Min nya granne är en skata

Inte visste jag att mina grannar hade flyttat. Det måste de ha gjort medan jag var på jobbet i går.  Lite förvånad blev jag för det var ju bara i somras som de flyttade in i grannlägenheten. Ibland går det undan. Bevisen fanns där när jag kom hem på eftermiddagen. Spåren i den nyfallna snön talade sitt tydliga språk. Min nya granne är en skata. 

Det verkar som om skatan har haft flytthjälp 

Jag ser fram emot att få träffa min nya granne nu i helgen. Vad ska jag bjuda på?

Ja, det gäller att hålla korpgluggarna öppna för det händer saker hela tiden :-).

På återseende

/Torbjörn

Isjakter

Jag hade aldrig sett isjakter i aktion innan jag stötte på ett gäng som åkte runt i en rundbana på Sigtunafjärden den gångna helgen. Ljuset var ganska besvärligt med mycket kraftigt solsken ena stunden och mulet stunden därpå. Den här dagen hade jag både min analoga Minolta Dynax 7 och digitala Sony A850 med mig. På Minoltan satt Minolta 1,7/50 mm och på A850 använde jag Sony 2,8/28-75 mm och Sony 4,5-5,6/70-300 mm. Filmen jag använde var Kodak TMAX 400.

Här några bilder från Minolta Dynax 7

Också några bilder tagna med Sony A850

Den här trevlige killen berättade en hel del om hur man bygger isjakter. Just den här jakten hade mast och segel från en Tornado. Chassit är byggt av aluminiumprofiler. Det finns en hembyggd isjakt i Sigtuna gjord av trä men tyvärr missade jag den den här dagen.

På återseende

/Torbjörn

Soppan måste vara färsk

Den som tror att det här inlägget kommer att handla om matlagning kan snart sluta läsa. Den del av mänskligheten som inte svälter är fullkomligt nedlusad med matlagningsprogram i TV och radio (vem minns inte "Novisen vid spisen" med Folke Olhagen och Tore Wretman :-)), artiklar i dags- och veckopress och som om inte det vore nog så vimlar det också av receptabonnemang av olika slag. Likt förbaskat är det lika svårt att veta vad man ska äta till middag. Nog om detta fenomen i tiden.

Nej, det här handlar om framkallare till svartvit film. Jag har aldrig framkallat färgfilm och kommer förmodligen aldrig att göra det heller. Men svartvit film framkallar jag då och då. Trots att jag i huvudsak fotograferar digitalt så tycker jag om det analoga hantverket. Fast mörkrummet står nedpackat på vinden. En bra scanner gör jobbet alldeles utmärkt tycker jag och så kan man jobba i dagsljus. Jag brukar använda Kodak Xtol när jag framkallar mina filmer. För det mesta använder jag Fuji Acros 100 ISO och Kodak TMAX 100 och 400 ISO. Jag föredrar finkorniga filmer och "gammaldagskänslan" som de ger. 

Senast när jag köpte Xtol, av en fotohandlare i Stockholm, sade denne att Fuji Acros framkallad i "gammal" Xtol får en fantastisk rik valör och upplösning. Jag som hela tiden har trott att fotografering är kusin med färskvarubranschen :-). Nu hade jag en skvätt Xtol kvar som stått i dunken några månader. Fast nu var likheten med ett urinprov väldigt påfallande. Med fotohandlarens ord ringande i öronen hällde jag upp skvätten som var kvar och spädde till 1+1. Framkallade som vanligt men blev mäkta förvånad då jag hängde upp filmen på tork. Den var så gott som helt genomskinlig. Av valör och upplösning syntes inte ett spår! När filmen väl var torr kunde man vid noggrann kontroll upptäcka ytterst svaga skuggningar. Jag har försökt scanna några rutor och så här blev resultatet. 

Tänk att det gick att få fram detaljer från den här "blanka" filmen som framkallades i för gammal Xtol. Men resultatet blev ju inget vidare. Det verkar nästan som om framkallaren löser upp emulsionen för så här ser alla bildrutor ut med massor av vita prickar.

Samma gamla soppa men här har jag dragit upp kontrasten i PS. Lite bättre blev det.

Här har jag använt färsk framkallare och bilden har betydligt mer High Fidelity (?) än bilderna ovan. Den är helt fri från vita prickar. Filmen som jag använt till alla bilderna är TMAX 400.

Slutsatsen man kan dra av det här "ofrivilliga experimentet" är att tillblandad förrådslösning av Xtol bör förbrukas inom fyra månader. Mina problem dök upp efter drygt fyra månader. Det är möjligt att man kan förlänga hållbarheten om man förvarar framkallaren svalt och i lufttäta glasflaskor eller liknande. Jag har förvarat framkallaren i rumstemperatur och i en femlitersdunk av plast. Som sagt, färsk soppa är bäst!

På återseende

/Torbjörn

Fotorevir

Vi har alla vår fotorevir dit vi ständigt återvänder. Jag har flera och försöker hela tiden lägga till mig nya för det är så spännande att utforska ett helt nytt. Sigtuna blev tidigt en favorit dit jag ständigt återvänder. Jag bor ju bara drygt två mil därifrån så det krävs inga större uppoffringar för att ta sig dit. Med tiden har jag emellertid märkt att mina bilder ofta är upprepningar av liknande bilder jag tagit tidigare. Även om miljön är trevlig så känns det inte längre lika inspirerande. Det känns som om reviret börjar bli uttömt.

Ett lika säkert vårtecken som flyttfåglarnas återkomst är när skinnknuttarna invaderar hamnen med sina hojar. Hamnkaféet fylls av skinnklädda, fikasugna och inte helt unga motorcykelälskare. Det här är en ingrediens i reviret som jag inte till fullo utnyttjat. Det har bara blivit lite slumpskott. Länge har jag dock närt en plan att starta ett litet projekt kring de här människorna och deras hojar. Vi får se hur det artar sig när ljuset och värmen kommer.

Några kom ut på isen med en isjakt och jag stannade till för att se vad som skulle hända. En kille på skridskor svischade förbi med en hiskelig fart. Inget hände med isjakten och inspirationen tröt. Jag hoppade in i bilen och for därifrån. På vägen hem fick jag ett infall och svängde ned till Venngarns slott. Ett revir som jag inte tagit i anspråk tidigare.

Solen sken men det var väldigt rått och kallt så ett väderomslag var på gång. Några gamla träd fångade mitt intresse. 

När jag kom upp på kullen såg jag dimman nere vid viken

Några kråkor spejade likt gamar uppe i den gamla eken

Dimman kom vältrande in med en väldig fart och skymde solen

Trädsilhuetterna blev suddigare och suddigare

Plötsligt uppenbarade sig en skidåkare i dimman

Ljudlöst, nästan kusligt, gled han fram i landskapet

Den fuktiga dimman satte sig på slånbuskarnas grenar och frös direkt till rimfrost

Sikten i trädallén räckte inte hela vägen

Dimman sänkte sig ned över huset på åsen

Ett nytt revir har intagits och jag förväntar mig inga revirstrider med testosteronstinna fotografer av båda könen :-). Alla är välkomna till mina revir för vad är trevligare än ett möte med andra människor. Vilka är era revir?

På återseende

/Torbjörn

Hur bred kan en fotograf vara?

Inom hur många genrer kan en fotograf verka för att betraktas som duktig och/eller seriös? Kan du fotografera landskap, porträtt, blommor, insekter, produkter, reportage ......och ägna dig åt gatufotografering och vara duktig inom alla områden. Naturligtvis kan du tycka så själv.  Är det överhuvudtaget möjligt att bli duktig inom ett så brett fält inom fotografin? Utan att vara påläst så kan jag tänka mig att det finns/fanns ett antal fotografer som verkar/verkade tämligen brett.

Sune Jonsson t ex var en mästerlig skildrare av människor som levde under små förhållanden på landsbygden i inre Norrland. Men han gjorde också fina fotoreportage, t ex  vid Sovjets inmarsch i Tjeckoslovakien 1968. Han var också en duktig landskapsfotograf och han var inte heller oäven som gatufotograf. Ändå tror jag att det är som människoskildrare vi minns honom bäst. Det finns knappast någon idag som inte betraktar honom som en duktig och seriös fotograf.

Men hur är det med oss som håller till här på FS? Här finns hela skalan från de som i stort sett enbart ägnar sig åt t ex gatufotografering och inget annat till de som i stort sett fotograferar allt. Det kanske är en självklarhet att man inte kan bli bra på allt. En annan sak är hur vi betraktar mångsysslarna. Speciellt när de klampar in på mitt revir, min specialitet. Kan vi då ge de kredit för vad de verkligen presterar eller har vi svårt att ta till oss alla dessa mångsysslare? Kan en gatufotograf känna något engagemang för en närbild av en maskros t ex? Nu använder jag gatufotografen bara som ett exempel för det finns många som håller på med det här på FS, bl a jag. Jag märker själv att jag med tiden har sovrat bland genrerna. Mest av praktiska skäl. Man hinner inte med att titta på allt men råkar jag upptäcka en bra bild inom en genre jag inte verkar inom så försöker jag ändå skriva en recension. Jag har nog en ganska "vidvinklig" syn på fotografering och finner det inspirerande att verka inom flera fält. Analogt som digitalt.

Vad säger ni? Är man mindre seriös om man verkar inom flera genrer? Vad var det som gjorde att du valde just din genre?

På återseende

/Torbjörn