"Vi reser till mormor..."

Eller farmor? Kan det naturligtvis också vara, men jag skriver fortsättningsvis "mormor". Jag greps av glädjen hos barnen som sprang från tåget till mormor som förväntansfull väntade på deras ankomst. Vem kan värja sig mot sådan mänsklig värme? Kameran kom naturligtvis till användning. Den hängde inte om halsen som ett smycke, en fetisch. Den här dagen fotograferade jag analogt. Det händer ibland även om jag oftast använder digitalkameran.

Gillar att fotografera det vardagsnära. Det som jag tror är värt att bevara. Hur livet ter sig när jag finns till. Kanske har bilderna betydelse för dem som kommer efter? Alla vill väl inte bara se selfies? De lär i alla fall ta stor plats i de digitala arkiven från den tiden vi lever i nu. Den tid som vi slutade säga "vi" och i stället övergick till "jag". När "tillbringa" ersattes av "spendera". När vi mer och mer övergav det svenska språket till förmån för det amerikanska.

Förändringens vind blåser friskt och de flesta tycks i dag föredra att gå i medvind. 

Men vindar kan vända.

På återseende

Torbjörn

Morgonsol på rullgardin

Efter dagar av ihållande regn vaknar vi denna morgon utan smatter på plåttaket. Vi kliver upp och ser solen projicera mönster och figurer på rullgardinen och snart sprider sig doften av nybryggt kaffe i stugan. Vi sätter oss i naturrummet och välkomnar den nya dagen som börjat så lovande. Får vi i dag visshet om vad det är som ibland lever om på vinden? Är det fladdermöss, som vår granne Bertil tror, eller kan det vara en mård? Jag såg nämligen något brunt komma rusande nedför en gran utanför naturrummet. Jag såg det visserligen bara en kort stund svischa förbi men tyckte att det var större än en ekorre. Kanske är det en mård som kalasar på fladdermössen uppe på vinden? Den gissningen är mer spännande än att det bara rör sig om fladdermöss. Man har nämligen sett mård i närheten av stugan.

Nu har det varit lugnt några nätter, för det är på natten det lever om. Kanske har fladdermössen flyttat, eller blivit uppätna? Spekulationerna lär fortsätta ett tag till så länge vi övernattar i stugan.

På återseende

Torbjörn

Föreställningen är slut – hemgång.

På återseende

Torbjörn

Blue Moon

Vi skulle precis gå till sängs och L. stod vid sovrumsfönstret för att vinkla ned persiennerna. Så säger hon: – Nu ser jag den blå månen. Jag kollade också och mycket riktigt den syntes precis ovanför trädtopparna. Det låg dock en tunn molnslöja över så riktigt klar blev den aldrig. 

Använde mitt 100-400 objektiv, handhållet vid 6400 ISO.

"Blue moon you saw me standing alone..."

På återseende

Torbjörn

Lyssnande flicka

Lyssnande flicka på ett musikevenemang. 

För att inte störa skriver jag inget mera.

På återseende

Torbjörn