Gesällen/Mitt gäng

Fick hem Zeiss Batis 25/2 i dag och bad mitt gäng på balkongen posera en liten stund. Det känns som om jag kommer att trivas med det här glaset.

Hoppas det fungerar lika bra på Stockholms gator och torg också. Det får vi se på lördag.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Att dokumentera sin samtid

Vad ska vi dokumentera för framtiden? Det är väl kanske inte något jag funderar så där väldigt mycket på. I stället fotograferar jag ofta "bakåt i tiden". Hur det var förr, gamla saker, gamla miljöer. Samtiden är svår att skildra. Vi lever ofta i det förgångna, i våra minnen. Eller så drömmer vi om framtiden och fantiserar hur den kan komma att gestalta sig. Samtiden är för alldaglig med bl a arbete, skola och en massa vardagsbestyr. Samtiden är så oändligt omfattande och det är svårt att få till ett vettigt urval. 

Det vore ju trist om forskare i framtiden enbart hittar självporträtt från generationerna som nu lever här i landet. Vad sysslade dessa ansikten med, hur såg arbetsplatsen ut, hur bodde de, hur såg platsen ut där de bodde, inredning, fritidssysslor, affärer, umgänge, släkt, midsommar, jul, nyår, vardag. Ja, vad blir kvar efter oss? Borde vi ägna en tanke åt det vi som fotograferar? 

Som sagt var, samtiden är inte så lätt att handskas med. Det mesta upplevs som banalt och alldagligt och inget att ödsla bilder på. 

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Svarta hål

Svarta hål bör undvikas. Kommer man i närheten sugs man obönhörligen in och väl därinne har det mesta av omdömet försvunnit. Du studsar än hit, än dit och vid slutpassagen kommer domen. Hur kunde det bli så här?

Som sagt var, svarta hål bör om möjligt undvikas.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/En bildberättelse – folkliv

Stadsfest i dagarna fyra. Gick en runda dag ett för att se vad folk har för sig en kväll mitt i veckan. Många går runt bland stånden och tittar, en del stannar och handlar. Mat och dryck finns så det räcker åt alla. Knallar som säljer tingel-tangel finns som vanligt också här. Liksom karuseller, radiobilar och maskiner som far upp med människor i luften i en hiskelig fart. Två scener med artister. Den stora för etablerade artister, den lilla för lokala förmågor.

Stämningen är god och poliser och vaktpersonal kan koppla av. I alla fall så länge jag är där. Nej, jag tror att bilderna får tala för sig själv. 

Lillkameran, Sony A6000, fick göra jobbet den här kvällen. Den något större är på service i Linköping. Min gamla Tandberg, modell 12, är också på service. Fast på närmare håll – i Sandviken. Hoppas de båda kommer hem snart, pigga och glada.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Rainy Day Women

"Well, they'll stone you when you're trying to be so good
They'll stone you just like they said they would
They'll stone you when you're tryna go home
Then they'll stone you when you're there all alone..." (Bob Dylan)

Vi talar ju inte samma språk Bob och jag. När jag skriver Rainy Day Women så menar jag det också. Kvinnor en regnig dag. Bob menar nog någonting helt annat. Trots att jag knatade fram och åter på det stora stentorget kände jag mig inte det minsta "stenad". Regnet öste ned och jag sökte skydd under gallerians tak. Stod där och tittade på alla som krånglade med sina bångstyriga paraplyn. Regnet kom plötsligt och många skyndade över torget, förbi alla torgstånd och in under taket. 

Då, när vi står där och huttrar, kommer kvinnan farande ut från gallerian. Som ett jehu. Nu har jag ju inte setts något sådant väsen,  men de lär röra på sig rätt så snabbt har jag hört. Det gjorde hon, med stora kliv, i skor med hög klack. Fast inte högklackade skor, då tänker man på något annat. Hennes spänstiga steg ville jag fånga med kameran. Folk stod i vägen och hindrade och med 35:an på så försvann hon i sökaren i ett huj. Två skott, varav ett träffade någorlunda. Timmerflottaren på pylonen blev bättre träffad. Så kan det vara ibland på stan. Bilden dyker upp som en blixt och vips så är den borta.

Lade ut bilden i en gatufotogrupp på Facebook. En engelsk kille tyckte att jag kunde ha behållit den i mitt privata album. Varför utvecklar han inte, fast jag bad om det. Kan det vara de rosa skorna? Nu när dagen lider mot natt den andra dagen verkar det som om jag får leva med att inte veta.

Tänkte inte så mycket på det tidigare i dag då jag besökte Kolforsen. Testeboån rinner så vackert förbi där.

Fast det är förstås en annan historia. Dessutom helt utan regn.

På återseende

Torbjörn