Varsågod, föreställningen kan börja – och det är gratis

Gatufotografin sägs vara död. Kanske är det så om vi med gatufotografi menar det som Henri Cartier- Bresson m fl ägnade sig åt för 40-50 år sedan. Det här är inget inlägg i den debatten utan jag vill bara visa vad jag tycker är intressant och roligt att fotografera. Bor man i ett någorlunda stort samhälle eller stad behöver man bara kliva ut på gator och torg och hålla ögonen öppna. Det vimlar av föreställningar överallt – och det kostar ingenting att titta. Har man dessutom kameran med sig, vilket starkt rekommenderas, kan man titta på reprisen när man kommer hem.

Den observerande flanören, det epitetet passar alldeles utmärkt in på mig. Det är väl det jag mesta tiden håller på med. Jag flanerar i min egen takt och är min egen regissör. Jag fotograferar inte för någon annan än mig själv utan för mitt höga nöjes skull. Av någon konstig anledning verkar det inte som om jag tröttnar heller. Tappar jag inspirationen kan jag kolla på en utställning, byta objektiv, fotografera med film eller helt enkelt göra någonting annat tills inspirationen infinner sig igen. För det gör den – förr eller senare är den tillbaka.

Den här dagen såg jag en hel del som hände på stan, och stan är i det här fallet Stockholm. Jag brukar oftast gå över S:ta Clara kyrkogård när jag ska till city. Där värmer jag upp med ett antal skott bara för att komma igång. Har jag film i kameran kanske det blir ett skott i alla fall. Ibland fastnar något som är värt att spara.

På S:ta Clara kyrkogård är det fler än jag som står och provskjuter

Går man sedan vägen förbi Sergels torg brukar man nästan alltid få se något intressant. Ni som läser kanske tycker det är tjatigt med bilder från den här platsen men här samlas alltid mycket folk, det är en naturlig träffpunkt för människor helt enkelt.

Vid avgrunden. Jag kände lite Hitchcockstämning här men lugn, bara lugn. En person framför rullstolen håller på att låsa den

Följer man sedan Drottninggatan mot Gamla Stan möter man oftast massor av människor och det händer saker hela tiden.

Bergmans eftr

På Mynttorget har vaktstyrkan vid slottet matinéföreställning. Publiken finns redan på plats och jag sällar mig till dem och följer med intresse vad som sker. Fast egentligen vet jag ju hur det slutar.

Manöver!

Givakt!

Nästa grupp anländer

Rättning i ledet

Avdelning, framåååt...

...marsch

Ja, det blev som jag trodde :). Vaktstyrkan marscherar i väg ut på Västerlånggatan och vidare in i Gamla Stan och sedan upp till slottets vaktlokal

Efter föreställningen återgår allt till det normala. Folk köper varmkorv...

...och demonstrerar

När jag tog fram bilderna till det här inlägget gjorde jag något jag aldrig gjort förut. Vid konvertering av RAW-filerna i LR målade jag fram skärpa och klarhet med justeringspenseln. Den förinställda skärpeinställningen på 25 drog jag ned till 0. Sedan klickade jag på justeringspenseln och drog upp skärpa och klarhet till 25. Därefter målade jag enbart huvudpersonerna. Allt annat blev oskärpt vid konverteringen. Vid nedskalning och publicering på FS använder jag High Pass-filtret (0,3x70). Jag kan inte säga om det här sättet är bättre än när hela bilden får grundskärpning vid konverteringen.

Det skulle vara intressant att veta hur ni andra gör som fotograferar i RAW och lägger ut bilder på FS.

På återseende

/Torbjörn

Målaren i Gamla Stan

När jag i går gick genom Gamla Stan, på min väg upp till Ellens bageri på Hornsgatan, såg jag att man höll på att restaurera en av butikerna på Västerlånggatan. Nyfiket stannade jag till och kollade vad som pågick och strax kom en målare ut med pensel och färgburk och började måla fönsterbågen utvändigt. Jag tycker det är roligt att måla och har nyligen restaurerat mitt sovrum. Efter att ha stått och tittat på målarens penselföring ett tag frågade jag vilken typ av färg han använde:

- Mmm, blev svaret. Jag tänkte inte så mycket på svaret så jag frågade nyfiket vidare:

- Börjar det inte bli sent på året nu för att måla utomhus?

- Mmm, blev åter svaret. Men varför svarar inte karl'n, tänkte jag? Han kanske hör dåligt, tänkte jag vidare, och formulerade ytterligare en fråga, denna gång sakta och ganska högt:

- Vad ska det bli här då när allting blir klart?

- Mmm, svarade mannen för tredje gången i rad.

Jag stod tyst en stund och betraktade mannen. Då såg jag att han inte hade arbetskläder på sig utan sina egna. Då, och först då, förstod jag att det var en målare från något annat land. Kanske från något av länderna i Baltikum, eller Polen? Jag nickade åt mannen, som för att visa att jag förstod situationen, och fortsatte sedan min promenad genom Gamla Stan.

Ja, så här har det blivit. Träffar du en målare på stan, eller hemma i lägenheten, är det inte säkert att han förstår vad du säger. Det är nya tider nu. Jag ser inget fel i det men jag hoppas att mannen har avtalsenlig lön och alla andra förmåner som råder på den svenska arbetsmarknaden. Men nog hade väl arbetsgivaren kunnat bekosta honom riktiga arbetskläder?

- Vilken typ av färg använder du, frågade jag? "Mmm," svarade mannen.

- Börjar det inte bli sent på året nu att måla utomhus, frågade jag? "Mmm," svarade mannen.

- Vad ska det bli här då när allting blir klart, frågade jag? "Mmm," svarade mannen.

Det är roligt att studera skickliga hantverkare i deras arbete. Har jag kameran med mig blir det också några bilder. Tyvärr är det många gamla hantverk som försvunnit och med dem utövare som tidigare fört traditionen vidare från generation till generation. Det är utvecklingens gång och inte mycket att göra något åt. Men nog fotograferar jag hellre en målare än en byråkrat som sitter i sammanträden hela dagarna.

På återseende

/Torbjörn

Occupy Wall Street och märkliga inteckningar

När jag för några dagar sedan skulle köpa LCD-skydd till min kamera (se här) passerade jag Brunkebergstorg. Det första som mötte mig var några tält och ett antal skyltar som låg lite här och där. När jag kom närmare såg jag också några människor som satt och huttrade kring ett bord. De hade övernattat i tälten som fanns uppställda runt omkring torget. Ett antal personer som såg ut att ha lunchrast stannade också till och snart var diskussionerna i full gång. Det visade sig att det här var en avlöpare från Occupy Wall Street som startade i New York för en tid sedan. Liknande demonstrationer genomförs också i Göteborg och Malmö, men det var bara i Stockholm som man demonstrerade dygnet runt, nämnde en av kvinnorna med viss stolthet i rösten.

Innan jag gick vidare såg jag en man som gick omkring på torget och framför Swedbank med ett sandwichplakat. Först trodde jag att han tillhörde Occupy Wall Street-gruppen men han var sin egen. Jag blev naturligtvis nyfiken och frågade vad han höll på med. Då berättade han att några högre tjänstemän inom Swedbank tagit inteckningar i falskt namn i mannens fastighet och på så sätt lurat till sig ansenliga summor pengar. Enligt mannen pågick intrenutredning som bäst och bankledningen var irriterad på mannens demonstration.

Med ens skämdes jag lite grand över min besvikelse och irritation över att inte Rajala foto hade LCD-skydd till min kamera. Vad är det som händer (som Leif G W Persson brukar skriva), tänkte jag? Banker som stjäl från sina kunder? Det är märkliga tider vi lever i. Läste i UNT att Volvo gör miljardvinster och gladde mig att det går bra för det gamla fina företaget. När jag läste vidare i texten stod det att företaget ska säga upp 2 000 personer? Vad är det som händer? Finns det något samband mellan detta å ena sidan och Occupy Wall Street och mannen med sandwichplakatet å andra sidan? Orkade inte bry min hjärna för tillfället utan knatade vidare mot Sony center på Regeringsgatan.

"Here come old flattop he come grooving up slowly...", jag associerar direkt till John Lennons härliga låt när jag ser den här skylten

Det fanns fler skyltar utspridda lite överallt

Demonstranterna övernattade i tält och det hade varit kalla nätter berättade en kvinna

Folk på lunchrast stannade till och diskuterade sinsemellan och med demonstranterna

Några var väldigt intresserade av vad som pågick

Precis när jag ska till att gå stöter jag på den här mannen försedd med sandwichplakat

Enligt mannen så har tjänstemän inom Swedbank gjort falska inteckningar i hans fastighet

Jag frågade en av Occupy Wall Street- demonstranterna om några politiker hade besökt dem. Nej, svarade han först, men korrigerade sig snabbt och svarade att en från Miljöpartiet hade stannat till och pratat en stund. Politikerna har väl fullt upp med att rädda Grekland och Euron för tillfället. Mannen som, enligt egen utsago, fått sin fastighet intecknad av höga tjänstemän inom Swedbank berörde mig starkt. Han var lågmäld men det syntes tydligt att han var tagen av vad som hänt.

Ja, så kan ett nedslag en helt vanlig dag i verkligheten se ut. Kära vänner, ni glömmer väl inte bort att dokumentera?

PS Det kom en bok från Blurb häromdagen.

På återseende

/Torbjörn

Barnens arbetsplats

I vår bostadsrättsförening finns ett antal arbetsplatser för de minsta barnen. Ett femtiotal meter från min port finns en av dem. När jag en kväll gick en sväng ned till sjön Valloxen stannade jag till vid den stora sandlådan och studerade vad barnen hade haft för sig under dagen. Av spåren i sanden och bilars och arbetsfordons positioner att döma hade det gått livat till. Jag hade gärna velat vara med. På en bänk i närheten med både kamera och ljudinspelare.

Tyvärr så råder det i dag extrem misstänksamhet mot personer som fotogreferar barn så det hade varit helt otänkbart. När jag nu satt där bland leksakerna kunde jag ändå med fantasins hjälp föreställa mig vad som utspelats där i den stora sandlådan. Det påstås att barnens lekar har blivit aggressivare och slagsmål är inte så ovanliga. Nog minns jag att vi också slogs ibland och nog fick man väl sand sprättad i ögonen om man råkade förstöra någons fina sandkaka. Då jag är kompledig några dagar den här veckan ska jag kolla in livet i sandlådan lite extra noga. Rapport följer, men först en tillbakablick från den här dagens arbete i den stora sandlådan belägen snett framför porten till Timotejvägen 84.

Det är stora bekymmer med de stora och tunga löven som faller ned från äppelträdet och här är det ett fordon som kört fast

Skottkärran används bara till diverse småjobb

En baklastare kämpar med att köra bort ett av de tunga löven

En lastbil har kört fast efter att ha tippat av den femarmade sjöstjärnan, den tyngsta av dem alla

En inhyrd baklastare från förskolan intill har havererat. Den raske föraren klarade sig utan skador

En dumper har tagit för mycket last så dragkroken har pajat och vagnen vält

På en sådan här stor arbetsplats kan olyckor inte helt undvikas och brandbilen har mycket att göra

I grusgropen har det varit ras och en caterpillar har vält. Som tur var skedde det under fruktstunden

Efter fruktstunden ska den här baklastaren köra bort de två löven i bakgrunden

Den här fyrhjulingen använder åkeriägaren när han kör runt till de olika arbetsplatserna

Det här hade kunnat sluta illa. Ett löv singlade in i förarhytten men den kvicke chauffören hann hoppa ut

Efter att ha suttit i en lastbilshytt en hel dag är det skönt att dra iväg med en riktig Formel 1 racer

Det går nästan lika fort med en Formel Renault också

Nikkos ökenracer är storfavorit i Knivsta GP som äger rum i maj nästa år. Gemensam start sker som vanligt vid Ängby park och målgång vid Korvmojjen. Första pris är en mosbricka med allt.

Det är verkligen roligt att fotografera. Känslan att få släppa loss och ge sig hän är väl det som kännetecknar allt konstnärligt skapande och dit hör naturligtvis fotografin. Även om man har sina favoritområden dit man nästan alltid återvänder så är det härligt att prova på något annat. Med en kamera kan man ju göra så mycket. Inte bara fotografera blommor eller folk som springer på gatan. Gör som jag och lek lite med din kamera. Det är roligt och samtidigt lär du dig både behärska din kamera och hitta nya vinklar.

På återseende

/Torbjörn

Gunnar Smoliansky resten av dagen

Jag är ledig på torsdagar och då passade jag på att göra en tur till Stockholm. Mest egentligen för att köpa ett nytt LCD-skydd till min Sony A850. Det förra, nyinköpta, tappade jag när jag var i Stockholm senast. Hur det nu kunde ske för det sitter ju berghårt när man med vilje vill ta bort det. I alla fall styrde jag mina steg först till Rajala foto på Herkulesgatan men där var det slut och jag blev hänvisad till Sony center. Där måste de ju berghårt ha tänkte jag medan jag knatade upp för gata Regerings (som man sa förr i tiden när man skulle till Nalen). Väl framme svarade en förlägen expedit att LCD-skydden till just A850/900 för tillfället var slut men de skulle självfallet ta hem.

"Varför gjorde du inte det omedelbart när du sålde det sista exemplaret och inte nu när jag står framför dig", tänkte jag halvhögt medan jag vresigt lämnade butiken. För att göra historien kort kan jag nämna att Scandinavian Photo, som ligger nästan ända borta vid Västerbron!, inte heller hade något ex hemma. Tror de att kamerorna går upp i rök bara för att modellen slutar att tillverkas? Nu var jag heligt förbannad.....och fötterna protesterade. Tre besök och noll resultat.

Innan jag blev heligt förbannad, och efter besöket på Sony center där jag enbart blev vresig, besökte jag Gunnar Smolianskys utställning Promenadbilder på GunGallery, som ligger på Runebergsgatan 3. Jag har hela tiden associerat till något slags skjutvapen när jag har hört det här namnet men när jag kom dit hälsade en dam mig välkommen. Aha, tänkte jag snabbt, här har vi Gun. Ni som inte varit där måste gå dit. Utställningen är helt underbar. Använder ni läsglasögon så ta med dem för bilderna är kontaktkopior i formatet 6x9 cm, tror jag.

Trots litenhetan, eller kanske tack vare, är utställningen mycket sevärd. Ni som känner igen Smolianskys stil vet vad det handlar om men för er andra blir det säkert en behaglig överraskning. Han var själv där i dag och samtalade med en person kring bilderna. Vi nickade till varann och jag tänkte få en pratstund med honom sedan de hade samtalat färdigt. Jag har träffat Smoliansky på tidigare utställningar och han är väldigt trevlig att prata med. Jag gick ett varv och kollade på hans bilder och vips, utan att jag märkte det, hade han lämnat lokalen. Snopet.

När jag efter en stund lämnade den fina utställningen var jag så inspirerad att jag började agera precis som jag inbillade mig att Smoliansku själv skulle agera. Jag låtsades alltså vara Gunnar Smoliansky resten av dagen. Nu vet jag ju att han enbart fotograferar med film men i dag struntade jag i det. Här kommer ett litet axplock av mina, alias Gunnar Smolianskys, promenadbilder från den 20 oktober.

Så här ser utställningen ut

Kan det vara damernas t h?

Solitär

På väg ned

Fimpkavalkad

Hit och dit

Greppet

Tre komma fjorton

Gren, pinne eller käpp?

Knotigt och knöligt

Hus på hus

Galler som ger griller

Givakt!

Skuggan

Tittut!

Just nu ledigt

Knacka först

Han vänder ryggen till

På väg att jordas

Refug

Nu är jag mig själv igen. Jag vet inte om Gunnar Smoliansky hade valt att ta de här motiven om han hade tagit exakt samma promenad som jag gjorde. Hade han gjort det hade det sannolikt gjorts med större fantasi och finess. Men det korta besöket på GunGallery inspirerade mig till en rejäl promenad med korpgluggarna öppna för fulla spjäll. Det blev många bilder med det var en lång promenad också.

På återseende

/Torbjörn