Gesällen/ Hockey-VM på hemmaplan

Hockey-VM spelades det här året på hemmaplan. Ja, rentav hemma på tomten. Det var ovanligt varmt och några av spelarna spelade med bar överkropp. Fast nog var vi många som undrade om inte VM-kommittén hade blandat ihop spelprogrammen? Men det är inte alltid som den erfarne vinner över nybörjaren. Form går alltid före klass.

VM-kommittén bjöd sedan spelarna på saft och bullar, eller kaffe för de som föredrog det. Trots fadäsen med spelprogrammen så var alla överens om att det här var den bästa turneringen hittills. Saften var lagom söt och bullarna nygräddade.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/ Ynglingen firar jul

Jodå, visst har man varit en yngling. I själ och hjärta känner jag mig väl fortfarande som en yngling. En som inte riktigt har blivit vuxen. En känsla som jag hade i många år var att jag alltid var för ung. För ung för att se barnförbjudna filmer på Ordenshuset därhemma, för ung för att köra moped, för ung för att handla på systemet, för ung för att vara ute hela nätterna, för ung för att göra lumpen, för ung för att få det där jobbet, för ung för att........

Den känslan gick med tiden över. Sedan blev man för gammal för att få det där jobbet, för gammal för att orka vara ute hela nätterna, för gammal för att........

Det kändes aldrig som om man någonsin hade rätt ålder. Helt plötsligt tippade det över från att vara för ung till att vara för gammal.

I alla fall så var ynglingen hemma hos far och mor och firade jul 1971. Med på bilden är också syster Marianne och hennes blivande man Lennart i glasögon. Jag hade muckat några månader tidigare och var tillbaka i mitt studentrum i Uppsala. Hur jag kände mig här kommer jag inte ihåg. Förmodligen hade jag känslan av att vara i fas med tiden. Varken för ung eller för gammal. Jo förresten, för gammal för jultomten förstås.

Far är här 52 år och mor är 48. När jag noterar det känner jag mig på tok för gammal. Hur kunde det bli så här? Föräldrar ska väl alltid vara äldre än sina barn? Ja, "tiden blir ett förunderligt ting". Där träffade Sune Jonsson verkligen huvudet på spiken.

Är man på randen till ett svart hål upphör tiden att existera. Den känslan skulle vara intressant att få uppleva. Tyvärr lär man knappast återvända till tiden därifrån, utan man faller nog ned i det svarta hålet och försvinner från tid och rum. Liksom flugan faller ned i den vattenfyllda kannrankan.

Det finns forskare som är övertygade om att det finns flera universum och menar att svarta hål utgör ingången till ett annat universum. Mina byggstenar skulle i så fall landa, likt en hög med lego, på något trevligt ställe där, och det är bara att hoppas att det dyker upp någon som vill bygga.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/ Vårt dagliga bröd – undvik det!

Jag har bestämt mig för att lägga om kosten. Det dagliga brödet ratas liksom övriga produkter som innehåller mycket kolhydrater. Potäterna får också vända i dörren och gå någon annanstans. LCHF är benämningen på den kost jag tänker anamma. Lite kolhydrater och mer fett.

Glass går bort för det innehåller på tok för mycket socker, men vispgrädde går bra. Premiärfrukosten i morse bestod av grillad kyckling, två stekta ägg och sallad. Visst saknade jag havregrynsgröten lite grand men den har gjort sitt. Det är nya tider nu.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/ "When I was 23, it was a very good year..."

Dokumentärerna om Frank Sinatra har varit både intressanta och underhållande. Intressanta för de historiska tillbakablickarna och allt nytt jag inte känt till. Underhållande naturligtvis för musiken och Sinatras skicklighet som sångare. Fin teknik och frasering. Nu gillar jag väl inte allt han spelat in. En del melodier är lite för "utspädda" för min smak. Jag är inte heller så förtjust i låtar där storband kompar honom. Det blir för kompakt. Gillar små sättningar bättre där varje instrument träder fram tydligare.

Har alltid gillat låten "It was a very good year", och Sinatra gör den mycket bra. The Kingston Trio gör den också bra. Kanske t o m bättre.

När jag var 23 år blev jag far och förälder. Det var oerhört omtumlande. Helt klart det mest fantastiska jag upplevt. Fredrik anlände lite sent och fick stanna kvar på BB en tid. Men sedan har det varit full fart.

Jag ska förresten fira jul med honom och hans familj. Han har blivit stor.

På återseende

Torbjörn

Gesällen/ Stilla liv i Gamla Gefle

Kollade in en fotoutställning i Gamla Gefle i höstas och på utvägen passerade jag en hylla med diverse saker på. För mig var sakerna ett exempel på stilleben, arrangerat och klart, bara att fotografera. Stilleben förresten, när jag var "lite yngre" trodde jag att det hade med "ben" att göra. Jag undrade länge vad ett stilleben var för slags ben. Kanske ett oroligt ben som för stunden är stilla?

Det finns en film, baserad på en bok av Henry Miller, som heter Stilla dagar i Clichy. Vad har den att göra med stilleben förresten? Inget alls egentligen, men ur någon vrå i hjärnan dök den upp i det här sammanhanget. Minns inte mycket av den filmen, men visst badade man i ett badkar i några scener?

Stilleben är fint och man behöver inte jäkta. Grejerna man ska fotografera står absolut stilla. Ljussättningen är naturligtvis jätteviktig, men här fick den duga den som redan existerade.

Våra ben ska ju nästan aldrig vara stilla för att vi ska må bra. Nej, de ska ständigt vara i rörelse, från morgon till kväll. Därför ska jag nu sätta fart på mina. Affär'n nästa.

På återseende

Torbjörn