Monstret

Jag hade varit i Gnesta på fotoutställning. Det var trevligt att träffa bekanta och se på fina bilder uppsatta i ögonhöjd. Tiden gick och hungern gjorde sig påmind. Jag fick sällskap av Claes till den närbelägna restaurangen Gnesta Strand där vi åt en härlig lunch. Efter mat och kaffe undrade Claes om jag ville följa med på en utflykt till Stendörrens naturreservat. Jag hade inget särskilt för mig, och dessutom hade jag aldrig varit där, så jag tackade ja. Föga anade jag då vad jag skulle möta i den sörmländska idyllen.

I var sin bil for vi på slingriga vägar tills vi äntligen kom fram till Stendörren. Vi följde en väl upptrampad stig som tog oss ned till havet. På vägen fick vi gå över en hängbro. I viken låg några segelbåtar och guppade, en av dem var från Tyskland. Vi gick vidare över kobben och efter bara en liten bit så dök det upp vid sidan av stigen. Monstret. Det gick en rysning genom kroppen när jag betraktade besten i hela dess längd. Kroppen gick i krumbukter hit och dit och man kunde tydligt se onduleringen på ytan. Den låg helt stilla medan vi fotograferade men sådana bestar vet man aldrig var man har så vi drog oss långsamt undan medan vi begrundade vad vi fått uppleva.

Det här är vad som mötte oss vid Stendörrens naturreservat. Huvva!

Kroppen gick i krumbukter hit och dit

Jag dristade mig till att gå lite närmare

Onduleringen syntes mycket tydligt

Den låg helt stilla men man ska inte vara alltför säker

Vi drog oss sakta tillbaka och begrundade vad vi varit med om

Vi gick vidare längre ut på kobben och njöt i fulla drag av solen som värmde så skönt. På hemvägen passerade vi monstret på behörigt avstånd. Sådana bestar vet man aldrig var man har.

På återseende

/Torbjörn

Puman som tog av sig pälsen

När man lugnt och fridfullt strosar på Stockholms gator händer det:

En puma tar av sig pälsen

På återseende

/Torbjörn

I väntan på .....

Hundar som sitter och väntar på sina hussar eller mattar utanför affärer ser alltid så fruktansvärt ledsna och övergivna ut. Det verkar som om de inte riktigt tror på att att de ska bli hämtade. De här två jyckarna satt och väntade utanför en affär på gågatan i Uppsala.

Vi väntar på matte.....

.....och nu kommer hon äntligen!

Tänk på era hundar och handla snabbt!

På återseende

/Torbjörn

Varför tar jag sådana här bilder?

Ett ständigt återkommande tema för mig är cyklar?? Varför? Ingen aning faktiskt. Det kan vara skrotade cyklar som ligger och skräpar någonstans eller prydliga cyklar som står ställda mot en vägg, en stolpe eller dylikt. Men det kan naturligtvis också vara cyklister som kommer farande på alla typer av cyklar. Kanske beror det på att jag tycker att cykeln är en fantastisk uppfinning. Grundkonstruktionen är ju genialt enkel. Ram, sadel, två hjul, trampor, drev, kugghjul och broms. Visst har de blivit alltmer komplicerade med tiden med växlar, navgenerator mm men grundprincipen är densamma. Det är du själv som med dina muskler framför "fortskaffningsmedlet" (som det hette förr). När jag går igenom mina mappar på hårddisken så finner jag cyklar både här och där. Ibland undrar jag varför. Här följer ett snabbt framtaget axplock:

Ja, varför tycker jag att cyklar är så bildmässiga?

På återseende

/Torbjörn

Bilder på returen

Var ledig i dag och åkte in till Uppsala i tron att filminspelningen av Millenniumfilmen fortfarande pågick. Besviken står jag på Drottninggatan och ser på när kulisserna håller på att monteras ned och de trevliga "butikerna" med dem försvinner. I går var det full fart på inspelningarna men jag tog aldrig med mig kameran till jobbet. Den ska ju som bekant (nästan) aldrig lämna handen :). Nåja, jag får väl nöja mig med det jag fick på bild i söndags även om vi som fotograferade inte hade några ideallägen. Pliktskyldigast tar jag några bilder på nedmonteringen innan jag vänder åter mot Resecentrum. Det känns lite snopet. Likt en lastbilschaufför eller taxiförare vill jag ha någonting med mig på returresan. Jag stannar till några minuter innan tåget ska avgå 12:13 och tar några bilder kring gamla centralstationen och det nya Resecentrum som byggts i det förras ställe. Centralstationen ska byggas om till restaurang ryktas det.

Här inne förbereds för de kommande restauranggästerna

Det gamla elskåpet ryker snart

Skylten till gamla järnvägscaféet har tagits ned

I skarven mellan gammalt och nytt

Inne i väntsalen sitter några människor och väntar på nästa tåg

Väntsalen har stora glaspartier som släpper in ett behagligt ljus

Många köper sina biljetter vid självbetjäningen

Det är full fart här mest hela tiden

Här ser man fotografens skugga när han lurar på något ovetande offer

Fourteen minutes to go (tänker plötsligt på en låt av Johnny Cash)

Biljettautomaterna står i stram givakt

Den ständigt närvarande dragspelaren spelar musik från hemlandet

En sista koll innan tåget går

Ja, då fick jag med mig några bilder på returen i alla fall.

På återseende

/Torbjörn