Skönhet kan anta många olika skepnader

Utan att gå in i en djupare diskussion är det lätt att konstatera att skönhet kan anta många olika skepnader och det är också så som ordstävet säger att det alltid ligger i betraktarens öga att bestämma vad som är skönhet. Vi tycker lika om mycket men i en del fall skiljer vi oss åt. När jag i söndags besökte Fotomässan for de här tankarna igenom mitt huvud.

En väl konstruerad och fungerande kamera kan utan vidare klassas som en skönhet och det är bara att glädja sig åt ingenjörskonstens landvinningar som gör livet både enklare och roligare för oss fotografer. NEX-7 fick pojken i mig att vakna. Den här vill jag ha ;)

Fast ingenjörerna borde ha tänkt på oss glasögonbärare också. Utan ögonmussla blev det bättre

Blev väldigt imponerad av den nya EVF-sökaren i Sony A77 och den mycket snabba autofokusen. Klämde på den mest för att bekanta mig med den senaste tekniken. Min A850 har blivit som en kompis och kompisar sviker man inte :)

Jag stod en bra stund och betraktade de fantastiskt fina utskrifterna från Epsons bläckstråleskrivare. Skrivarna är dessutom snyggt designade och producerar ständigt skönheter i form av perfekta utskrifter.

Porträtten med de överskärpta ögonen tyckte jag inte alls om. Jag fick en känsla av att ögonen höll på att trängas ut ur sina hålor. Andra däremot tyckte att de var fina. Kanske för att de var fotograferade med en Leica S2 :).

Det putsades och fejades för att ytterligare förstärka skönheten hos den unga kvinnan

Elinchrome visade sina studioutrustningar och jag frågade fräckt om jag fick testa

För dagen var jag utrustad med Minoltas gamla 50/1,7 till min Sony A850

Den vackra kvinnan var genast med på noterna och agerade vant och skickligt

Jag gav positiv respons hela tiden och det blev en fin stämning

Ljussättningen var mycket enkel. En blixt med paraply snett framifrån höger från modellen sett och en blixt bakom modellen mot bakgrunden. Det var allt

Jag försökte få fram den s k Rembrandttriangeln på modellens skuggsida och på några av bilderna lyckades det ganska bra

Studiofotografering är väldigt roligt när man har duktiga modeller och bra utrustning som fungerar utan att krångla

Jag tackade den duktiga och vackra modellen för att hon ställde upp och det här var mässans absoluta höjdpunkt. Att få en stund tillsammans med en vacker kvinna ger både glädje för stunden och mening med livet

Den sköna Guldlock svepte förbi med sin uppvaktning men utan de tre björnarna

Som van mässbesökare stressade jag inte runt överallt utan gjorde nedslag där jag fann något som intresserade mig. Lyssnade en stund på ett föredrag och gick sedan till nästa. Träffade en del bekanta som jag fick en trevlig pratstund med. Annelie, Tommy, Björn, Stephan, Leif, Staffan, Lysa och säkert var det några till som jag nu glömt bort. Bläddrade i några fina fotoböcker från Photohome som jag nog ska testa när jag gör min nästa fotobok. Köpte boken "De sista tanterna" av Fatima Bremmer med foto av Magnus Wennman, som också signerade den. Synd om alla snälla tanter försvinner. Med dem försvinner också en massa härliga bakrecept :). Av Staffan fick jag tips om att Matton hade fina portfolios som de sålde till bra pris. Jag köpte en för 20 st bilder i A3-format. Nu återstår det bara att fylla den med något sevärt också.

På återseende

/Torbjörn

In i dimman med min enbente följeslagare

Förra helgen sveptes Uppsala in i tät dimma som framåt sena eftermiddagen gjorde sikten väldigt kort. Jag tog med mig mitt Manfrotto enbensstativ, som jag knappt har använt sedan jag köpe det på eBay för ett par år sedan. Överhuvudtaget är det väldigt sällan man ser någon använda enbensstativ. Det är kanske inte så konstigt med kameror som får allt bättre hög-ISO kvalitet och som i många fall dessutom har inbyggd antiskakfunktion. I alla fall så var det en trevlig upplevelse att fotografera med det här stativet. Min Sony A850 är ju en relativt tung kamera och den balanseras upp fint och det fungerar också alldeles utmärkt på "frihand". D v s man lyfter upp stativet med kameran på så att det ligger vågrätt i luften och det gör att kameran stabiliseras.

Min kamera har inbyggd bildstabilisering men den stängde jag av vid det här tillfället. Det finns de som menar att man alltid ska slå av den när man använder stativ och det finns de som menar att man aldrig ska stänga av den. För mig fungerade det i alla fall utmärkt att ha den avstängd. Det går lite långsammare att fotografera med enbensstativ och i många fall är det enbart positivt. Du kan komponera bilden under längre tid utan att bli trött i armarna. På stan blir man naturligtvis inte lika rörlig som utan men då får man ställa sig på ett ställe och låta motiven komma till dig i stället. Det kan vara värt att prova.

Vid det här tillfället använde jag Minolta 1,7/50 och Sigma 2,8/105 Makro.

Många s k turistmotiv blev det. Men i annorlunda ljus blir de genast intressantare. Jag tar nog med mig min enbente följeslagare vid fler tillfällen för det här var riktigt roligt.

På återseende

/Torbjörn

Blandade karameller

Det finns alltid någonting att fotografera. Jag har sagt det tidigare och upprepar det igen. Vi har väl alla vår "mammas gata" där vi tryggt och vant rör oss och där huvudparten av våra bilder blir till. Men även om man ständigt återvänder till bekanta kvarter så finns det alltid något annat att fotografera än det man vanligtvis gör. Man behöver inte alltid använda samma objektiv. Prova en brännvidd du inte använt på länge. Den här dagen fick min normalzoom 28-75 mm stanna hemma och jag använde i stället Minolta 2,8/100 mm Soft Focus och Sony 2,8/85 mm SAM. Utsnitten blir lite annorlunda och den omväxlingen från det invanda och inarbetade kan ibland öka på intresset en aning. Särskilt när fingrarna valnar i den kalla blåsten.

– OK, då säger vi så

Reuterswärds berömda revolver "Non violence" finns garanterat över hela världen

Likt jättelika brevpressar ligger betongklumparna där och håller plattorna på plats

Den frusne gamle mannen har hittat något som intresserar honom

Senaste hatt- och skomodet visas. Av en alltför kort modell tyvärr

– Fuck you, tror jag att han skrek men det kanske var något helt annat. Two beers, kanske?

En kram från ett blankt metallräcke. Vem kan motstå det?

Kulor i luften. Vilka associationer får vi? Jul? SM-finalen i bandy?

Ger kulorna kulor till Åhléns? Det tror i alla fall marknadsavdelningen

Till helgen vankas det Fotomässa i dagarna tre med början på fredag. Jag har planerat att åka dit på lördag men det hänger på min vänstra stortåled. Den är sedan i går inflammerad, het och svullen. Det har hänt förr och det brukar gå över efter några dagar. Har ärvt hallux valgus efter min mor och det börjar nog bli dags att operera. Den högra stortåleden är opererad och stortån pekar kaxigt rakt fram.

På återseende

/Torbjörn

Den här dagen blev det nästan bara uppvärmningsbilder

Besökte Stockholm och Hötorget i söndags. Det blåste kallt och när varken inspiration eller för den delen transpiration ville infinna sig blev det ett kort besök. Som vanligt inledde jag dagens fotorunda på S:ta Clara kyrkogård där jag värmde upp både mig och kameran med lite bilder. Gick sedan runt några varv på Hötorget och Sergels torg innan jag åkte hem igen. Här några uppvärmningsbilder:

Den riktiga fotoformen hade som sagt svårt att infinna sig den här kylslagna dagen men att dokumentera staden bit för bit känns inte helt fel det heller. Jag gillar att strosa runt på den här kyrkogården, i Bellmans närhet, och det finns alltid något nytt att upptäcka.

På återseende

/Torbjörn

Boden – Uppsala t o r

Jag lämnar in bilen på service vid åttasnåret och fördriver tiden fram till lunch, när bilen ska vara färdig, med att först strosa runt i hamnkvarteren och sedan upp till stadens centrala delar. Uppsala har faktiskt en hamn, även om den är liten. Där ligger en del flytetyg som används som permanenta bostäder och några fartyg som används för nöjestrafik på traden Uppsala–Skokloster–Sigtuna. När jag vaggar fram likt en gammal sjöman längs den steniga kajkanten ser jag till min stora glädje att det gamla träskeppet Sunbeam ligger förtöjt i hamn. Det har en lång och brokig historia och har använts till en mängd olika saker. Det har bl a fungerat som forskningsfartyg i Östersjön och Bottenhavet med en f d Knivstabo som forskare och skeppare ombord. Det har också använts till passagerartrafik från Uppsala via Stockholm till Birka. Skeppet har massor med fin nautika tillverkat av trä och tågvirke. Jag fotograferar det jag kommer åt från kajen.

Bortanför hamnkontoret och restaurangen sitter en äldre man på en av de träbänkar kommunen ställt ut. Han är i klädd i jeans, svart skinnjacka och har en sportkeps på huvudet. Han röker på en cigarill och tycks sitta och njuta i det ovanligt varma novembervädret. Han ser intressant ut och jag frågar om jag får ta några bilder. Han svarar ja och undrar om jag håller på att dokumentera Uppsala.

Det visar sig att mannen kommer från Boden och har en lägenhet i Uppsala. Kvar i Boden finns en stuga som han flitigt besöker. Nu följer ett timslångt samtal med en enorm spännvidd. Från 30-åriga kriget via Hasse&Tages limerickar till räntan på Italienska statspapper. Den här mannen är någonting extra. Han besitter historiska kunskaper av en sådan vidd att jag nästan blir stum. Han är engagerad i kommunalpolitiken i Boden och är synnerligen påläst.

Klockan närmar sig tio när jag till slut reser på mig och förklarar att jag ska fotografera mig för mitt körkort måste förnyas. Vi tackar varandra för en trevlig pratstund och går åt var sitt håll. Han medströms och jag motströms.

– Håller du på att dokumentera Uppsala, undrar mannen

Mannen redogör för slaget vid Breitenfeld den 7 september 1631

– "Det bodde en kvinna i Gränna som sin stjärtmuskel så kunde spänna att hon i detta hål kunde strypa en ål och till och med vässa en penna"

Berlusconi är en pajas och det är synd om italienarna

Medan jag väntar på att bilderna till mitt nya körkort ska bli färdiga tar jag en stor kopp kaffe och en redig smörgås på café Storken vid Stora Torget. Kaffet värmer skönt efter ett par timmar utomhus. Jag sitter inte längre än nödvändigt och går till fotoaffären för att hämta mina bilder. Där  konstaterar jag att det inte finns en enda Sonykamera. Inte ens de populära NEX-kamerorna som säljer som smör finns här. Märkligt vilken makt Canon- och Nikonleverantörerna tycks ha i denna, den enda värd namnet, fotoaffär i Uppsala.

På återseende

/Torbjörn