Ett pågående projekt

Jag har ett projekt som haltar sig fram. Projektledaren styr inte med den fasthet som projektet kräver. Det handlar om grindar. Är jag utan kamera ser jag intressanta grindar överallt tycker jag. Problemet är att jag aldrig noterar var någonstans jag ser dem. Jag försöker se till att alltid ha papper och penna på mig när jag går ut men missar väldigt ofta. En mobil med GSM kanske skulle fungera bättre?

Projektledaren funderar vidare på hur projektet ska ros i land men först en långpromenad med kamera och nyinköpt Sony 2,8/85mm SAM. Ett billigt objektiv som fått väldigt fina recensioner för sin bildkvalitet men inte fullt så fina för byggkvalitet. Det är plastigt men det verkar ändå vara välbyggt. Frontlinsen sitter ganska djupt så det borde borga för goda motljusegenskaper.

Den här grinden passerar jag på min väg till tåget. Skraltig men bildmässig

Färg eller svartvitt? Eller bådadera? Det tål att tänka på, men bara vid den slutliga utformningen. Fotograferar man digitalt är det bara att jobba på.

På återseende

/Torbjörn

Fotografera där du står, om du har tid förstås

Redan på 1970-talet skrev författaren Sven Lindqvist boken "Gräv där du står" som sedan under många år blev en inspirationskälla för många att utforska sin närmaste omgivning. Kanske är det dags för oss fotografer att vända blicken mot det nära och kända. Platsen där vi bor och/eller verkar. Några gör det redan men många av oss söker nog det exotiska, märkvärdiga på andra avlägsna platser. Vi åker till London, New York eller Paris för att fotografera i stället för hemmavid. Varför inte "Fotografera där du står", en appell till alla fotografer på Fotosidan. För många kan hemmavid vara flera platser. T ex för dem som pendlar till sina arbeten. Hemmavid för mig är Knivsta där jag bor och Uppsala där jag arbetar. Det skulle också kunna innefatta den, eller de, platser man har växt upp på men flyttat från.

Jag sparkar igång med lite färska bilder från Uppsala.

På spaning

Deppig

Glad

- Hej pappa, kan vi träffas på stan i dag?

Hundra meter bort svarar pappa: - Hej Lisa, nej tyvärr jag är mycket upptagen i dag

För att fånga det allt hetsigare livet måste dagens kameror kunna ta 8-10 bilder i sekunden och kortaste slutartiden närmar sig en tiotusendels sekund, om vi inte redan är där. Tänk om livet fortfarande kunde skildras i enhundratjugofemtedels sekund, utan att det blev suddigt och brusigt och kostade så mycket. Tiden har blivit en knapp resurs för de flesta av oss. Vi slösar tid på sådant vi helst inte vill göra och saknar tid till det vi helst vill göra.

På återseende

/Torbjörn

Höstbilder från Valloxens strand och dess omgivningar

Rubriken blev kanske i högtidligaste laget, men höstbilder från Knivsta låter så jämra banalt. Då tror folk att det blir några bilder från Korvmojjens horisont. Nej, gott folk här kommer allt bilder från nejder där en gång Olof Thunman spankulerade omkring och fick inspiration till "Vi gå över daggstänkta berg." Jag kan lova er – den här dagen var det inte bara bergen som var daggstänkta – allt var daggstänkt. Hur gör man en visa på det temat? Det hade nog inte ens den där Thunman klarat av. Berg förresten, jag har inte upptäckt några under alla år jag bott här. Kanske tänkte han på slottsbacken inne i Uppsala dit han kanske hade förirrat sig efter att ha intagit sillunch en valborgsmässoafton.

Bilder av olika slag kan man ta nästan jämt. Variation är bra för sinnena. Bilder kan också tas i alla väder. Även när markerna stänkts av dagg.

På återseende

/Torbjörn

Inget märkvärdigt alls, bara vanliga vardagsbilder

Man samlar på sig bilder. Hela tiden. För en tid sedan debatterades här på FS om vi fotografer är någonting annat än samlare. Vi samlar på bilder medan andra samlar på frimärken, tomtar, kylskåpsmagneter mm. Jag tänker inte ta upp den debatten igen för det är många som inte håller med utan hävdar någonting annat. Det får vara hur det vill med den saken men av vilken anledning vi än må ha för vårt fotograferande så blir det efter ett tag massor av bilder. I negativpärmar och hårddiskar.

Julen är i antågande

Jag karaktäriserar mig själv som en flanerande fotograf med kameran i en rem om halsen eller försedd med en handlovsrem i handen.  Andra går ut med hunden, jag går ut med kameran.

Där satt den!

Fördelen med kameran är större flexibilitet. Du går ut när du har lust helt enkelt. Nu har jag flanerat en runda i Stockholm igen och ni som bor där känner igen vartenda steg jag tagit.

Samtal pågår

Det här är inget märkvärdigt alls, bara vanliga vardagsbilder. Just den här dagen var de här människorna ute på stan. Någon annan dag är det några andra.

Tummen sitter där den ska

Man ska inte gå för fort och helst ska man vara ensam. I alla fall fungerar det bäst för mig. För att det ska fungera måste man vara observant på sin omgivning och det går inte om man har sällskap.

Rast

Är du i en situation där du normalt tilltalar människor ska du naturligtvis också göra det när du har kameran med dig. Fråga om det går bra att ta en bild. Kafétjejerna sade ja utan att tveka och brydde

Steget efter

sig sedan inte det minsta om mig. Snickaren och kvinnan i gropen vinkade jag åt och de vinkade tillbaka. Acceptans och respekt. Sunt förnuft helt enkelt. Oftast räcker det att öppet visa kameran.

Kaffe och lite sol

Nu kan man ju inte skrika högt och fråga människor som står lite längre bort. Många blyga fotografer tar bara sådana här bilder. Det är en bra början om man är nybörjare inom den här genren, som jag

Upp- och nedgång

medvetet inte nämner vid namn. Den kan vara död och återuppstått i annat namn. För mig spelar det ingen som helst roll. Jag flanerar vidare, observerar och plåtar.

Pianissimo på gitarr

Det finns blyga människor även inom andra konstformer. Det går väl bra att dra några ackord hemma på kammaren men att göra detsamma vid Slussen och dessutom försöka pipa fram några verser av

Där borta ska den sitta

Bob Dylan är naturligtvis inte så lätt. Även här krävs det lite mod. Blyga pojkar får aldrig de snyggaste tjejerna sägs det. Blyga fotografer tar inte de bästa bilderna heller. Det underlättar mycket om man visar intresse för vad det tilltänkta fotoobjektet håller på med. Den här snickaren förklarade utan

Det blev kanske lite för dyrt

vidare vad han höll på med. Jag tackade så mycket och gick vidare. Ibland händer saker så fort att man

På väg till tältet?

inte hinner få upp kameran till ögat utan skjuter av på vägen upp. Ibland lyckas det, ibland inte.

Kursändring på gång?

Tänk på att teknikutvecklingen går rasande fort. Jag tar ibland bilder på människor som håller på med tekniska nymodigheter som mobiltelefoner och Segways t ex. Om några år ser de garanterat

Kurvtagning

annorlunda ut och man kommer att tycka att de gamla grejerna var urfåniga. Det i dag vanliga blir snart ovanligt.

På återseende

/Torbjörn

Varsågod, föreställningen kan börja – och det är gratis

Gatufotografin sägs vara död. Kanske är det så om vi med gatufotografi menar det som Henri Cartier- Bresson m fl ägnade sig åt för 40-50 år sedan. Det här är inget inlägg i den debatten utan jag vill bara visa vad jag tycker är intressant och roligt att fotografera. Bor man i ett någorlunda stort samhälle eller stad behöver man bara kliva ut på gator och torg och hålla ögonen öppna. Det vimlar av föreställningar överallt – och det kostar ingenting att titta. Har man dessutom kameran med sig, vilket starkt rekommenderas, kan man titta på reprisen när man kommer hem.

Den observerande flanören, det epitetet passar alldeles utmärkt in på mig. Det är väl det jag mesta tiden håller på med. Jag flanerar i min egen takt och är min egen regissör. Jag fotograferar inte för någon annan än mig själv utan för mitt höga nöjes skull. Av någon konstig anledning verkar det inte som om jag tröttnar heller. Tappar jag inspirationen kan jag kolla på en utställning, byta objektiv, fotografera med film eller helt enkelt göra någonting annat tills inspirationen infinner sig igen. För det gör den – förr eller senare är den tillbaka.

Den här dagen såg jag en hel del som hände på stan, och stan är i det här fallet Stockholm. Jag brukar oftast gå över S:ta Clara kyrkogård när jag ska till city. Där värmer jag upp med ett antal skott bara för att komma igång. Har jag film i kameran kanske det blir ett skott i alla fall. Ibland fastnar något som är värt att spara.

På S:ta Clara kyrkogård är det fler än jag som står och provskjuter

Går man sedan vägen förbi Sergels torg brukar man nästan alltid få se något intressant. Ni som läser kanske tycker det är tjatigt med bilder från den här platsen men här samlas alltid mycket folk, det är en naturlig träffpunkt för människor helt enkelt.

Vid avgrunden. Jag kände lite Hitchcockstämning här men lugn, bara lugn. En person framför rullstolen håller på att låsa den

Följer man sedan Drottninggatan mot Gamla Stan möter man oftast massor av människor och det händer saker hela tiden.

Bergmans eftr

På Mynttorget har vaktstyrkan vid slottet matinéföreställning. Publiken finns redan på plats och jag sällar mig till dem och följer med intresse vad som sker. Fast egentligen vet jag ju hur det slutar.

Manöver!

Givakt!

Nästa grupp anländer

Rättning i ledet

Avdelning, framåååt...

...marsch

Ja, det blev som jag trodde :). Vaktstyrkan marscherar i väg ut på Västerlånggatan och vidare in i Gamla Stan och sedan upp till slottets vaktlokal

Efter föreställningen återgår allt till det normala. Folk köper varmkorv...

...och demonstrerar

När jag tog fram bilderna till det här inlägget gjorde jag något jag aldrig gjort förut. Vid konvertering av RAW-filerna i LR målade jag fram skärpa och klarhet med justeringspenseln. Den förinställda skärpeinställningen på 25 drog jag ned till 0. Sedan klickade jag på justeringspenseln och drog upp skärpa och klarhet till 25. Därefter målade jag enbart huvudpersonerna. Allt annat blev oskärpt vid konverteringen. Vid nedskalning och publicering på FS använder jag High Pass-filtret (0,3x70). Jag kan inte säga om det här sättet är bättre än när hela bilden får grundskärpning vid konverteringen.

Det skulle vara intressant att veta hur ni andra gör som fotograferar i RAW och lägger ut bilder på FS.

På återseende

/Torbjörn