Gesällen/Det kom ett brev

"Juni 1971. Folkfest i slottsbacken, nedanför slottet i Uppsala. Mycket folk, mycket musik. Jag strosar runt med min Pentax Spotmatic bland musiker och publik. En söt flicka sitter i gräset med sin fiol och jag tar en bild...."

Mycket långt senare skrollar jag runt bland mina inskannade bilder och Birgitta dyker upp igen. Den söta flickan heter nämligen Birgitta. Det har jag fått veta av hennes syster. Jag lade nämligen ut bilden nedan i Uppsalagruppen på Facebook för några veckor sedan. Birgittas syster kommenterade efter ett tag: "Men det där är ju min syster Birgitta. Vad roligt!" Kort därefter kommenterade Birgitta själv bilden. Jag kontaktade henne och fick adressen. Därefter redigerade jag bilden och skrev ut den på ett fint bomullspapper. Bilden monterades sedan på kapa och postades.

I dag kom så ett brev.

Visst är det kul med bilder? Gamla som nya.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Ett besök i gaturummet

Besökte ett av Stockholms många gaturum i samband med Kulturfestivalen där. Det var ett bra tag sedan jag vandrade runt där och oträningen märktes både här och där. Gatufoto är inget för veklingar. Tre timmars vandring med kameran fick räcka den här gången. 

Ljuset var mestadels bra med en hel del moln på himlen. Fast det var mitt på dan så var ljuset mjukt och behagligt. 

Testade mitt nya Zeiss Batis 25/2,0 och gillade det skarpt. För skarpt är vad det är, ända ut i hörnen. Men jag blev fundersam när jag öppnade profilen i Lightroom. Objektivet har mycket hög kontrast, men profilen lägger på nästan för mycket vilket lätt ger utbrända högdagrar. Man får tänka till lite vid exponeringen.

Planket på lördag lockar. Det var några år sedan sist. Får man be om lite fina sommarmoln och regnfritt.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Mitt gäng

Fick hem Zeiss Batis 25/2 i dag och bad mitt gäng på balkongen posera en liten stund. Det känns som om jag kommer att trivas med det här glaset.

Hoppas det fungerar lika bra på Stockholms gator och torg också. Det får vi se på lördag.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Att dokumentera sin samtid

Vad ska vi dokumentera för framtiden? Det är väl kanske inte något jag funderar så där väldigt mycket på. I stället fotograferar jag ofta "bakåt i tiden". Hur det var förr, gamla saker, gamla miljöer. Samtiden är svår att skildra. Vi lever ofta i det förgångna, i våra minnen. Eller så drömmer vi om framtiden och fantiserar hur den kan komma att gestalta sig. Samtiden är för alldaglig med bl a arbete, skola och en massa vardagsbestyr. Samtiden är så oändligt omfattande och det är svårt att få till ett vettigt urval. 

Det vore ju trist om forskare i framtiden enbart hittar självporträtt från generationerna som nu lever här i landet. Vad sysslade dessa ansikten med, hur såg arbetsplatsen ut, hur bodde de, hur såg platsen ut där de bodde, inredning, fritidssysslor, affärer, umgänge, släkt, midsommar, jul, nyår, vardag. Ja, vad blir kvar efter oss? Borde vi ägna en tanke åt det vi som fotograferar? 

Som sagt var, samtiden är inte så lätt att handskas med. Det mesta upplevs som banalt och alldagligt och inget att ödsla bilder på. 

På återseende

Torbjörn

Gesällen/Svarta hål

Svarta hål bör undvikas. Kommer man i närheten sugs man obönhörligen in och väl därinne har det mesta av omdömet försvunnit. Du studsar än hit, än dit och vid slutpassagen kommer domen. Hur kunde det bli så här?

Som sagt var, svarta hål bör om möjligt undvikas.

På återseende

Torbjörn