Gesällen/Då hände det som inte fick hända
Jag hade tagit en rulle på min orkidé i vardagsrummet. Tiden för framkallning går strax ut och jag häller ut framkallaren i en PET-flaska. Då händer något jag aldrig varit med om förut. Det inre locket, tratten, lossnar och spiralen är på väg ut. Jag lyckas peta tillbaka den och få på tratten igen. Även om jag reagerade snabbt så har det gått några sekunder. Både taklampan och lysröret ovanför diskbänken har varit tända. Jag funderar en stund om det är någon idé att fortsätta framkallningen, men beslutar till slut att göra det. När jag hänger upp filmen på tork i duschen tycker jag att det ser helt normalt ut. Märkligt?
Jag skannar filmen och jag kan inte se några ljusskador. Mycket märkligt, filmen verkar inte ha tagit någon skada alls. Filmen är APX 100, en ny bekantskap för mig.
Även om det nu slutade lyckligt så är jag hädanefter mycket noga med att skruva fast tratten ordentligt efter laddning av film. Jag har aldrig råkat ut för det här tidigare men antar att jag trots allt slarvade lite den här gången.
På återseende
Torbjörn



Tack Per, din förklaring är nog den rätta. Det mesta av framkallningsvätskan var uthälld och jag stoppade direkt med vatten. Använder oftast vatten som stoppbad.
Tack Stefan. Jag har aldrig släppt det analoga och fortsätter nog så länge det finns film att köpa. Gillar helt enkelt den analoga processen och det uttryck film ger. Testa du också.
Ja, det är ju logiskt resonerat. Det finns väl kanske en liten slarvmarginal i processen, men det gäller nog att hålla den så liten som möjligt. Tack Thomas.
Fina bilder blev det i alla fall.
Tack Olle. Ja, skönt att veta att det finns en slarvmarginal. Åtminstone vid rätt tillfälle.
Men vet du: Din korta text skickade tillbaka mig i tiden och för en stund kunde jag känna lukten av framkallare och fix här i rummet :) Det är nästan så att jag blev sugen på att joxa med spiraler och kemikalier igen!
Fast de har jag gjort mig av med, och jag skulle säkert inte tycka att det var kul mer än en dag eller så. Trevligt ändå att inte alla gjort som jag.
God Jul ! /Thomas
Tack Thomas. Förstoringsapparaten skänkte jag till Erikshjälpen när jag flyttade till Gävle 2014. Men framkallningsattiraljerna har jag kvar. Jag tycker du ska göra ett försök, kanske blir du fast. Du behöver inte ha någon skanner, om du nu inte redan har en, det går bra att fota av neggen. Jag gillar den analoga processen och det slutresultat den ger – negativet.
God Jul Thomas!
Tack så mycket Björn. Nej, varför ska man ge upp? Det kan kännas tungt ibland, men man vet av egen erfarenhet att det snart går över. Man ska ju ha lite tråkigt ibland enligt Alfons farmor :).
Ja, oturen inträffade i precis rätt ögonblick. Det är inte altid man har en sådan tur :).