Gesällen/M42 + 42Mp = sant (2)

Den här gången är det ett gammalt fint normalobjektiv, Pentax SMC Takumar 1,4/50, som jag testar tillsammans med Sony A7RII. Det här objektivet är radioaktivt så man ska väl inte ha det framför ögat ständigt och jämt. En del objektiv har nämligen glas som tillverkats av sand innehållande Torium. Tittar man igenom objektivet ser man att linserna är gulaktiga. Det här gäller fler tillverkare än Pentax.

Den här kombinationen fungerar väldigt bra ihop och skärpan sätts relativt enkelt med hjälp av focus peaking. Objektivet bör bländas ned för att man lättare ska se närgränsen. Jag använde bländare 4-5.6 och det fungerade bra i det ljus det var den dagen.

Objektivet har en färgåtergivning jag gillar. Bilderna är måttligt mättade i efterhand, förutom planschen där jag förstärkt färgen på läpparna en aning mer.

Jag kan utan tvekan rekommendera den här kombinationen. Det finns fortfarande fina, gamla Pentaxobjektiv att köpa på bl a eBay, och en M42-adapter kan fås för en ganska billig penning.

De som vill veta mer om radioaktiviteten hos Pentax SMC Takumar 1,4/50 kan se det här inslaget från tuben.

I nästa inlägg avslutar jag den här lilla testrundan med några Pentaxtelen.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/M42 + 42Mp = sant

Inspirerad av Magnus Fröderberg så plockade även jag fram en adapter för att kunna använda gamla objektiv till min kamera. I mitt fall en Sony A7RII, Kiponadapter M42 och ett gammalt Zeiss Flektogon MC 35/2.4. M42-objektiv har skruvgänga och var en vanlig objektivfattning på 60-70-talet. Här är det helmanuellt som gäller och då är focus peaking till stor hjälp. Jag lyckades inte få till förstorad bild i sökaren, men skärpinställningen fungerade väldigt bra i de flesta fallen ändå.

Fördelen med elektronisk sökare är att du ser hur den färdigexponerade bilden blir. Det är en stor fördel vid hanteringen av högdagrar. Du behöver inte provskjuta utan kan gå till handling direkt. Skuggorna får man senare lyfta i LR eller PS.

Sonys kameror i A7- och A6xxx-serien kan fungera som plattform för andra objektiv än Sonys egna, och andra tillverkares, FE-optik. Med rätt adapter har du tillgång till väldigt många objektiv. Både gamla och nya, från flera olika tillverkare. 

Techart har nyligen lanserat en adapter för Leica M till Sony E/FE, och den gör att de manuella objektiven får autofokus. I adaptern sitter nämligen en motor som skjuter objektiven framåt respektive bakåt. Den första adaptern hade en ganska klen motor och klarade inte av objektiv över 300 gram. Nu har det emellertid kommit en uppgradering med starkare motor som klarar av tyngre objektiv.

Det här var riktigt roligt. Ljuset var bra i dag så det gick ganska lätt att fokusera. Mitt fokusöga har väl inte samma prestanda nu som förut, men i de allra flesta fall gick det bra. Det här objektivet har en hel del CA i vissa situationer och det har jag inte korrigerat. Motljus är inte heller objektivets starka sida. I övrigt är det ganska skarpt i nedbländat läge. 

Nästa testobjektiv blir Pentax SMC Takumar 50/1.4. Gammalt möter ungt.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Lady Chatterleys älskare

När jag stötte på skogskojan i skogen gick mina tankar direkt till Lady Chatterley. Hon, som efter makens krigsskada i första världskriget, och därefter oförmögen till intimt umgänge, vandrade olycklig av och an på godsets marker. En dag stötte hon ihop med godsets skogvaktare och följde med honom till hans lilla hus i skogen. Där inleddes en kärleksaffär dem emellan som ledde till att Lady Chatterley blev med barn. Stor skandal förstås i klassamhällets England.

Lady Chatterleys älskare blev D.H. Lawrences mest berömda roman. Bannlyst i England till en bit in på 1960-talet. Romanen skildrar det omöjliga. En kärleksaffär mellan en adelsdam och en enkel arbetare, där båda var gifta på var sitt håll. Det kunde inte det konservativa England tåla.

Boken var bannlyst i många andra länder också. Den är mycket bra och kan varmt rekommenderas. Vår svenske författare Eyvind Johnson gillade Lawrences författarskap och besökte t o m huset där han hade bott.

Med Lady Chatterleys tragiska liv i mina tankar vandrade jag djupare in i skogen. Vid stranden av Testeboån satte jag mig ned och lyssnade på det porlande vattnet medan jag sörplade i mig det heta kaffet.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Det kom ett brev

"Juni 1971. Folkfest i slottsbacken, nedanför slottet i Uppsala. Mycket folk, mycket musik. Jag strosar runt med min Pentax Spotmatic bland musiker och publik. En söt flicka sitter i gräset med sin fiol och jag tar en bild...."

Mycket långt senare skrollar jag runt bland mina inskannade bilder och Birgitta dyker upp igen. Den söta flickan heter nämligen Birgitta. Det har jag fått veta av hennes syster. Jag lade nämligen ut bilden nedan i Uppsalagruppen på Facebook för några veckor sedan. Birgittas syster kommenterade efter ett tag: "Men det där är ju min syster Birgitta. Vad roligt!" Kort därefter kommenterade Birgitta själv bilden. Jag kontaktade henne och fick adressen. Därefter redigerade jag bilden och skrev ut den på ett fint bomullspapper. Bilden monterades sedan på kapa och postades.

I dag kom så ett brev.

Visst är det kul med bilder? Gamla som nya.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Ett besök i gaturummet

Besökte ett av Stockholms många gaturum i samband med Kulturfestivalen där. Det var ett bra tag sedan jag vandrade runt där och oträningen märktes både här och där. Gatufoto är inget för veklingar. Tre timmars vandring med kameran fick räcka den här gången. 

Ljuset var mestadels bra med en hel del moln på himlen. Fast det var mitt på dan så var ljuset mjukt och behagligt. 

Testade mitt nya Zeiss Batis 25/2,0 och gillade det skarpt. För skarpt är vad det är, ända ut i hörnen. Men jag blev fundersam när jag öppnade profilen i Lightroom. Objektivet har mycket hög kontrast, men profilen lägger på nästan för mycket vilket lätt ger utbrända högdagrar. Man får tänka till lite vid exponeringen.

Planket på lördag lockar. Det var några år sedan sist. Får man be om lite fina sommarmoln och regnfritt.

På återseende

Torbjörn