Försenat påskkort

Den analoga tekniken är ganska långsam till sin natur och därför kommer mitt påskkort från Skärtorsdagen fram först i dag. Jag fick besök av de här fina påskkärringarna som poserade både villigt och glatt utanför min port.

Tack ska ni ha flickor. På kvällen var mitt påskägg så gott som tomt utan att jag själv tagit en enda bit. Ska man ända till Blåkulla så krävs det lite energi.

På återseende

Torbjörn

Skarpa saker blir inte alltid skarpa och då gäller plan B

Jag fotograferar ibland med analoga kameror och då är det ofta manuell fokusering som gäller. Mellanformat, i mitt fall tvåögda spegelreflexkameror 6x6, är en favorit som ger ett uttryck jag gillar. I vissa ljusförhållanden, och på kortare avstånd, kan det vara knepigt att ställa in skärpan korrekt med de här kamerorna. Nu finns det utbytbara sökarskivor som underlättar skärpeinställningen och kanske blir jag tvungen att införskaffa sådana. Jag kommer nämligen aldrig att sluta fotografera med de här fina kamerorna som ger så sköna bilder. 

Men, som sagt var, ibland klickar skärpan. De här flickorna var på språng och stannade helt kort för att jag skulle kunna ta bilden. Jag kände nog att det gick lite för snabbt och bad att få ta ytterligare en bild med min moderna AF-kamera, d v s plan B.

Plan B

...och då blev skarpingarna skarpare...

Det ena utesluter ju inte det andra och jag stortrivs i både den gamla och den nya tekniken. Det ena är inte bättre, eller sämre, än det andra. Det är enbart uttrycket som skiljer dem åt.

På återseende

Torbjörn

Hon flörtade vilt med mig och husets herre blev helt galen

Ett påskbesök på Skansen är inte så tokigt när solen skiner och det är varmt som på en försommardag. En höna fick vårkänslor, hoppade upp på ryggstödet till en bänk och flörtade hej vilt. På marken nedanför sprang den stilige tuppen svartsjukt fram och tillbaka. Men den vackra, gyllene hönan hade bara ögon för mig. Eller var det min Nex 6 som hon så begärligt fäste blicken på?

Den korta kurtisen var snart över och den gyllene hönan återvände till husets herre, som snabbt föste iväg henne till en lugnare vrå av serveringen.

På återseende

Torbjörn

Det blev en bild, sedan åkte jag ut

Tempo-varuhuset i Uppsala ska få ny fasadbeklädnad. Den gamla, som av många liknas vid tårtpapper, håller på att rivas och ska ersättas av en fasad i glas. "Tårtpappersfasaden" har länge varit en het potatis i Uppsala och befolkningen är uppdelad i två läger. De som gillar och de som inte gillar. Sedan finns det naturligtvis grader däremellan. Jag misstänker att den heta potatisen fortsätter att vara het även efter det att den nya glasfasaden kommit på plats.

Jag släntrade förbi Tempo häromdagen och upptäcket en glipa i stängslet som omgärdar arbetsplatsen. Naturligtvis kunde jag inte motstå den inbjudan utan klev in några steg, lyfte min Yashica Mat 124, tog en bild – och sedan åkte jag ut. Av mannen som talar i telefon. "Här är förbjudet att fotografera", fick jag veta. Utanför stängslet gick det däremot bra. Han menade säkert att det var förbjudet att vistas innanför stängslet p g a olycksrisken. Naturligtvis protesterade jag inte utan gick skyndsamt därifrån. 

Jag har ibland upplevt att folk reagerar när jag fotograferar ett pågående bygge. I Knivsta, där jag bor, har jag dokumenterat, och fortsätter att dokumentera, vad som pågår i Knivsta centrum. Där det tidigare fanns ett sågverk, med tillhörande brädgård och timmerupplägg, byggs nu bostäder, butiker och skolor. Allt i en rasande fart. En dag kom en representant för en byggfirma fram till mig och frågade varför jag fotograferade firmans byggnadsarbetare. Nu gjorde jag ju inte det specifikt utan dokumenterade hela bygget, och då kom naturligtvis en och annan byggnadsarbetare med. Jag förklarade mitt syfte och han fick även mitt visitkort. Med det lugnade han sig och gick in till sitt kontor. 

Den här "känsligheten" för fotografer har jag inte upplevt förr om åren. Kan det bero på att det i dag är väldigt mycket utländsk arbetskraft på byggena? Jag vet inte orsaken utan spekulerar bara. Jag har naturligtvis inget emot att vi erbjuder utländsk arbetskraft att arbeta i byggbranschen. Inom EU råder ju öppen arbetsmarknad. Om allt är i sin ordning finns väl ingen anledning att oroa sig för en och annan fotograf som vill dokumentera förändringarna i staden där de bor.

En stilla undran bara.

På återseende

Torbjörn

Midsommar

Så hade det äntligen blivit midsommar det här året. Ett helt hus hade hyrts vid Utsiktens Turistgård, belägen intill Indalsälven, i Liden, Medelpad. Utsikten över Indalsälven och de omgivande bergen är verkligen bedårande, och namnet på stället är synnerligen väl valt. Här har samlats, förutom brudparet, föräldrarna Evert, Berta, Gunnar, Gunvor, mormor Anna, farmor Zenobia, farmors bror Svante, syskonen Stefan, Ove, lillpojken Fredrik, två år och ett dragspel...

Bröllopet ägde rum i Lidens gamla kyrka, vackert belägen på ett lid ned mot älven. Prästen vigde de tu, lite störd av den livlige tvååringen, som hellre än att sitta still i kyrkbänken ville upp i predikstolen. Mormor Berta fann på råd och plockade fram en godispåse. Synd bara att den prasslade så förfärligt. Nå, vigda blev brudparet till slut och prästen inbjöds att delta i festmåltiden. Han tackade, till vår stora förvåning, nej, och det blev naturligtvis ett samtalsämne sedan vid måltiden. Bakom kyrkan fanns en sommaräng, som den här dagen stod i full blom. Brudgummen bestämde var bilden skulle tas och fotografen hade bara att lyda order...

Vid måltiden kom det fram att prästen tillhörde de s k gammalkyrkliga och ogillade att par skaffade barn innan giftermålet. Enligt dessa hade vi levt i synd i två år och det hade fått prästen att tappa aptiten. Inte gjorde det oss någonting, det blev lite mer mat över till oss andra...

På eftermiddagen, kvällen och en stor del av natten fortsatte sedan festligheterna i den fina, vita stugan. Brudparet tog en lång promenad efter älven för att få vara för sig själva en stund. När de återvände var dragspelsmusiken i full gång. Svante spelade så svetten lackade. Framemot småtimmarna, när innehållet i flaskorna var urdrucket, blev det nog två låtar spelade samtidigt. Mycket finurligt egentligen. På det viset hann han med att spela hela repertoaren på halva tiden.

Till slut tystnade dragspelsmusiken, liksom fåglarna i skogen. I fjärran kunde man höra en ugglas hoande, och lyssnade man väldigt noga hörde man det svaga bruset från älven där nere i sin fåra. Natten var på väg att glida över till dag när bröllopsparet äntligen fick komma samman i det finaste sovrummet. Snart sova de alla, ackompanjerade av en och annan snarkning.

På återseende

Torbjörn