Gesällen/Aqua, bleke och full storm

Bilder med vatten som gemensam nämnare. I fast och flytande form. Gas finns där också förstås men inte synligt för mitt öga. Några är nytagna medan andra har några år på nacken. Några är fotograferade nära, andra en bit längre bort.

Fiskar upp bilder från arkivet ibland. Bilder som blivit bortglömda i det ständiga bildflödet in i hårddiskarna. Fast just nu är flödet som en stilla vårbäck. Stilla flyter Don. Brukar dokumentera vädrets skiftningar från mitt köksfönster men har börjat tröttna. Enahanda. Värk i leder och självvald karantän gör inte saken bättre. Livet har liksom hamnat i bleke. Doktorn konstaterade inflammation och skrev ut antibiotika. Kanske ger det vind i seglen om tio dager. Det ska inte göra ont att fotografera.

Fotograferar spegellöst sedan flera år. Utvecklingen inom det området har formligen exploderat under den senaste tiden. En teknik som från början nästan hånades av förespråkare för DSLR har nu på kort tid blivit den förhärskande. Utvecklingsmöjligheterna verkar nästan oändliga och kameratillverkarna presenterar fantastiska kameror i en förbluffande hastighet och tävlingen dem emellan blir allt intensivare. Nyss var det Canon som med sin R5 tog fotovärlden med storm. Många skulle sälja sina gamla, omoderna kameror och byta upp sig. För ett par dagar sedan presenterade Sony sin A1 och plötsligt verkar det som om alla andra kameror blivit obsoleta. Över en natt. Värdelösa att fotografera med liksom. Har haft min Sony A7RIII i tre år nu. Kanske måste jag byta upp mig? Man vill ju inte ha en kamera som inte går att fotografera med.

Bleke och full storm. Samtidigt. Inte lätt för en bryggseglare då.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Stockholmsvinter

Månaden är februari och jag befinner mig i Stockholm. Det snöar och ett tunt lager snö ligger på marken. Temperaturen är kring noll och det är blött, rått och kallt. Knallar mest runt i Gamla stan och på söder. Står och ser på när barnen, överförtjusta av snöfallet, leker vid Björns trädgård. Passerar Slussen som fortfarande har kvar det gamla och kända. Ser skylten till Zum Franziskaner men passar den här gången. Har redan ätit lunch på Kulturhuset. Stannar vid Strömparterren och ser på arbetena där. En håvbåt står förtöjd och overksam. I Strömmen finns mängder av svanar och annan sjöfågel. Vattnet strömmar under broarna. Går upp till café Twang på Katarina Bangata, efter att först ha morsat på "Nacka" Skoglund. Går in och slår mig ned vid ett bord. Dricker kaffe och umgås en bra stund med de fotovänner som dyker upp den här dagen. Skönt att få lite varm dryck inombords.

En vinterdag i februari månad. Stockholmsvinter.

Det är två dagar till julafton när jag skriver de här raderna men ännu har inte vintern kommit hit till Gävle. Sydliga vindar är förhärskande och de för med sig regn och värme. Nordan lyser med sin frånvaro. Lite märkligt är det. Märkligt och skrämmande. Hoppas ändå på att snön snart faller likt Lovikkavantar över vårt landskap. Vinterbilder kräver ren, vit snö.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Kusttrakter

Rör mig ofta i kusttrakterna norr om Gävle upp till södra Hälsingland. Växte upp här och känner starkt för den här bygden. Det har varit tuffa tider för den här landsändan med nedläggning av stora industrier som människor fått sin utkomst från i hundra år eller mer. Men de som bor här är driftiga och här finns massor av små företag. På platsen för den nedlagda fabriken och sågverket växer sakta men säkert upp moderna företag som datorhallar och tillverkning av miljövänliga drivmedel för bilar. Hamnen har också vaknat till liv med ständigt ökad trafik. Ja, det finns en stark tro på framtiden här i Hamrångebygden. Bolaget som drev fabrik och sågverk var länge de som styrde och ställde allt här. Mycket de gjorde var bra men den här dominansen (beroendet) är inte alltid bara positiv. Plötsligt en dag var all verksamhet nedlagd och därmed engagemanget för de som bor här. Kommunledningen i Gävle har först nu börjat inse betydelsen av nedläggningen. Nya bostäder planeras bl a. Engagemang och påtryckning från de som bor här har säkert spelat en mycket stor roll i kommunledningens uppvaknande.

När jag strosar runt med min digitalkamera har jag oftast också någon av mina analoga kameror med mig. Ibland blir det enbart digitala bilder, men det händer också det motsatta att enbart den analoga kameran får jobba. För mig är det ingen större skillnad när jag fotograferar. Det går också dagar när jag enbart fotograferar analogt. Gillar den processen liksom resultatet, uttrycket. Du har naturligtvis fler möjligheter med digitalkameran men oftast använder jag A-inställningen (bländarförval) både digitalt och analogt. 

Att själv göra allt i den analoga processen ger en mycket stor tillfredsställelse. Jag vet inte riktigt vad det beror på men den fysiska kontakten med film, framkallare mm tror jag har betydelse. Det är mina händer som gör arbetet och det krävs lång erfarenhet för att det ska bli bra. Kanske man kan kalla det för hantverksskicklighet. Tiden fram till färdig bild spelar nog också roll. Det tar tid. Har man bråttom ska man nog inte fotografera analogt. Nu skannar jag filmen och det går betydligt snabbare än att använda labb i mörkrum.

De flesta bilderna här är tagna med Nikon F80 förutom den näst sista som är fotograferad med Minolta X-700. Film har genomgående varit Ilford FP4+ och framkallare XTOL.

På återseende.

Torbjörn

Gesällen/Utsikt

Utsikt från mitt köksfönster. Året har nått fram till den sista oktober. Snart drar mörkret in och ljuset får stryka på foten. 

Det finns de som lägger kameran i malpåse då. Dumt tycker jag. Det går att fotografera i alla ljus. Även svagt.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/En analog bild

Mina negativpärmar är välfyllda och det mesta har jag skannat och importerat i Lightroom (LR). Därför är det ganska enkelt att då och då plocka fram en bild. Tar bort damm och repor i Photoshop (PS) för verktygen där är bättre än vad LR erbjuder. Det händer att jag redigerar vidare i Silver Efex Pro men oftast gör jag det i LR och PS.

Har inte fotograferat med film sedan i somras. Överhuvudtaget har det blivit väldigt lite fotografering under hösten. Detta p g a en besvärlig sjukdom och fotografering kräver sin man om det ska bli någonting.

L. och jag tillbringade en hel del tid i stugan i Hälsingland under sommaren. Här kunde vi få vara för oss själva och slippa kontakt med alltför många människor. Där finns alltid en massa att göra men vi försöker bara att göra det allra nödvändigaste för att kunna koppla av och njuta av tiden tillsammans. Det finns en utmärkt fiskaffär och restaurang i närheten som vi utnyttjar flitigt.

Här sitter L. och kopplar av i uterummet.

Har valt att inte beskära så snävt för att framhålla den luftiga atmosfären i uterummet. Min utrustning här är Nikon F80, Nikkor AF-S 1-8/50 G och Ilford FP4+framkallad i XTOL. Negativt är skannat med Reflecta RPS 10M. De här grejerna trivs jag med och det blir nästan alltid ett bra resultat.

På återseende

Torbjörn