Alltid roade man väl någon

I dag kände jag att nu bara måste jag ut och kolla om dom små blå har vaknat ur sin vitervila. Har två ställen som jag brukar åka till. Det ena ligger vid Storsjön, perfekt ställe, en bra bit från vägen och nästan inga människor. Kaske någon löpare i spåret en bit därifrån. För helst så vill man ju inte synas allt för bra när man ålar omkring på mage iförd i tjocka kläder på ett knallturkos liggunderlag. Men där blev det tji, snön låg fortfarande som ett tjockt täcke där ute, inte tillstymmelse till något blommande liv.

Då återstod ställe nr.2 . Vägen till sjukhuset, där massor av bilar och bussar går förbi, och även en hel del människor på promend. Parkerade bilen och klev försiktigt över snövallarna efter vägen och där nere var det barmark ! Fick leta en stund innan jag hittade de små liven. Inte var dom många men räckte gott och väl för att jag skulle glömma hur mycket folk som cirkulerade förbi. Ut med liggunderlaget som lyser lång väg. ( skall satsa på en annan färg nästa gång ) Kände en del blickar i nacken, och många funderade nog vad som pågick men det bjuder jag på en gång som denna.

Ja, då fick man föreviga dessa igen, ca 12 dagar senare än förra året.

 Så nu har vi bara gott att se fram emot !

   //  Ing-Marie

Gläds åt det lilla

Eftersom förkylningen inte riktigt har gett med sig så försöker jag hålla mig lugn från utomhusfotografering. Speciellt det som jag just nu längtar efter, nämligen att leta efter de blå och få lägga sig platt på mage och försöka få till något fint med dom.

Men några små snödroppar har tittat upp vid husgrunden på baksidan, de fick stilla min fotolust. Visst blir man glad över att äntligen få se lite liv i marken.

Kunde inte låta bli................

Anno 2012

Ha dé gott !

   // Ing-Marie

Det är dom små, små detaljerna...

...som gör det.

Efter ännu en släng av förkylning så var det bara att tillbringa helgen inomhus. Pga. hostan så vaknade jag rätt tidigt i morse så det var bara att gå upp och fixa sig en kopp kaffe. Det snöade lite, vem bryr sig när man inte känner sig tillräckligt pigg för att gå ut. Men.........så tittade solen fram och jag anade genast vad som kunde dölja sig där ute om man bara tog med macrot och kikade lite i det. Så på med värsta vintermunderingen och ut till buskarna på baksidan, där under hade lite grässtrån tinat upp. Mer behövdes inte, det räddade mitt humör denna dag !

Lite "bling-bling" får mig alltid på gott humör !

Ha en trevlig söndagskväll !

   // Ing-Marie

Vårtecken......njaaaää

Vet inte det. Men snön försvinner mer och mer i skogen, marken är snötäckt, men de små mosspillidutterna ( som Heléne har döpt dom till ) som växer på stenarna börjar få det bart om fötterna. Så än så länge får jag hålla till godo med dom då lusten att fota macro börjar göra sig påmind. Men snart så kommer det att välla in bilder på sippor av alla de slag.

Dom i söder får äran att börja, sedan närmar vi oss sakta mina trakter och när prästkragarna blommar här, då har äntligen dom i norr fått se sina första sippor.

Man har ju "lärt känna" peroner med samma intresse här på FS och det är alltid lika intressant att se så olika framfart det år i våra landskap. Alla har väl sin goda sida.

Färgen har i alla fall börjat komma tillbaka, det ser man på pillidutterna jag visar här.

Ha dé gott !

  //    Ing-Marie

Djur o natur

Förutom mat, godis och umgänge så har helgen till stor del tillbringats i naturen. Fyyyyyra härliga lediga dagar med strålande sol.

Men en morgon var det riktigt kyligt innan solen vaknat. Gjorde ett besök hos Strömstaren, jodå, den sitter där.

Sedan har det blivit flera besök på mitt nyfunna fågelställe. I dag möttes jag av något annat än en fågel. En liten filur,  som sprang in och ut från sitt lilla hål, samlade mossa och gräs. Höll väl på att göra det lite mysigt där inne.

Den lilla Stjärtmesen kom förbi en liten stund.

Steglitsen lyste med sina vackra färger.

Kände mig plötsligt iakttagen.

Trädkryparen svischade förbi.

Punkaren är inte alls så tuff som han ser ut, snarare lite blyg.

Koltrasten underhöll.

Grönsiskan lyser vackert i solen.

På vägen hem hade två Sångsvanar slagit sig ner vid tjärnen, de hade funnit en liten öppning i isen.

Tänk om det kunde vara Påsk lite oftare !

  //  Ing-Marie