Gesällen/"Jag minns den ljuva tiden..."

"Jag minns den ljuva tiden..." då posten sköttes av Posten. Man gick till ett ställe och skötte alla sina postärenden där. Nu får man åka runt till ett ställe för att skicka paket, och till ett annat för att hämta paket. Å det är långt mellan ställena. Jag förstår inte hur de som inte har bil grejar det.

Man får ju inte säga att det var bättre förr – men inte har pakethanteringen blivit bättre i alla fall. Bra för miljön är det inte heller att åka runt på det här viset. Så här fungerar det i den stadsdel jag bor i. Kanske är det bättre ordnat på andra ställen?

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Fusk vs tillrättalagt

Terje Hellesø har startat en tråd i forumet betitlat "Naturfotografins självmord." Han hävdar där bl a att s k betalgömslen har lett till naturfotografins död. Det är kanske lite märkligt att det är just Hellesø som hävdar detta. För mig är det ju han som är den store dräparen av naturfotografin. Hans fuskande fick mig att tappa allt intresse för naturfotografi och tilltro till naturfotografer. Bevisen fanns – naturfotografer fuskar. Är det en som gör det gör säkert många andra det också. Han, kan man säga, förstörde för alla som sysslar med naturfotografi. Det är att jämställa med en golfare som fuskar med sitt scorecard. Den golfaren är ju för evigt bannlyst. Jag kan fortfarande inte glömma Hellesøs bluff och finner det märkligt att han anklagar betalgömslen för att ha dödat naturfotografin. Naturfotografin har väl alltid varit tillrättalagd i någon form för att fotografen ska få någon chans till bra bilder. Däremot att sitta hemma vid datorn och klistra in bilder, som andra tagit, i sina egna bilder är fusk. Att fotografera djur i ett betalgömsle är inte fusk utan tillrättalagd fotografering. Tillrättalagt är inte fusk.

Sedan kan man ha åsikter om bilderna har något större värde för betraktaren. De flesta foton från gömslen och hägn ser väldigt lika ut. Det är förmodligen samma djur som hela tiden besöker åteln. Miljön är likadan på allas bilder. Sittpinnen örnarna sitter på känner man igen från alla fotografers bilder. Jag såg att t o m Brutus Östling varit i gömslet i Gysinge och fotograferat. Jag känner igen sittpinnen från andra fotografers bilder som varit där. Många åker också till Norge och Ole Martin Dahle i Flatanger och fotograferar halvtama havsörnar som ständigt matas. Man får ofta fantastiska bilder med sig hem. Jag säger inget om de här företeelserna. Brutus Östling anordnar workshops där. Jag säger inget om det heller. Han lever på sin fotografi och samtidigt lär han andra att ta bra bilder. Det har skett en utveckling mot det här sättet att fotografera under en längre tid och naturligtvis kan man ha åsikter om detta. För många är det nog enda chansen att få bra bilder på vilt att besöka ett betalgömsle eller ta en tur till Ole Martin Dahle i Flatanger. Bilderna blir kanske inte så personliga utan tämligen lika andra fotografers bilder. Andra går till ett zoo och fotograferar vilt där. Det kallas också naturfoto. Det viktigaste är att fotografen talar om var bilderna är tagna och inte gör illusion av att de är tagna någon annanstans.

Bifogar några bilder på en rödhake som då och då besöker oss vid stugan i Hälsingland. Oftast kommer den på morgonen då vi äter frukost. Vid det här tillfället hade jag riggat upp kameran i köket. Jag har fotograferat genom fönstret så resultatet är inte optimalt på något sätt. Glaset i rutan är både vågigt och smutsigt. Men det är inget fusk inblandat och knappast heller tillrättalagt. Ingen matning förekom. Den brukar komma ändå men är inte så lätt att fotografera. Sitter högst 2-3 sekunder på samma ställe

Bilder fotograferad genom vågigt och smutsigt glas får sämre kontrast och skärpa. Det förekommer också olika typer av optiska brytningsfel. Men jag tycker ändå att bilderna har ett eget uttryck som inte är så tokigt.

På återseende

Torbjörn

PS Märkligt att hästarna kommer upp som öppningsbild. Den fanns med när jag började skriva, men sedan tog jag bort den. Hur får jag bort den?

Gesällen/ Quo vadis?

Var finns de bättre tiderna. Åt det där hållet kanske? Eller ska jag vända om? Det är inte lätt att navigera bland alla blindskär som dyker upp och alla olika val som finns att välja mellan. Så har det alltid varit. Inget är nytt under solen.

Det jag undrar över är vad alla felval betytt för mänskligheten? Hur hade världen sett ut om de aldrig inträffat? Samtiden ser inte alltid vad som är rätt eller fel. Endast historiska tillbakablickar gör det. Ibland önskar jag att vi kunde snabbspola "bandet" framåt och avläsa våra beslut i dag i framtiden.

Det låter sig naturligtvis inte göras, men det hindrar inte att vi alla stannar upp och funderar vart vi är på väg.

Quo vadis?

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Vi fikar med en talgoxe medan bonden tröskar.

För några dagar sedan åkte vi till Erik-Anders gård i Söderala. Gården ingår i Världsarv Hälsingegårdar. Vi brukar åka dit för att dricka kaffe och njuta av den fina omgivningen. Den här dagen höll bonden på att tröska på åkern nedanför gården. Han körde oförtrutet varv efter varv och stannade endast för att tömma skördetröskan. Vi stod och betraktade bondens förehavanden en stund sedan gick vi in på gårdsplanen och köpte kaffe och fikabröd. I dag var det bara ett fåtal personer som kommit dit. Vi slog oss ned vid ett av borden och vi hade inte suttit länge förrän en talgoxe slog sig ned i gräset nedanför bordet. En stund senare hoppade han upp på bordet. Han skuttade över bordsduken och fram till brickan där vi lagt ut några brödsmulor.

Sedan for han fram och tillbaka till vårt bord och tog för sig. Det var två talgoxar som uppehöll sig bland borden. Jag vet inte om det var samma en som besökte vårt bord hela tiden. Kunde i alla fall inte skilja dem åt. Talgoxen knallade hemtamt omkring på vårt bord men när jag försökte mata honom med handen flög den i väg.

När han fikat klart vände han baken till och försvann.

Vi förstod gesten. Vi drack ur det sista av kaffet, reste på oss och gick till bilen.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Stenskvätta i motljus och svårt att välja

En reporter för en lokaltidning här i Gävle gick för en tid sedan omkring på stan och frågade folk om valet som står för dörren. Många som svarade tyckte att årets val är det svåraste på länge och många visste inte vilket parti de skulle välja. Själv tycker jag att årets val är det lättaste på mycket länge. Det står och väger mellan blocken. Det märks för nu börjar de vidriga förslagen hagla. De som sprider dessa verkar alla vilja vara bäst i klassen. (Läs gärna Sven-Erik Liedmans artikel om detta i DN).

Nog om detta. Har använt 100-400 zoomen en hel del i sommar. Använder inte långa teleobjektiv särskilt ofta annars. Det här har inbyggd bildstabilisering som i kombination med kamerans dito ger en hygglig chans att få skarpa bilder. Sedan är det förstås upp till mannen bakom kameran att också göra sitt jobb.

Stenskvättan stod relativt stilla i några sekunder, så pass länge att jag kunde få ett hyfsat porträtt. Det började skymma och solen stod lågt. Fågeln poserade i motljus och i bakgrunden ser man reflektioner från havet.

På återseende

Torbjörn