Det är dags för fyrkantiga bilder igen

Mina två TLR-kameror, Rolleiflex och Yashica 124G, har fått stå overksamma ganska länge nu. Jag använder för det mesta Fujis fina Acros 100 ISO till de här kamerorna och då krävs det bra ljus för att få skarpa bilder. Ljusgluggen mitt på dagen fram till nu har dessutom varat bara en kort stund. Sakta men säkert börjar ljuset nu att återvända och i söndags fick Yashican följa med på en liten tripp till Stockholm. För Yashicans del innebar det enbart Hötorget för där tog filmen slut. En TLR-kamera är nästan idealisk att använda i sådana här sammanhang. Ja, överhuvudtaget ute på stan bland människor. Du kan vandra omkring med den på magen tämligen obemärkt. Inte många noterar när du stannar till och komponerar din bild och slutligen exponerar heller. Dessutom är de tysta, nästan ljudlösa. I de flesta fall är avtryckaren vågrätt placerad, mot kroppen, vilket avsevärt minskar risken för skakningsoskärpa.

Spegling

Bokmalar

Vad har du i påsen?

På olika plan

Köpslående

Nöjd kund

Den här dagen räckte ljuset en god stund för min Yashica. Kommersen på Hötorget var inte så omfattande utan det fattades flera stånd. Jag hittade en bok om Carl Larsson, som förutom många fina bilder, även innehåller en levnadsbeskrivning tecknad av flera olika författare. Han var en mycket skicklig målare som inte bara målade av sin familj vid huset i Sundborn utan målade mycket annat.

På återseende

/Torbjörn

Herre på täppan

Kråkan är herre på täppan och kajan kan bara underdånigt konstatera att så är fallet. Här har jag inte använt gömsle ;-).  Vilket jag för övrigt aldrig gjort. Jag läser underbara reportage från mysiga gömslen med eld i spisen, nykokt kaffe och kungsörnar utanför kalasande på utlagd örnmat på nästan armlängds avstånd. Det är klart att man blir avundsjuk. Visst är det möjligt att bygga ett gömsle utanför Resecentrum i Uppsala men man kommer nog inte att bli tagen på allvar. Varken av kajor, kråkor eller uppsalabor ;-).

Stick inte upp!

På återseende

/Torbjörn

Bajen i Berlin och mystiskt budskap

I somras besökte jag Berlin tillsammans med en gammal kompis. Vi hade en härlig vecka i rekordvärmen. En dag bestämde vi oss för att besöka loppmarknaden i Mauerpark som ligger i f d Östberlin. När vi kom dit fick vi veta att loppmarknaden öppnade först dagen därpå. Lite snopna blev vi förstås och vad skulle vi då hitta på. Uppe på en höjd såg vi att det rörde sig människor så vi släpade oss upp dit i den 36-gradiga värmen. Det visade sig vara ett gäng som höll på med en filminspelning av något slag. På toppen finns en stor, mur- och staketomgärdad idrottsanläggning. Muren och allt runtomkring är fullständigt nedkletade med graffiti. Bland mängder av bilder hittade vi en med ett mystiskt budskap.

Nu undrar jag naturligtvis vad den här graffitimålaren (Ulf?) menade med sina budskap.

Tänk på lånet? 137 VH? Hata AIK?

Det sista är ju inget budskap utan snarare en uppmaning. Något hade hänt mellan de två klubbarna AIK och Hammarby. Någonting så upprörande att en svensk kille, förmodligen Bajenfan, under ett besök i Berlin, är tvungen att skrika ut sitt hat. Vad var det som hände egentligen?

På återseende

/Torbjörn

Slutet är nära, eller fortsätter det som förut?

Vad är det för speciellt med nyårsafton egentligen? Ett år håller på att ta slut och ett nytt står för dörren. Men är inte allt ett kontinuum? Inget tar slut och inget börjar på nytt. Det flyter på liksom. Tiden alltså. När Big Bang inträffade startade klockan och den tickar på. Dag som natt. Ja, men planeterna då? De står ju inte stilla. Och de fyra årstiderna? Och då och nu? Okej då, det är komplicerat så visst är det väl något speciellt med nyårsafton kanske. Men inte så värst. Inget dramatiskt händer ju i natt. Lite smällare och raketer blir det förstås ett tag, men sedan är det som vanligt igen. En ny almanacka är införskaffad den gamla håller på att ta slut. Men inte riktigt. Några veckor av 2011 inryms faktiskt i 2010 års almanacka. Fast 2010 tar slut. Om en kvart. Tiden är ett förunderligt ting.

Snart dags att låsa upp 2011. Vem har nyckeln?

Det är kallt nu, men det blir varmare sen. Och kom ihåg – solen lyser även på liten stuga.

På återseende 2011

/Torbjörn

En rolig historia

Får jag bjuda på en rolig historia så här i slutet av 2010? Tyvärr har jag glömt bort själva historien men poängen är att skratten och glädjetårarna finns dokumenterade. Vi kan tydligt se att de inblandade hade väldigt roligt. Detsamma hade jag när jag tog bilden under ett födelsedagskalas i Billdal, strax utanför Göteborg, i augusti 2010.

Det var så roligt,  jag måste skratta...

Dokumentera mera!

På återseende 

/Torbjörn