Krumeluren

De två syskonen går till fotografen för att bli fotograferade. Naturligtvis är de uppklädda och nyfriserade. Man gjorde så när man gick till fotografen på 50 talet. Det är allt lite högtidligt och syskonen är spända och allvarliga. Fotografen försöker att lätta upp stämningen lite grand men det lyckas inte särskilt väl. Det är rena begravningsstämningen. Då kommer fotografen på den briljanta idén att ta fram en kasperdocka. Den brukar han annars bara använda när han fotografera barn, men det är värt ett försök. Han trär dockan över ena handen och gör en krumelur. Och se, nu spricker deras ansikten plötsligt upp i ett leende.

Vips så var fotograferingen avslutad.

Syskonen Rune och Majlis Eriksson. Glasplåt från Arbetarmuseet i Norrsundet. Fotograf Eliel Östlund. Scanner Epson V800.

På återseende

Torbjörn

...och sedan gick vi till bonden och köpte mjölk...

En sommar åkte vi och hälsade på Allan och Sylvia. De bor i Allans barndomshem i Vånsjö, Uppland. Där kan man göra många roliga saker. Man kan gunga, åka på gräsklipparen, klättra på Vånsjöåsen, som ligger på Allans ägor, och så kan man gå till bonden, bara en kort bit från där Allan bor, och köpa mjölk. Allan har inte längre några djur och det mesta av marken är utarrenderad. En liten bit har han kvar där han kan plöja, harva, så och skörda. Jag har hjälpt honom att plöja en gång och det var inte så lätt. Det kräver sin bonde.

I den stora björken hänger gungan. I bakgrunden den gamla tvättstugan.

Att få köra åkgräsklipparen tillsammans med Allan är kul

På våren lyser Vånsjöåsen lila av alla backsippor

Uppe på åsen har man en fin utsikt över lador, åkrar och bäcken som meandrar fram över landskapet.

...och sedan gick vi till bonden och köpte mjölk...

Det här är bilder från sommaren 1979 och det var analog kamera och diafilm som gällde. Inte Kodachrome den här gången, troligen ngn från Agfa. Färgerna har hållit rätt så bra, men inte lika bra som Kodachrome. Bl a himlen var lite svår att få rätt några gånger.

Att skanna sina gamla bilder är som att knyta ihop det gamla med det nya. Jag har allt samlat i Lightroom och det underlättar överblicken.

På återseende

Torbjörn

Kramp

Han gjorde en rush längs med potatislandet med full bollkontroll. Så kände han plötsligt hur det högg till i ena vaden. Kramp. Så förargligt när han var så nära. Morfar kom till undsättning. 

Kodachrome 25 och Pentax Spotmatic sommaren 1975. Då värmeböljorna rullade över landet.

På återseende

Torbjörn

Självutlösare

Att ta en bild med självutlösare ger inte alltid det resultat man önskar. Men det behöver ju inte betyda katastrof. I stället kan bilden få en viss charm, ja kanske den t o m blev bättre än vad som var meningen.

Bilden är tagen i augusti 1979 vid Solliden. Det var vår första resa till Öland och det blev en del s k turistbilder. Här hade jag troligen Kodachrome 25 i kameran. Jag skriver troligen för filmen har GePe:s plastramar och jag ville väl rama in bilderna själv antar jag. Kameran var en Pentax Spotmatic som fortfarande står här i skåpet.

På återseende

Torbjörn

Naturrummet

Morgonrock på Granön och utanför naturrummet hörs fågelkvitter och humlesurr. Försommaren gör sitt intåg och genast smakar kaffet så mycket bättre.

På återseende

Torbjörn