Gesällen/Funderingar på en bänk

"Livet drar iväg med en rasande fart och så en dag sitter man där ensam. Hustru, vänner och bekanta har dragit, eller är döda. Barnen har för länge sedan flyttat långt bort och lever sina liv med sina familjer, vänner och bekanta. De behöver inte mig längre. Aldrig att de ringer och frågar mig till råds. Nu vet de bäst själva. Mina kunskaper har varit obsoleta i många år. Det var så mellanpojken uttryckte det. "Farsan, dina kunskaper är obsoleta." Det var första gången jag hörde det konstiga ordet. Han hade lika gärna kunnat säga att mina kunskaper duger ingenting till längre. Men jag vet i alla fall hur man använder en smygvinkel! För att inte tala om hur man trimmar en lie med liesticka! Fast det är klart det är många år sedan nu...

Fyrtiotal hade glidit över till femtiotal och vi fick möjlighet att bygga eget hus tack vare egnahemsrörelsen. Vi byggde på en rågåker ute i Enskededalen. Först fick jag slå hela åkern med lie. Vilket slit. Bonden, vars mark blivit exproprierad av kommunen, struntade i att skörda den sista skörden, så där stod rågen gul och grann. Och knastertorr. Förtjänsten på den lilla åkern var ju marginell jämfört med vad kommunen betalade. Liestickan fick dansa över lieeggen från morgon till kväll. Sedan kom bondens son och grävde för grunden. Den murade jag själv av gråsuggor. Det var roligt. Man såg hur det växte för varje timme..."

"Hoppsan, jag tror visst att jag slumrade till en stund. Jag ska nog masa mig iväg till affärn och handla. Det är tisdag i dag så då får det bli paltbröd med fläsk. Men först blir det en kopp kaffe på café Puck en bit längre ned på gatan. Jag brukar fika där några gånger i veckan. Fast aldrig på onsdagar. Då sitter där alltid ett gäng gubbar och pillar på sina fjuttiga kameror. Jag fattar inte hur man får in filmen i sådana där små tvålaskar.

Då skulle dom sett fotograf Nybergs kamera. Jag minns när han stod där på kyrkbacken och fotograferade årets konfirmander. Vilken show det var. Han dirigerade hur ungdomarna skulle ställa sig på kyrktrappan. Sedan försvann han in under skynket, men kom snabbt fram igen för att flytta på någon som hamnat för långt ut. Ofta flyttade han på fel person för han lärde sig aldrig att hantera den spegelvända bilden ordentligt. Det trodde vi i alla fall som tittade på för vi tjöt av skratt åt hans föreställning. Förmodligen skojade han bara med oss alla.

Ja, då reser jag väl på mig då. Få se om jag får med mig vänsterbenet också. Höften krånglar."

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Cykelstaden

Cykelstaden Uppsala. Ja, det har jag hört alltsedan 1969 då jag flyttade dit för att studera. Då hade jag min fars mycket gamla cykel med mig, med registreringsskylt fastsatt baktill. Den hade stora hjul, gick en aning trögt, och utan växlar förstås. Tvärbromsade man skrek det högt och gällt från baknavet. En gång när jag cyklade förbi Linnéträdgården i full karriär slog trafikljuset om till rött och jag tvärbromsade. Baknavet tjöt och en gumma på trottoaren gjorde likadant. Tjöt alltså. Stackarn blev rädd av oljudet.

Jag cyklade ofta ut till Ulva kvarn och fikade, ibland betydligt längre bort. På landsvägen gick det undan när det var vindstilla. Tyvärr en sällsynt företeelse i Uppsala. Det sägs att åt vilket håll man än cyklar i staden så är det motvind. Jag gick t o m med i en av stadens två cykelgrupper. Minns inte nu vad de hette men båda propagerade bl a för bättre cykelvägar i staden. En gång arrangerade min grupp en cykelutflykt till Hammarskog. Jag hakade på och det var första gången jag cyklade åt det hållet. Jag hade bara bott i Uppsala några veckor. Vi hade alla matsäck med oss. Efter ett tag beslutade jag mig för att cykla hem. De andra ägnade sig åt brännboll och andra lekar. Jag hade en del att göra så jag drog iväg ensam. När jag kom till Eriksberg visste jag inte hur jag skulle hitta in till stan. Jag frågade en dam, som var ute på promenad, och hon visade leende hur jag skulle cykla. En vilsen student från bonnlandet undrade hon säkert.

Epitetet "Cykelstaden" är väl inte helt fel eftersom man en gång tillverkade cyklar här. Hermes, Crescent, Nordstjernan, Vega och Fram är exempel på cykelmärken som tillverkades i Uppsala. Fars gamla cykel var en Hermes tror jag. Varje år arrangeras också cykellopp här och Skandisloppet lär vara världens äldsta cykeltävling.

Förut cyklade jag året runt men ny cyklar jag sällan på vintern. Ni ser ju själva hur det kan gå.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/En halshuggen katt på balkongen och trevlig brännvidd

Så sakteliga börjar jag återhämta mig efter influensa och bihåleinflammation. Fotomässan bjöd förmodligen på det första, det andra kom av bara farten. I går var första gången jag tog mig en nypa luft. På ganska så darriga ben. Kan inte minnas när jag hade influensa senast, säkert 20-25 år sedan. Har genom åren vaccinerat mig enbart ett fåtal gånger och haft turen att klara mig. I år hann jag inte med.

Har fått tag i ett begagnat Sony FE 90/2.8 Macro G OSS. OSS betyder att objektivet har bildstabilisering. Tänker använda det till porträttfotografering bl a. Makroobjektiv kan naturligtvis användas till annat än just makro. Vanligtvis fokuserar de inte lika snabbt som andra objektiv, men på de flesta finns en knapp för begränsning av fokusavståndet vilket snabbar upp fokuseringen. Det här objektivet har tre val av avstånd. 

I dag var det dags för ett första test på min balkong. Den halshuggna porslinskatten fick agera modell. Den har hängt med länge och när olyckan inträffade för många år sedan blev räddningen Karlssons klister.  

F 2.8 och 1/50 s

F 8 och 1/6 s

Det ser bra ut tycker jag vid en hastig koll, och objektivets bildstabilisering fungerar riktigt bra.

Brännvidder runt 70-90 mm (fullformat) är ganska trevliga att jobba med. Teleeffekten är måttlig och motivet står ut fint mot bakgrunden. På filmtiden hade jag länge enbart två objektiv. En 35:a och en 85:a. Gillar fortfarande den kombinationen.

Jag kan tänka mig att många använder sina makroobjektiv främst under sommaren. Det är synd tycker jag för de fungerar till mycket mer än att fotografera blommar, insekter och liknande med. Själv har jag fotograferat bröllop med ett makro.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Vit snö mot mörka vatten

Vit snö mot mörka vatten var klassiska motiv på den analoga tiden. I svartvitt då förstås. Nu fotograferar de flesta "i färg" och väljer att visa sådana här motiv i färg också. Inget fel med det, men jag tycker att svartvitt fortfarande gör sig bäst för i grunden svartvita motiv.

Fotograferar man i råformat brukar inte exponeringen vara något problem, vilket det kunde vara på filmtiden. Då fick man exponera efter snön och lite till för att få den vit och inte grå. Innan konvertering till svartvitt i Silver Efex Pro II redigerar jag bilderna "i färg". Ofta mycket små justeringar behövs. Eftersom jag har elektronisk sökare ser jag hur den färdiga bilden kommer att se ut och jag kan snabbt ändra inställningar tills bilden ser bra ut. Ofta skiftar jag exponeringsinställningen mellan multi, centrumvägd och spot. 

Helmulet väder brukar inte fungera så bra för den här typen av motiv. Inte sol från blå himmel heller. Solen får gärna lysa igenom molnen. Då blir snön jämnt belyst och man slipper hårda skuggor. Det är för övrigt ett ljus som fungerar utmärkt i de allra flesta fall.

Genom Gävle flyter Gavleån och årummet är både långsträckt och varierat. I city planeras för stora förändringar av detsamma. Bl a ska alla gamla träd längs kajkanterna tas bort och ersättas med nya. Det ska också byggas plattformar ut mot ån för serveringar o dyl. Spännande tider väntar runt hörnet.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Hur stort utrymme tar dina dåliga bilder?

På senaste tiden har Lightroom varit väldigt segt. Allt i från start av programmet till att redigera i det. Jag sökte lite på Adobes hemsida och fann ett ställe där det stod att minst 20% av hårddiskens totala utrymme måste återstå för att LR ska fungera bra. På min iMac är den interna hårddisken 3 TB och när jag kollade återstod enbart ca 300 GB, alltså ca 10%. Jag gjorde en backup på den och började sedan rensa. Till nu har jag rensat drygt 100 GB. Ytterligare minst 200 GB måste allts rensas bort. Jag har två års bilder (2010-2011) här som jag nu måste rensa inifrån LR. 

Två exempel på dåliga bilder som nu är utrensade. Besparing ca 45 MB.

Förmodligen sparar de flesta av oss för mycket bilder. Till slut blir mängden ohanterlig, en black om foten som vi ständigt släpar på. När ska man då slänga bilder? Direkt i kameran? Direkt efter det att man laddat in bilderna? Avsätta en tid i veckan när man rensar bakåt i tiden?

När jag skaffade mig LR för flera år sedan läste jag någonstans att man skulle låta bilderna "mogna" innan man slängde dem. Jag har följt det rådet hela tiden men inser nu att det inte längre fungerar. Hädanefter kommer jag att rensa hårt direkt när jag laddat in bilderna. De dåliga bilderna tar helt enkelt för mycket utrymme.

Hur mycket utrymme tar dina dåliga bilder?

På återseende

Torbjörn