En mässa för en massa fotoprylar

Har man genom åren besökt flera fotomässor så är man tämligen luttrad och kan stå emot det mesta som visas. Ändå är det naturligtvis roligt att kunna konstatera dels att fotobranschens många aktörer tycks må ganska så bra dels att många pockar på uppmärksamheten. Konkurrensen är hård om oss konsumenter och det finns hela tiden risk för att någon tillverkare faller bort mellan mässorna. Jag såg t ex inte Ricoh den här gången men jag var kanske inte tillräckligt uppmärksam.

Jag har fotoprylar så det räcker och blir över, även om ett fint objektiv alltid är välkommet. Därför köpte jag Sigmas 19 mm/2,8 till min NEX-6. Scandinavian Photo hade mässpriser på en hel del varor och det här objektivet var rabatterat med 200 kr, och det är ju ganska mycket med tanke på det redan låga priset.

Kollade, som vanligt, på Epsons skrivare och de fina utskrifter de presterar. Man undrar naturligtvis om det går att tillverka bättre fotoskrivare, men tekniken utvecklas ju ständigt och ny teknik står säkert och väntar på andra sidan dörren.

Två printar från Epsons R3000

Färgåtergivningen och skärpan är ju enastående bra. Mina bilder är naturligtvis inte rättvisande utan de måste ses i original för att man ska få en uppfattning om kvalitén.

Övriga intryck

Jag testade ett Zeiss Vario Sonnar T* 16-35/2,8 ZA till min A850 och de verkade trivas bra tillsammans. Det var tungt och kändes väldigt välbyggt – och dyrt.

Samsung lockade med pånyttfödelse...

...och Leica hade öppnat herrklubb. Fast emellanåt kunde man också se någon ansvarig för hushållskassan stanna till en stund.

Fotosidan bjöd, förutom på kaffe och skorpor, även på gott humör

Innan orken helt hade runnit ut i sanden blev det några "vanliga" bilder också.

Naturligtvis tittade jag på bilderna som ställdes ut och gladdes åt att se flera, fina bilder från medlemmar på FS. Glad blev jag också åt Elisabeth Tolls fina bilder som fick tankarna att snudda vid de gamla holländarna.

På återseende

/Torbjörn

RGB efter bion

Jag såg den mycket sevärda dokumentären om Olof Palme i Uppsala i söndags. Efter filmen hade jag lite tid över innan tåget till Knivsta avgick så jag gick runt ett tag och fångade kvällens färger med min NEX-6. Det här är inga nattbilder utan bilderna är tagna vid halvfemtiden ca. Det blir ju fort mörkt nu så man behöver inte nattsudda för att ta "nattbilder". 

Jag ser fram emot lördagens Fotomässa i Älvsjö. Visst är det vansinnigt mycket prylar men man får sovra så gott det går. Jag hoppas få klämma lite på Sonys nya A99, än så länge dock oåtkomlig p g a priset. Det blir säkert en del intressanta föredrag och seminarier att lyssna på också, kanske även lite modellfotografering. Har inte kollat vilka som ställer ut men det brukar oftast vara intressanta utställningar på mässan. Sedan hoppas jag naturligtvis få träffa vänner från FS och annorstädes också. Lunch och kaffe ska jag också försöka peta in mellan besöken i montrarna. Det blir ett tufft dagsverke räknar jag med och det är med mycket trötta fötter jag sedan kommer att linka till stationen.

På återseende

/Torbjörn

Kladdet under klacken

Här följer en liten, spontan studie om en flicka som hamnat i klistret.

Som ni ser så löste hon det elegant. På ett ben dessutom.

På återseende

/Torbjörn

Får jag föreslå en skål för den här underbara planeten?

Vi borde vara mer aktsam om den här underbara planeten vi bor på. Den mår inte så bra just nu och prognosen ser inte så bra ut heller. Men tillsammans kan vi alla hjälpa till att kurera den. För ensam klarar den det inte. Tänk att betingelserna på Jorden var precis de rätta för att liv skulle kunna uppstå. Tyvärr kommer inte det tillståndet att vara i evighet. Men det är ju vansinnigt dumt att inte sköta om vår planet på bästa sätt så att den får ett så långt liv som möjligt. Struntar vi i det går den en för tidig död till mötes och vi människor med den.

Så är det inte på tiden att vi alla reser oss upp och gemensamt utbringar en skål för vår underbara planet. Skål och krya på dig!

Din kompanjon månen kan också få hänga med, så skål på dig också du gamle mångubbe!

På återseende

/Torbjörn

Mindfulness, samtiden och Fotografiska

Jag går en kurs i Mindfulness. Det brukar översättas till "medvetet närvarande". Alla som går kursen har någon form av stressrelaterad ohälsa. På kursen försöker vi träna våra olydiga hjärnor att inte älta det som varit och inte grubbla över morgondagens vedermödor. Vi tränar våra hjärnor att fokusera på nuet. Det här är inget man lär sig över en natt utan det krävs ständig träning. På sätt och vis påminner det lite grand om yoga. Vi gör också kroppsrörelser, men kanske inte så avancerade som inom yoga. Vi följer en kursbok där det bl a finns vardagsövningar man kan träna på hemma, eller den plats man för tillfället befinner sig på. Med boken följer också en CD med lärarledda övningar. Under övningarna känner jag att både andning och puls går ned och efteråt känner jag mig lugn och avslappnad. En skön känsla.

Besökte i veckan Fotografiska och tittade på de fina utställningarna där. Allt jag skriver här är naturligtvis helt och hållet mina egna tankar och funderingar. Christer Strömholms och Maria Fribergs bilder hänger en vecka till medan utställningen med Kenneth Gustavsson och Johan Willner avslutades i dag. Ja, vad tyckte jag då. Jag har nog lite blandade känslor. Visst är Strömholms bilder i många fall bra, ja t o m mycket bra men jag kan inte förstå att man dragit upp flera av hans bilder i jätteformat. Det känns inte rättvist mot Strömholm tycker jag. Många av de bilderna har helt enkelt inte den tekniska kvaliteten som krävs för så stora förstoringar. Den bleka damen t ex är ju nästan helt formlös och består av stora flak med ingen bildinformation alls i. Jag tycker Strömholms bilder gör sig bäst i lite mindre format.

Det sägs att han inte var så intresserad av teknik, fast han lärde ut en hel del av den varan på Fotoskolan, utan det var känslan som var viktigast. Kanske var det så, kanske var det en bortförklaring till mindre lyckade tagningar. Flera av hans bilder är rena poseringar och det hade varit intressant om han där hade använt en mellanformatskamera, t ex Rolleiflex, i stället. Då hade det naturligtvis blivit en helt annan stuns i bilderna. Hursomhelst är det naturligtvis ett måste för den som är det minsta intresserad av svensk fotografi att se den eminenta utställningen. Bilderna kompletteras förnämligt med material från Fotoskolan, anteckningar och rekvisita från hans studiofotograferingar vilket tillsammans gör bilden av honom mycket levande när man går där och tittar.

Kenneth Gustavssons bilder har länge intresserat mig. En stillsam och personlig iakttagare med ett fint öga för detaljer. Men jag måste säga att de dovt nedtonade bilderna till slut tröttar ut mig. Efter att ha haft gråstarr under en längre tid, och sett världen ungefär så här, tycker jag det är jobbigt med sådana här bilder. Efter operationen vill jag vara kvar i det klara och längtar inte tillbaka till det dova och dunkla. Jag vet inte varför han höll kvar vid den här tekniken så länge. Kanske berodde det på oförmåga att gå vidare, att prova något nytt. Men det kan naturligtvis också bero på att han ansåg sig ha funnit sitt uttryck och ville vara kvar i det ytterligare en tid. Tråkigt är det i alla fall att han gick bort alldeles för tidigt.

Jag gillade också Johan Willners bilder, fastän de i de flesta fall är iscensatta. Det är snyggt gjort och scenerna är tankeväckande. Det är vardagsbilder från samtiden.

Maria Fribergs bilder gillade jag inte alls. Det hade räckt med 2–3 bilder för det var i stort sett bara upprepningar. En fix idé.

Fribergs och Willners bilder är de mest samtida. Därefter följer Gustavssons medan Strömholms bilder är de minst samtida. Vad har det för betydelse? Bildernas koppling till den tid de fotograferades har en stor betydelse för hur man känner för bilderna tycker jag. Många av Strömholms bilder på transvestiter och prostituerade var väldigt uppseendeväckande när de först visades. I dag tror jag inte någon ens höjer på ögonbrynet. Sammanhanget känns inte längre aktuellt. Människorna på bilderna är i de flesta fall borta och miljöerna de är fotograferade i är också borta eller helt annorlunda.

Jag släntrade också in på Galleri Kontrast och såg den fina, och samtida, utställningen av några fotografer från Georgien. Den berörde mig en hel del och jag kan rekommendera den varmt.

Kvinnor vid vatten

Naturligtvis köpte jag den fina, och mycket tunga, boken Post Scriptum, som är ett slags eftermäle till Christer Strömholm och innehåller mängder med fina bilder, både kända och okända. Där finns också en kortare biografi över Strömholms liv. Köp den!

På återseende

/Torbjörn