar, sen har jag koll på att hon är svag för grönt, gillar grisar och sjunger i kör. Så jag bestämde mig för att försöka få till en tavla åt henne och så blev det. 

Så här blev den och hon gillade den, det var ju det viktigaste.

Det har ju varit underbara dagar nu de senaste veckorna och det är ju så skönt att kunna sitta ute och måla samtidigt som man hör fåglarnas sjunga här bakom och inte behöver jag plocka undan, vi har flera sittplatser att sitta vid. 

Ofta får jag hålla på ett tag med bilden, det kör fast ibland och då måste jag gå undan och släppa den ett tag och när jag kommer tillbaka så ser jag bilden på ett annat sätt. Stundtals sprudlar fantasin och sen kan det bli helt stopp så man får köra på när lusten är som störst. Det är ju det man kan ta tillvara på nu när man är fritidsmiljonär, så jag kan inte klaga på tillvaron just nu.

Det är akvarellfärger jag andväder med inslag av akrylic ink som är vattenfast. Börjar oftast med de svarta "ränderna" sen är det bara att kladda på :-) Så här kan det se ut till att börja med.

Så här blev den till slut.

Figurerna har kommit till av en slump till att börja med. Några svarta plumpar drog jag över med ett gammalt kontokort, då blev det människor i mina ögon. 

Visar här de målningar jag fått till de senaste veckorna. Passepartouten mäter 40 x 50

En lite mindre bild, en gammal målning som fick lite svart efteråt, den fick genast namnet "Playing dogs" 

Jag kör på så länge lusten sitter i

// Ing-Marie

Patron

Den senaste tiden har vi haft besök av en kråka, en vän tyckte han såg ut som en Patron så då får den väl heta så. Han traskar runt på gräsmattan och tigger, kan stå långa stunder och bara titta. Den mesta maten han får gömmer han i närheten. Går det för långa stunder då han inte får något så går han och hämtar det han gömt. Han tar maten ( det kan vara bröd, korv, pasta mm ) och lägger det i fågelbadet innan han äter upp. Så häromdagen fick jag ställa ut ett till bad som förhoppningsvis får stå med något så när rent vatten för badet han använder är sunkit av brödrester , jord och gräs hela tiden.

Han är ganska orädd men jag vill inte ha honom allt för tam så han får hålla sig till gräsmattan

I lördags när vi satt ute och åt på kvällen så började vi prata om Måzart, undrar om han lever och om vi får se honom igen sade vi. Ögonblicket efter så står han där på garagetaket igen, som han gjort varje år (utom ett år) sedan 2016. Gissa om vi blev förvånade och glada ! Att man kan bli så glad över att se en mås.

Om någon inte känner till Måzart och vill läsa så finns en blogg här från 2022

Måzart is back - Fotosidan

I dag har det varit lite kyligare ute så jag har inte tillbringat så mycket tid ute på altanen. Kanske har Patron gått runt där och funderat var jag varit. Lite senare på em så gick jag ut för att måla lite, har kommit in ett flow med akvarellmålningen nu. Känner mig iakttagen, kollar upp på garagetaket och då står Måzart där, han är så ljudlös så man hör inte när han kommer. Han fick lite käk sedan drog han. Efter ca 10 min så hör jag en duns på taket, då står helt plötsligt Patron där, jag är nästan säker på att han sett hur måsen gjorde och tänkte att är det så här man gör när man inte syns nere på backen :-) 

Han fick lite att äta han också, hann aldrig med någon bild på honom på taket.

Han är boss här på tomten och skrämmer iväg skator, kajor och andra måsar som försökt sig ner på gräsmattan, hoppas nu inte att Måzart blir rädd för honom, eller så är han så smart att han bara kommer när Patron inte är här.

//  Ing-Marie

Hjälstaviken och Ekolsunds slott

I måndags så var det dags för årets första besök vid viken. Som vanligt hade vi bokat boende i "våra" rum i exedran vid slottet. Vet inte om jag någonsin visat någon bild inifrån så gör det nu.

Perfekt för oss, där dörren står öppen kommer man in till "Lenas rum" där finns det ett litet pentry. 

Måndag em bjöd på kyligt och blåsigt väder. Först blev det några timmar vid gömslet och spången. Inte många bilder därifrån den dagen.

En snatterand på väg 

Och en sävsparv också på väg

Sedan hade jag bestämt mig för att försöka hitta backsipporna som växer vid den nordöstra sidan. Lena har problem med sin fot så hon gick till tornet i stället. Jag hade fått förklarat för mig vad sipporna växte, men så här i efterhand så missade jag nog den största ytan där de växte. Mulet och lite grått så de var inte så utslagna och en de sjöng på sista versen.

Efter den promenaden så åkte jag tillbaka för att hämta Lena, hon var stelfrusen av de kalla nordanvindarna. 

Tisdag, kylig natt, fick skrapa rutorna.

Men efter några timmar så började solen värma. Traskade på spången och lyssnade på sångarna, det var ett väldigt kvittrande.

Riktigt skönt i solen när vinden avtog 

Mest säv och vassångare men de är svåra att få syn på

Sävsångare 

Vassångare

Ett långskott på brun kärrhök

Första och enda småttingar som jag såg 

Den ensamma svanen ser man här varje gång

Och kråkan tror att den kan skrämma örnen

Krickor

Visar tänderna

Skuggor på flugsnapparhonan

Sädesärlan satt stilla en sekund 

Vit och gulsipporna vid parnassen måste ju också få ett besök. 

Vi hade tänkt stanna till onsdag men sent på em bestämde vi oss för att åka hem på kvällen. Det mulnade på och vinden tilltog igen och onsdagen visade regn och snöblandat så den dagen var inte mycket att hurra för. 

Innan vi åkte så traskade jag runt lite i parken vid slottet så det blev några bilder därifrån också

Dt blev en lång blogg och mycket bilder, kanske tur att vi inte stannade en dag till :-) 

  // Ing-Marie