Gesällen/Kan man fotografera soptunnor?

Återvinningskärlen står i stram givakt bredvid behållaren med sand. Inget skräp ligger på marken och trappan är rensopad. På den här bakgården är det alltid ordning och reda. När jag vandrar runt på stan brukar jag gå in på gårdarna och se mig runt. Vissa gårdar är välskötta och fint planerade medan andra ser ganska tråkiga ut. 

Är soptunnor verkligen något att fotografer? Den frågan ställer sig säkert flera som i stället menar att det enbart är rosafärgade soluppgångar, solnedgångar, katter, fåglar, blommor och liknande som man ska fotografera. Själv vidhåller jag att man absolut kan fotografera soptunnor (kärl). 

Den här bakgården, eller rättare sagt utsnittet, ger intryck av ordning och reda och jag tycker föremålen harmonierar mot byggnadens ytor. Det var mitt omedelbara intryck den här dagen. En annan dag, med annat ljus, kanske mitt intryck hade varit annorlunda. 

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Spaning

Det känns alltid fint med en fika på ett café. På sommarn är det mysigast att sitta ute. Man sitter där och dricker sitt kaffe så långsamt det går. Tuggar på något gott, gärna mörk choklad. Eller snarare knaprar. Meningen är att det ska ta tid. Först då njuter man. Är man ett sällskap, vilket är trevligast, brukar det inte dröja länge förrän diskussionerna är i full gång.

Det är inte helt fel att fika ensam heller. Sitter man på ett café där det passerar många människor kan man sitta nästan hur länge som helst. Man ska naturligtvis inte tokstirra på de som passerar, inte på cafégästerna heller. Nej, lite diskret över kanten på kaffekoppen, eller tidningen, det ser trevligare ut.

När jag i dag importerade bilder från 2010, som jag av någon anledning missat tidigare, fann jag dessa tre personer som fikade ute på stan en varm aprildag. Tjejerna vet hur man spanar diskret.

Hur spanar du när du fikar på café?

På återseende

Torbjörn

Gsällen/"When I look out my window"

Sjuk och eländig sitter jag vid mitt köksfönster och både tittar och längtar ut. Årstidernas växlingar, ja t o m vädrets dito från dag till dag, följer jag härifrån och från min balkong. I dag kom det äntligen lite snö och genast blev det ljusare. 160 ISO, f5.6 och 1/30 fungerade fint. 

Kollar en hel del på You Tube dessa dagar. Mycket fotorelaterat förstås. Mycket tester finns det att se. En del opartiska, som det verkar i alla fall, men det mesta skrivs nog av diverse "fanboys". En hel del nypor av salt anbefalles alltså, och man bör nog titta på flera stycken.

Det är nog inte så lyckat att lovprisa sina egna grejer alltför mycket heller innan man tittar. Att vara märkesneutral är kanske inte så lätt för alla, speciellt inte om man köpt på sig mycket utrustning av ett visst märke. Men är man nöjd med sina grejer och tycker de fungerar bra så kan man skippa testerna och i stället titta på alla fototips som också finns på tuben.

"Must be the season of the witch"

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Bronsmedalj

Via telefon fick jag i kväll veta att min bild i klassen "Påsikt, enstaka" kommit på tredje plats i årets KM. Kul. Jag kunde inte själv närvara vid presentationen p g a sjukdom. Har lyckats dra på mig bihåleinflammation två gånger inom loppet av två veckor. Innan dess låg jag sjuk i influensa. Har under sjuktiden rensat ut lite bilder och försökt få ordning på mina LR-kataloger. Inget ont som inte har något gott med sig alltså.

Höst på gång.

Av förståeliga skäl har det blivit mest inomhusfotografering den sista tiden. Inget seriöst direkt utan mest för att kolla vissa inställningar. Det är bra att lära känna sin kamera ordentligt ifall man en dag hamnar i ett skarpt, unikt läge. Så lite repetition då och då skadar inte.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Spårsnö och gärdesgårdar

Jag gillar, som jag skrev i ett tidigare inlägg, ren, vit snö och mörka vatten i kombination med mjukt ljus. Dessutom är jag förtjust i gärdesgårdar. Kan man få båda delarna på samma bild så är lyckan fulländad.

Sådana här bilder har jag haft på näthinnan ända sedan jag var liten grabb. Jag växte upp på landet och där fanns flera ägor inhägnade med gärdesgårdar. På vintern var de ofta till besvär när man skulle över med skidorna, och på sina ställan hade någon helt fräckt sågat ur en glugg. Det var kanonfina skidspår på åkrarna och skogarna hemikring och fullt med folk som åkte i dem.

Det här är ingen bild från mina barndomstrakter utan från Uppland. Den här gärdesgården har grövre slanor än de gärdesgårdar jag minns från mina barndomstrakter. Varje landsdel har sin tradition.

Snö är ingen pålitlig vara i dessa tider. Den kommer och går som den vill som det verkar. En vinter utan ordentligt snötäcke är inget vidare. Var sig för djur och natur eller det estetiska ögat.

De som måste skotta bort snön framför sitt hus håller kanske inte med. Nu är jag så lyckligt lottad att jag för tredje vintern i rad slipper skotta snö. Vår fastighetsskötare sköter om detta. Ibland har det sina fördelar att bo i lägenhet.

På återseende

Torbjörn