-Den här miljön är kraftigt eftersatt, sade mannen med den trevliga hunden och golvet i badrummet är fixat

-Den här miljön är kraftigt eftersatt, sade mannen med den trevliga hunden. Jag hade inledningsvis påstått det motsatta, d v s att miljön var trevlig. Miljön kring det gamla Observatoriet i Uppsala.

Observatorieparken är väldigt trevlig med sina gamla hus i olika storlekar. I parken finns flera stora träd och gång- och cykelvägar ringlar för ögat så behagligt från den ena änden till den andra. Här är vackert alla årstider men kanske är den tidiga våren med halvgenomskinliga trädkronor den vackraste. Vid sidan om parken finns några gamla, övergivna byggnader som förmodligen förr har använts vid astronomiska observationer. 

Eftersatta miljöer kan för mig vara liktydigt med intressanta fotoobjekt. De här gamla byggnaderna är definitivt intressanta att fotografera så jag hoppas att de får stå kvar ytterligare en tid. De har intressanta former och är alla skönt slitna. Ett par av dem är cylindriska medan andra har mer fyrkantiga former.

Golvet i badrummet är fixat. Bokstavligt talat. När jag kom hem från fotosessionen i Observatorieparken fick jag för mig att jag skulle städa. Fram med dammsugaren och full fart över köksgolvet och golvet i hallen. In i badrummet och full fart även där tills jag hör ett kraschande ljud och känner något vått som rinner över mina fötter. Dammsugarslangen har vidrört en glasflaska med fix, som jag har stående i badrummet tillsammans med de andra fotokemikalierna, och den tippar naturligtvis omkull och går i krasch. Med en för tillfället mycket väl vald svordom åker dammsugaren ut med buller och bång. Jag är inte speciellt förtjust i att dammsuga. Alltid stöter man till något med antingen slangen eller dammsugaren. Piedestaler med blommor på är sedan länge portförbjudna hemma hos mig :-). Det blev till att ta fram skurtrasa och hink för att få bort eländet. Nåja, fixet var inte helt nytt men inte gammalt heller. 

Jag tog en rulle Fuji Acros 100 med  Yashica 124 G och en rulle med Minolta Dynax 7.  I övrigt använde jag min digitala Sony A850. Efter att ha torkat upp fixet och blandat till nytt framkallade jag filmen. Den här gången använde jag min gamla JOBO-dosa. Den är större än min Patersondosa, tar mer vätska och är något långsammare att fylla i och hälla ur. Men den är lättare att ladda. Spiralen är gjord av transparent hårdplast och filmen glider så lätt igenom spåren. 

Minolta Dynax 7, Sony 2.8/28-75 SAM och Fuji Acros 100

Yashica Mat 124 G och Fuji Acros 100

Yashica Mat 124 G och Fuji Acros 100

Yashica Mat 124 G och Fuji Acros 100

Sony A850 och Sony 2.8/28-75 SAM

Sony A850 och Sony 2.8/28-75 SAM

Sony A850 och Sony 2.8/28-75 SAM

Och så var det det fixade golvet i badrummet.....

Sony A850 och Sony 2.8/28-75 SAM

Det går alldeles utmärkt att kombinera digital fotografering med analog. Jag brukar sällan gå ut utan min digitala systemkamera men ganska ofta har jag en analog kamera med mig också. Antingen blir det småbild med  Pentax Spotmatic eller Minolta Dynax 7,  eller så blir det 6x6 med Yashica Mat 124 G eller Rolleiflex från 40-talet. Oftast använder jag finkornig svartvit film. Gärna Fuji Acros 100 ISO som har så fina valörer och är superskarp.

På återseende

/Torbjörn

PS

Apropå Uppsala. Kommer ni ihåg den här käcka låten :-)

Det är knas på min gamla Rolleiflex

Tog fram min gamla Rolleiflex i dag för jag skulle åka och fotografera några gamla byggnader tillhörande det gamla observatoriet i Uppsala. Ett problem uppstod då jag höll på att sätta in filmen. Jag drog filmen som jag alltid har gjort och fäste den i upptagningsspolen. Luckan stängdes och sedan drog jag fram med veven men det tog aldrig stopp. Samma sak hände häromdagen. Jag vet inte om det är jag som gör något fel eller om det har blivit fel på kameran. Den har stått oanvänd flera månader. Filmen kunde jag återspola i mitt mörklagda badrum. Den använde jag sedan i min andra TLR-kamera, Yashica Mat 124 G, utan några som helst problem.

Som sagt är det jag som förbiser något eller är det knas på kameran?

Jag hoppas att det finns någon klok gubbe, eller gumma, där ute någonstans :-).

På återseende

/Torbjörn

Några tankar om Status Quo, analog fotografering, mellanformat, beskärning, bullfest och is från Torneälven

När jag tänker tillbaka på vad som hänt de senaste 20 åren så undrar jag om begreppet Status Quo förlorat sin betydelse. Då tänker jag naturligtvis inte på den berömda popgruppen utan på politiska händelser som i alla fall inte jag trodde jag skulle få uppleva under min livstid. Vem kunde ana på 60- och 70-talet att Sovjetunionen skulle falla sönder och samman och i samma andetag Berlinmuren rivas. Öst var öst och Väst var väst. Status Quo sedan andra världskriget och skulle väl så förbli i evighet som det verkade. Men de förtryckta folken visste bättre. Många i öst hade skaffat sig parabol och kunde se TV från länder utanför Östblocket. En annan världsbild tonade så sakteliga fram för de här människorna. En världsbild helt annorlunda än den ledarna i Öst förmedlade. Ja, så gick det som det gick. Det finns de som menar att det i själva verket var parabolen som var förutsättningen för förändringen i Öst.

När jag nu ser vad som händer i Nordafrika och på Saudiarabiska halvön där folken gör uppror mot diktaturer och decennier av ofrihet liknar det mycket vad som hände i Östeuropa för drygt 20 år sedan. Då spelade parabolen en stor roll. Nu är det i stället Facebook och mobiltelefoner som blixtsnabbt förmedlar tankar och idéer till miljontals människor. En kraft som svårligen låter sig stoppas. Den tekniska utvecklingen inom kommunikationsområdet gör det svårare för diktaturer att manipulera sin befolkning. Tunisien visade vägen för Egypten. Who's next ( gammal sång av Tom Lehrer, då handlade det om vilket land som stod i tur att skaffa atombomben)?  Algeriet, Jemen och Libyen är redan på gång. Liksom Bahrein på arabiska halvön. Status Quo håller på att rubbas inom hela den här regionen. Det ryktas t o m om oroligheter i kungarnas och schejkernas Saudiarabien. Vem, i min generation kanske man ska tillägga, kunde ana den här utvecklingen för bara några år sedan? Vi ser nu vilken enorm betydelse den tekniska utvecklingen inom information och kommunikation haft, och kommer att ha, för spridning av demokrati till länder där människor varit förtryckta så länge. Den explosionsartade utvecklingen av digitalkameror för bild och video spelar en avgörande roll i sammanhanget där bilder snabbt kan spridas via internet. Det är onekligen intressanta tider vi lever i.

Man kan väl knappast påstå att utvecklingen inom den analoga fotografin f n är explosionsartad. Men har den stannat av alldeles? Själv har jag ingen uppfattning men jag kliver ibland av det snabbt rusande digitaltåget och tar mig fram i makligare takt med min gamla mellanformatare Rolleiflex eller den något yngre Yashica på magen. Att komponera bilden i det enkla, men funktionella, ljusschaktet skänker glädje och tillfredsställelse. Fast förstoringsluppen kunde förstås få vara lite kraftfullare. Anledningen till att jag fortfarande använder de här kamerorna är naturligtvis också att bildkvalitén blir så fantastiskt bra. Ni som aldrig provat – gör det. Risken är stor att ni blir fast.

För somliga är efterbeskärning en styggelse värre än pesten. Beskärning gör man i kameran. Allt annat är fusk. Jag har svårt att förlika mig med den här typen av inskränkningar i den konstnärliga friheten.  Jag vill inte påstå att jag beskär mina bilder besinningslöst. Många gånger gör jag det inte alls. Men ofta kan en vettig beskärning ta fram kvaliteter i bilden som den inte skulle ha haft annars. Genom mitt arbete med mina gamla mellanformatskameror har jag mer och mer börjat tycka om det kvadratiska bildformatet. Närbilder får en väldig genomslagskraft i det koncentrerade formatet. När jag använder min digitalkamera försöker jag redan när jag komponerar bilden tänka kvadratiskt. Sedan blir det till att beskära i Photoshop.

Det har varit isfestival i Stadsträdgården i Uppsala där ett antal konstnärer skulpterat fram fantastiska verk ur is transporterad ned till Uppsala från Torne älv. Isen har fantastiska kvaliteter vad jag kan se. Den har en klarhet som gör den svår att skilja från glas. Helt fantastiskt. I samband med festivalen bjöd ett nystartat, lokalt bageri på bullar. Till det kunde man dricka mjölkchoklad eller kaffe. Många skridskoåkare och blivande isprinsessor sågs glida omkring på Svandammen. Vid mitt besök koncentrerade jag mig till stor del på folklivet kring bullarna, kaffet, chokladen, skridskoåkarna och isen från Torne älv.

Mästaren och Fröken Frost

Han var med på bullfesten

Ett gäng cyklister ska fram

En liten isprinsessa charmar publiken

Fler bilder från Isfestivalen finns att se här:

http://www.fotosidan.se/gallery/view.htm?ID=301982

På återseende

/Torbjörn

Något har hänt

En välklädd kvinna kommer emot mig när jag vandrar genom Kungsträdgården. Jag skulle tippa att hon är några år yngre än vad jag är. Precis innan vi möts svänger hon plötsligt av och börjar rota i en papperskorg. Hon mumlar något ohörbart och skyndar sig till nästa papperskorg. Häpen står jag och ser på hur hon jagar mellan papperskorgarna på jakt efter något att panta. Varför är jag häpen? Folk har väl alltid rotat efter tomglas och burkar i papperskorgar och soptunnor. Jo, det har man sett ända sedan 60-talet. Men då och fram till nu har det mestadels varit utslagna, lite äldre och illa klädda människor som sysslat med sådant. Nu ser man både unga och gamla och de flesta ser ut som vem som helst. Den här dagen ser jag flera stycken som jagar runt på stan. Något har hänt.

En kortvuxen man rör sig på gågatan i Uppsala. Han är handikappad och rör sig med vissa svårigheter. Den utsträckta handen visar tydligt att han tigger. Jag har sett den här mannen förut. Men inte i Uppsala utan i Stockholm. Längre ned efter gågatan ser jag en kvinna som sitter och skramlar med en tamburin. Framför sig har hon ställt en liten plåtburk. Några dragspelare står en liten bit bort. Förut var tiggeri på gator och torg mycket ovanligt i Uppsala och jag vill påstå att det inte var så vanligt i Stockholm heller. Något har hänt.

Det finns de som påstår att det rör sig om rent geschäft. Alla i familjen ränner runt på gatorna och tigger mer eller mindre affärsmässigt. Detta vet jag emellertid inget om. Jag kan bara konstatera att antalet tiggare märkbart har ökat i de två städer jag känner bäst till, Stockholm och Uppsala. Jag noterar också att det finns tiggare som är verksamma både i Stockholm och i Uppsala. Något har hänt.

Hur kan det komma sig att man ser sådana här tendenser i ett så rikt land som Sverige med Europas snabbast växande ekonomi? Varför spiller inte lite av den goda ekonomin över på de här människorna? Har vi som ofta vistas ute på stadens gator och torg med våra kameror något särskilt ansvar? Vi ser, vi kan dokumentera och vi kan visa för allmänheten och politiker hur vardagen ser ut för många människor. Personligen har jag svårt för att fotografera dessa människor. Det känns lite grand som om man utnyttjar deras eländiga situation för sina egna, konstnärliga syften. 

På jakt

Dagens runda

Ett litet nedslag i Stockholm, en vanlig onsdag, i februari månad 2011.

På återseende

/Torbjörn

Vackra kvinnor

Vid ett besök i Båstad i somras mer eller mindre ramlade jag in på en mannekänguppvisning. Jag var där
 tillsammans med min son Kristoffer för att se på tennis. Efter ett tags tittande på tennis gick vi för att äta lunch och det var då jag observerade dessa vackra kvinnor på en scen nära matstället. Nu är jag inte så säker på om det verkligen handlade om en mannekänguppvisning. I alla fall så framträdde ett antal vackra damer på den här scenen och jag lyckades få några bilder innan nästa match började.

Kanske handlade det om den mest spännande frisyren? Vad tror ni?

På återseende

/Torbjörn