Ny zoom

Jag har aldrig haft ett 70-200 zoomobjektiv. Men nu har jag ett. Cyberphoto erbjöd 1 000 kr i rabatt vid köp av Tamrons nya 70-200 zoom så då slog jag till. Ska sälja några gamla zoomar som jag inte använder. Jag har som hastigast hunnit testa det lite grand. Sandvikens AIK (SAIK) hade en träningsmatch mot det ryska laget Dynamo Kazan i Uppsala i går och jag var där en halvlek och tog lite bilder. Nu blev det inte så många bilder tagna för jag ville ju se spelet på planen som stundtals höll hög klass. Tyvärr hade jag glömt bort att det råder vinter inne i Relitahallen så efter 45 minuter var jag fullständigt stelfrusen och åkte hem.

Mitt första intryck av zoomen är väldigt positivt. Den fokuserar raskt, exakt och tyst. Visst missar den ibland men det kan i många fall bero på ovana från min sida. Objektivet har innerfokusering vilket gör att det inte expanderar vid zoomning. Då jag är road av att fotografera bandy och fotboll kommer jag säkert att få stor nytta av det.

Ni som är experter på sportfotografering tycker säkert att en 70-200 zoom är för kort vid fotografering av bandy och fotboll. Det är till vis del sant, du täcker ju inte hela planen med det utan får ta en sida i taget. Som i de allra flesta fall en kompromiss alltså. Men som sagt för min fotografering duger det.

Här gick det undan, men Tamron 70-200 hängde med

Den här zoomen lär ju vara minst lika bra som Canons och Nikons motsvarande och till de fattningarna är objektivet dessutom stabiliserat. Både Tamron och Sigma har verkligen hostat upp sig den senaste tiden och levererat mycket bra objektiv till mycket konkurrenskraftiga priser. I en del fall är de t o m bäst på marknaden. Jag har också Tamrons ganska nya 24-70 zoom och det är ett fantastiskt fint objektiv. Visst är det ganska stort och tungt men det får man ta.

Lite tekniksnack blev det i det här inlägget men ni får samtidigt se det som en gnutta konsumentupplysning.

På återseende

Torbjörn

Vad är det för hoj?

Jag var en sväng till Gävle i helgen och när jag stod ute vid Gävle strand och tittade på briggen Tre kronor hörde jag något som knattrade bakom min rygg. Jag vände mig hastigt om och lyckades få en bild på en något äldre yngling som kom farande på en likaledes något äldre motorcykel. Det ser ut att vara en Husqvarna men mer vet jag inte. Den lät lite kraftfullare än en s k lättviktare, vilket jag först trodde att det var.

Fin gammal hoj

Motorcykeln såg ut att vara i mycket fint skick, men jag hann aldrig syna den närmare i sömmarna för den något äldre ynglingen knattrade vidare ut mot havet.

På återseende

Torbjörn

Normal svartvit konvertering

Efter att en tid ha fotograferat med svartvit film kan jag konstatera två saker. För det första – svartvitt blir väldigt fint och naturligt med film, för det andra – det är lätt att gå till överdrifter när man konverterar digitala bilder till svartvitt. Det här är mina högst personliga åsikter. När jag skriver "film" så avses inskannad film. Nu är inte min avsikt här att jämföra analoga svartvita bilder med digitala bilder konverterade till svartvitt. Jag vill bara visa vad som för mig är att betrakta som en "normal" konvertering av en digital bild till svartvitt.

Så här har jag gjort med bilderna, som alla är fotograferade i RAW-format. Vid RAW-konverteringen i Lightroom har jag lagt till profilen för Tamron 24-70/2,8 och dragit Klarhet till 20. Inget annat. Konvertering till svartvitt är gjort i Silver Efex Pro2 i normalläge, Structure mellan 25-30 samt gulfilter. Inget annat. I Photoshop har jag sedan lagt på en ram, förminskat bilden till 2 400 pixlar på längsta sidan, lagt på High Pass-filter med radien 0,3, blandningsläge linear light och opacitet 70%. Sparat har jag gjort för webb. Inget annat.

Själv tycker jag att alla tre bilderna ser tämligen "normala" ut. De har ändå inte filmens uttryck, och det är inget jag har eftersträvat heller. Jag har t ex inte lagt på någon filmkaraktär i Silver Efex Pro2. Filmen har sitt uttryck och digitala bilder har sitt. Så här blir det när man gör en, i mitt tycke, normal konvertering, utan att dra alltför mycket i spakarna. På ingen av bilderna har jag lagt på extra kontrast, förutom Klarhet i LR och Structure i "silvern".

Jag kan uppleva ibland att många av de konverterade svartvita bilderna här på FS är överarbetade. Naturligtvis är det upp till var och en att välja om man vill ha det uttrycket i sina bilder. Men det "överdrivna" tenderar rätt så snart att bli en måttstock för det normala. Detsamma kan naturligtvis också sägas om färg, men det behandlas inte här. Med tiden blir vi så vana vid det "extrema" uttrycket att det finns risk för att vi upplever en vanlig, normal bild, som tunn och intetsägande. Jag är medveten om att begreppet "normal" inte är ett absolut mått utan förändras ständigt, men jag tror nog att ni förstår vad jag är ute efter.

På återseende

Torbjörn

Lazy day – för somliga

På återseende

Torbjörn

Den gamle är på benen igen

Min gamla Rolleiflex från mitten av 40-talet är på benen igen. Tack vare Werner på LP-Foto. Frammatningen krånglade vilket gjorde att filmen rann rakt igenom utan att stanna vid varje ruta. Jag blev så ivrig att testa, efter att jag hämtat ut kameran, att jag slarvade med isättningen av filmen vilket fick till följd att jag endast fick ut elva rutor från filmen.

Tessarobjektivet är känsligt för motljus och jag vet inte om det har någon avancerad multi coating, om ens någon alls. Så medljus fungerar bäst när solen skiner och då får bilderna en gammaldags karaktär över sig, vilket jag gillar. Jag antar att det var vanligast att fotografera i medljus på den tiden den här kameran tillverkades. Fantastiskt i alla fall att den fortfarande fungerar efter si så där 65-70 år.

I väntan på kungen

Fiskarhälsning

Operaälskare

Det mjuka och finstämda, med rik gråskala, har också sin plats inom svartvit fotografering. Allt måste inte vara enbart svart och vitt. Däremellan finns hur många varianter som helst. Själv gillar jag bilder med fin gråskala, men jag tar också starkt kontrastrika bilder. Det beror på vilket uttryck man vill åstadkomma.

På återseende

Torbjörn