Lok(o)motiv

Det förekommer en hel del bilder på lok och tåg här i bloggen. Ofta är det tågkunniga personer som gör det och man får lära sig ett och annat. Själv har jag mycket blygsamma kunskaper om tåg. När jag växte upp hade jag en kompis vars pappa jobbade "efter järnvägen". De bodde i ett gammalt SJ-ägt hus alldeles intill järnvägen och inomhus kändes vibrationerna väldigt tydligt när tågen passerade. Både pappan och min kompis kunde naturligtvis en hel del om tåg och allt som kunde relateras till tåg. T ex tidtabeller.

Jag hade, och har fortfarande, mycket stor respekt för tåg. En gång hängde jag och några kompisar på vajerstaketet som löpte vid sidan av järnvägen. Vi pratade och stojade och gungade fram och tillbaka på det slitna staketet och stolparna vickade med. Vi märkte inte tåget som var på väg. Precis innan det passerade oss tryckte lokföraren på signalen. Han hade naturligtvis sett oss och ville göra oss uppmärksamma på det annalkande tåget. Kombinationen av den mycket starka signalen och luftpuffen från tåget gjorde att vi alla flög baklänges och hamnade på marken. Rejält lomhörda och uppskrämda fortsatte vi med vårt kojbygge.

Kanske ett RC-lok?

Min kompis berättade en gång att RC-loket var på väg. Det skulle tydligen vara ett enastående lok och han berättade allt han visste om det. Tyvärr var det inget som fastnade hos mig och allt är nu glömt. Men det gör inte så mycket, jag åker tåg ovetandes om vilken typ av lok som drar det. En fråga i det sammanhanget. På tågen mellan Stockholm är det två lok kopplade till tågsättet. Jobbar bägge loken eller är det enbart det första?

På återseende

Torbjörn

Den gamla stilen

Snälla filmtillverkare – håll ut några år till! Att fotografera "i den gamla stilen " är så roligt. Slutresultatet hänger mycket på dig själv och felsökningar efter en misslyckad bild är ganska enkla att genomföra. När inspirationen tryter och bildtröttheten slår till med full kraft är det skönt med lite "kroppsarbete". Analog fotografering, gärna i mellanformat, ger väl inte mer kroppsarbete ute i fält än digital dito, men väl när man kommer hem efter väl förrättat värv. Det pysslet tilltalar mig. Mitt pyssel är inte helanalogt eftersom jag skannar negativen. Det ger mig ändå full tillfredsställelse. Både vad gäller själva pysslet som resultatet.

De här bilderna är alla tagna i närheten av min arbetsplats. Har man en kamera med sig så blir promenaden till och från arbetet mer givande. Risken finns naturligtvis att du missar ett och annat tåg. Men vad gör det, det går snart ett annat igen.

Ljusets återkomst till människorna här i norr betyder så mycket. Nu frodas alla möjliga lustar och just fotograferingslusten tilltar för varje dag som går. Vi som gillar fotografering har med andra ord underbara dagar framför oss.

På återseende

Torbjörn

En gång i Stockholm

En gång i Stockholm. Troligen var det under vårvintern 1976. Jag och den gymnasieklass jag auskulterade i var på studiebesök. Klassen läste marknadsföring och vi besökte en reklambyrå och ett screentryckeri. Intressanta besök båda två. I dag arbetar man inte på det viset naturligtvis. Jag minns att man t ex inför reprofotograferingen målade de ljusa partierna på en bild av en förstärkare med Tippex för att förstärka kontrasten och lyfta fram objektet. Kan man förresten köpa Tippex i dag? Och skrivmaskiner? Jan Guillou lär visst fortfarande skriva sina böcker på skrivmaskin. Tror inte att han behöver måla med Tippex. I alla fall skulle han aldrig erkänna det.

Bild 1

Bild 2

Spotmaticen följde naturligtvis med den här dagen liksom 35:an. Nu, så många år senare, minns jag inte riktigt var vi var någonstans. Jag kommer i håg att screentryckeriet höll till i riktigt ruffa lokaler, som nu naturligtvis har rivits. Reklambyrån, däremot, höll till i moderna lokaler. Förmodligen tog jag de här bilderna när vi promenerade till, eller från, nämnda företag. Påhlmans handelsinstitut ligger på Hagagatan i Vasastan och första bilden är tagen där i kring. Andra bilden ser ut att vara tagen på Sveavägen någonstans. Mer finns att läsa i bilderna.

På återseende

Torbjörn

Nedtonade och kanske också onaturliga

Ger dagens digitalkameror "för bra" bildkvalitet? Märklig fråga egentligen. Men kanske berättigad. En bild som är perfekt ur alla avseenden, teknisk som konstnärlig, lämnar väldigt lite över till fantasin. Risken är överhängande att vi då bara registrerar de perfekta bilderna utan att de framkallar några djupare känslor. Jag har själv upplevt det så och blir lätt bildtrött. Det beror inte enbart på den tekniska perfektionen utan också naturligtvis på mängden av bilder vi ständigt utsätts för.

Många av de bilder vi ser i olika gallerier och grupper på Facebook är väldigt manipulerade och normen för vad som kan betraktas som "naturligt" har med åren ruckats betydligt. Jag är bl a med i gruppen "Övergivna platser" på Facebook och de bilder som där får flest "likes" är de bilder som också är kraftigast manipulerade. Oftast med mycket överdriven HDR. Hur har det kunnat bli så här? Är en naturlig bild "för perfekt" för att väcka några känslor? Först när den skruvats till nästan grotesk så börjar folk att reagera.

Alla de här bilderna är "skruvade" i ett insticksprogram. Men inte särskilt mycket. De ska efterlikna färgbilder från negativ färgfilm tagna med en klassisk, analog kamera. Det är färgmättnaden som är neddragen en aning och filmens färgtemperatur som lagts till. Inget annat.

Har bilderna därmed också blivit intressantare? Är de fortfarande att betrakta som naturliga?

På återseende

Torbjörn

Dessa satans mördare

_______________________________________________________________________

På återseende

Torbjörn