Gesällen/Majlis och Rune

Det här är syskonparet Majlis och Rune Eriksson från Norrsundet. Kanske var de tvillingar, jag kände dem inte. Men jag kände deras bror Henry som var fritidspolitiker, liksom för övrigt min far också var. Jag gissar att de föddes i slutet av 1920-talet och att den här bilden är tagen någon gång i skiftet mellan 40- och 50-tal. På den här tiden fanns det två till tre fotografer i Hamrångebygden. En i Norrsundet, en eller två i Bergby (huvudorten). En av fotograferna i Bergby hade också en ateljé i Ockelbo. Han skaffade bil tidigt och kunde t o m åta sig uppdrag i Hälsingland.

Folk gick till fotografen regelbundet, och väldigt ofta kom fotografen hem till kunderna. Oftast vid födelsedagar. Men när det gällde konfirmation, bröllop och liknande var det studion som gällde. Oftast är det de bilderna som håller högst teknisk kvalitet. Men bilderna från de skiftande hemmen ger förstås mycket information om människorna som bodde där. Trångt och påvert hos en del, stora salar och fint möblerat hos andra.

Hamrångebygden var mycket expansiv under en 60 års period, från 1925 ca. Kopparfors AB byggde massafabrik och sågverk. Det strömmade folk till bygden och det byggdes hus lite varstans. Bakom det mesta som hände i bygden låg Kopparfors. Ville man bygga hus så ringde man till fabrikskontoret. De ordnade allt. Många hus byggdes på det här viset så jag kan tänka mig att priset blev ganska förmånligt. Bolaget var mån om sina anställda. Otaliga är de jul- och sommarfester som de arrangerade. Och fint och pyntat var det på samhället.

Så i slutet av 1980-talet minskade arbetsstyrkan kraftigt efter en rad rationaliseringar. Många av de bostäder bolaget lät bygga stod helt plötsligt tomma. De var tjänstebostäder och var avsedda för bolagets anställda. Bolaget sålde då de allra flesta bostäderna till ett kommunalt (Gävle) bostadsbolag som omgående lät riva alla. I dag finns inget kvar och slyet breder ut sig. Fabrik och sågverk har lagts ned. 

Det är dystert i Norrsundet i dag. Men folk är väldigt engagerade och jag är där ganska ofta. Är med i en sångkör och digitaliserar glasplåtar som skänkts till Arbetarmuseet.

Varför Majlis och Rune gick till fotografen den här dagen vet jag inte. Men fina var de syskonen Eriksson.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Tranorna flyttade söderut den dagen

Jag skannade nyss en film från i höstas. Vi var ute vid stugan i Hälsingland och tog vara på några fina dagar innan frosten. När jag förstorar bilden ser jag något. Jag associerar till filmen "Blow up" från sextiotalet, men här ser jag ingen mördad utan två plogar i skyn. Tranorna flyttade söderut den här dagen.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/1978 var inget bra fiskeår

Nej, 1978 var inget bra fiskeår. Beviset ser ni här. En ynka abborrpinne blev resultatet. Jag och min grabb Fredrik sitter och begrundar det klena resultatet. Vi sitter på bron till mitt barndomshem i Hamrånge. Huset är nu sålt. Bilden tagen med Pentax Spotmatic, troligen med 3.5/35 mm. Självutlösare eller min hustru som fotograf.

Nu fiskar jag inte längre. Låter fisken få vara kvar i sjön. Däremot äter jag fisk flera gånger i veckan. Strömming mera sällan. Den håller på att ta slut. Tänk, strömming har väl alltid funnits? I alla fall norr om Kristianopel. Fiskrarna (min far sa så) efter kusten håller också på att ta slut. De stora fisketrålarna tar allt. Det är många laxmunnar som ska mättas. Men varför gå över ån för att hämta vatten?

Protester mot rovfisket har inlämnats av kustfiskarna. Ska bli spännande att se om den frågan får plats i kommande valrörelse.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Beröring

Kyliga vindar blåser utanför min port och det blir endast korta stunder ute. Vill ha ljus och värme för att riktigt trivas. Hittade några bilder i arkivet som i alla fall värmde mig en stund. Hoppas ni andra också blev berörda.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Fyra gubbar

Får jag bjuda på fyra gubbar? Fyra gubbar från en glasplåt från Arbetarmuseet i Norrsundet. Museet har en samling glasplåtar, och en del negativ, från fotograf Eliel Östlund (1892-1974) som verkade på orten från 1910-talet till i början av 1970-talet. Han hade ateljé i boningshuset, där han också förvarade en del glasplåtar. I ett hus på tomten hade han verkstad och troligen mörkrum och det var där han förvarade merparten av glasplåtarna. Huset brann ned i slutet av 1960-talet och allt gick till spillo. De enda glasplåtar och negativ som finns kvar efter honom är de som förvarades i boningshuset. Samlingen skänktes senare till Arbetarmuseet.

Jag har digitaliserat flera av de efterlämnade glasplåtarna. Fram till nu är det 35 askar 4x5. Motiven varierar men mycket handlar om bröllop, födelsedagar, konfirmation, jubileum mm. Men det finns också en hel del om de framväxande industrierna på orten. Massafabrik och sågverk, vilka båda nu är nedlagda.

Jag vet inte vilka gubbar det här eller i vilket sammanhang bilden är tagen. Två av dem har medalj/medaljong. Kanske har de fått någon utmärkelse, eller avtackats efter lång och trogen tjänst. På fabriken eller sågen? Bilden är förmodligen tagen hemma hos någon av dem. Har inte sett den här interiören på några andra bilder.

Det är snart dags att ta sig an den 36:e asken. Jag fotograferar av plåtarna med reprostativ och ljusplatta. Kameran jag använder är Sony A7RIII med ett 90 mm Sonymakro. Alltid inställd på bländare åtta och med självutlösning 10 sek. Oftast håller plåtarna hög kvalitet, fast en hel del är smutsiga och repiga och redigeringen kan ibland ta väldigt lång tid. Oskarpa plåtar förekommer också. De bilder som är tagna i fotografens studio håller högst klass vad gäller ljussättning och skärpa.

På återseende

Torbjörn