Den blanka rutan, eller bilden som inte fanns

Den har funnits där hela tiden. Ända sedan sommaren 1970. Den blanka rutan. Bilden som inte fanns. På en negativremsa Tri-X. Jag har tidigare scannat de här negativen med min förra scanner men aldrig den blanka rutan. Där fanns ju inget. Bara tomhet. Jag bestämde mig för att scanna om negativen häromdagen med min nya Epson V750. Det ska bli en fotobok. Den första för min del. Först så hoppade jag över den blanka rutan precis som jag gjorde tidigare men den blanka rutan gjorde mig nyfiken. Innan  jag sorterade in negativremsan i negativpärmen höll jag upp negativet mot lampan och kollade den blanka rutan mer ingående. Minnsann, fanns där inte några svaga svärtningar? För svaga för att man skulle kunna se vad som där fanns. Jag placerade åter negativet i scannern och ramade in den blanka rutan. Jag koncentrerade mig bara på den. När jag hade gjort mina inställningar i scannerprogrammet Silverfast så tonade plötsligt fram en bild ur det förgångna. En bild som jag aldrig sett tidigare och som jag inte trodde fanns.

Genast börjar minnescellerna i hjärnan att jobba. Minnena från det förflutna kryper så sakteliga fram ur vrårna där de legat så länge. Sommaren 1970 i Dalarna. Så var det. Fast det började några veckor tidigare i Uppsala. Jag höll på att avsluta mitt första läsår på universitetet och firade Valborg med några vänner. Nu var jag på väg till baren för att få något att dricka. Då stod hon där helt plötsligt. Så oemotståndligt söt. Jag blev stående som ett fån och bara stirrade. När jag till slut kom till sans frågade jag om hon ville ha något att dricka.....

Så hade det blivit dags att besöka föräldrarna i Dalarna. Jag arbetade på fabriken under sommaren och hade långledigt några dagar. Tog tåget från Gävle och de mötte upp vid stationen i F. Vi packade in oss i bilen och for i väg till sommarstället. Där skulle jag tillbringa några fantstiskt fina dagar med Y och hennes härliga familj. Stugan hade inget rinnande vatten så vi fick bära vatten flera gånger om dagen uppför en jättebrant backe. Vi gjorde utflykter runt om i Dalarna och så åt vi strömming! Mamman hade gjort flera olika sorters delikata strömmingsinläggningar som vi begärligt åt av varje dag. Naturligtvis tittade vi också på fotboll. Fotbolls-VM från Mexico. Pelés sista VM-turnering.

Jag fick bo i härbärget, eller härbret som man säger i Dalarna. Där fanns inga moderniteter. En skål och en kanna med vatten användes för den dagliga hygienen. På bilden ser man kanna, skål, bord med skynke, handduk, spegel och kanske är det en lampa uppe till vänster.

Tänk att den blanka rutan kunde rymma så mycket information. Information som får mig att minnas så mycket trevligt. Vilken tur att den till slut efter 40 år blev scannad. Mitt råd till er alla är att ta väl hand om era negativ och digitala bildarkiv. Kolla särskilt igenom era blanka rutor för där kan finnas bilder ni aldrig trodde fanns.

På återseende

/Torbjörn

En helt vanlig dag

Egentligen handlar det här inlägget om två dagar, fredag den 10:e och måndag den 13:e september. Handlingen är ganska vardaglig. Jag är på väg från jobbet i Uppsala till Resecentrum. Nästan alltid går jag samma väg. Det tar en kvart ca om jag går i lagom promenadtakt. Det händer att jag har kameran med mig till jobbet och att jag tar några bilder efter vägen. När man fotograferar med film är det ju så att ibland dröjer det några dagar innan alla exponeringar är gjorda. I det här fallet tog det två dagar. Fast egentligen bara ett par timmar effektiv tid. Liksom många andra här på FS använder jag kameran som en anteckningsbok och noterar vad jag ser efter vägen. Ibland stannar jag till en kort stund för att beta av den plats jag just då står på. Det blir inga längre stunder för efter några bilder går jag vidare.

Vid S:t Eriks torg står det här cykelskelettet. Det rejäla låset gjorde ingen störe nytta.

En kärra med en tavla står utställd på trottoaren utanför en av de små verkstäder som finns här

Utanför en annan verkstad finns kransar och övrigt hantverk med råmaterial från naturen

När jag kommer till Stora Torget är det en del aktiviteter kring valstugorna.

En valarbetare delar ut papper som säger att förre utrikesministern, diplomaten, FN:ambassadören mm Jan Eliasson är på väg för att hålla ett kort anförande. Det får mig att stanna upp en stund för jag tycker att Eliasson är en mycket sympatisk person. Jag får ta ett senare tåg hem

Några passar på att ta en mobil lunch medan de väntar

Se där nu har han anlänt

Thomas Östros hälsar välkommen, också...

...sparkar han igång. Eliasson menar bl a att vi borde engagera oss mer internationellt

Det har samlats en del åhörare som lyssnar intresserat till vad Eliasson har att säga. En reporter från lokalradion förbereder sig för en intervju. För mig börjar det bli dags att gå till Resecentrum och ta tåget hem till Knivsta.

Vid Resecentrum sitter några ungdomar och väntar på nästa tåg

Ja, så här kan en helt vanlig dag se ut. Om du har kameran med dig det vill säga – och det har du väl?

På återseende

/Torbjörn

Mods vs rockers

Den 4 september visade gamla mods och rockers upp sig tillsammans med sina hojar i Stockholm. För modsarna var det ju scootrar som gällde medan rockers föredrog motorcyklar. Jag hann upp gänget vid Nytorget uppe på söder där respektive grupp hade radat upp sina snygga hojar. Stämningen var mycket hjärtlig och runt hojar och tidsenligt klädda förare minglade massor av människor, många behängda med kameror. Den stundtals skarpa solen ställde till med en del förtret men ljuset blev bättre längre fram på eftermiddagen. Det var varmt och skönt och en glass smakade förträffligt där jag trängdes bland mods och rockers.

Beundrande blickar med ett stänk av nostalgi

Välutrustad scooter

Skinnpaj var det som gällde

Störtkruka och motorglasögon hörde också till

Många hojar på rad

Hetlevrad italienare

Det fanns mycket att prata om...

...över en kopp kaffe

På några hojar satt en hederlig gammal tuta

Som sagt, det fanns mycket att snacka om

Allt fotograferat med Pentax Spotmatic F, Fujinon 1.8/55 samt Kodak T-Max 400

På återseende

/Torbjörn

Höstterminen börjar på Ellens bageri

Så hade äntligen dagen kommit när höstterminen på Ellens bageri började. Ett gäng trogna besökare mötte upp och försåg sig med utsökt goda bakverk och lämpliga drycker därtill. Pratsjuka var vi allesammans efter att ha varit borta från varandra hela sommaren. Magister Bengt var en timme försenad så det fanns gott om tid till lite bus :). Stämningen var som vanligt mycket kamratlig men vi konstaterade samtidigt att endast en kvinna hade mött upp. Det skulle vara så trevligt om fler kvinnor kom på våra trevliga träffar. Kanske tror ni att vi bara pratar teknik. Så är inte alls fallet, även om det naturligtvis blir en del snack om de kameror vi använder. I kväll fick vi ett celebert besök av Micke Berg som kom och hälsade på oss en stund. Det var trevligt. Som sagt var, säsongen på Ellens är i gång och tiderna för sammankomsterna är införda i planeringskalendern.

Nedan följer några bilder från premiärkvällen:

En och annan anekdot berättas om superskarpa objektiv

Staffan visar var någonstans hans fina bilder är tagna

En Leica pryder alltid sin plats....

....liksom en snygg Olympus

Johan tar en bild med sin fina Olympus

Bernt är en av profilerna som ofta kommer till Ellens

Stephan demonstrerar sin nya Sony NEX-5

Till slut var allt urdrucket och uppätet

Då gick vi och hälsade på Gert på Svenska Kort

Ja, mer finns inte att förtälja från undertecknad. Vi ses väl om två veckor igen.

På återseende

/Torbjörn

Lite snack om det analoga

Som kanske framgått av min blogg har jag till viss del återvänt till den analoga fotografin. Det betyder inte att jag lagt av med att fotografera digitalt. Jag ser det i stället som att jag breddat min fotografiska repertoar. På köpet har lusten att fotografera fått sig ett uppsving. Jag använder Pentax Spotmatic F till småbild och Yashica-Mat 124 G samt en gammal Rolleiflex till mellanformat. Jag har också en Mamiya 645 som jag luftar ibland. Till Spotmaticen har jag f n två normalobjektiv. En Fujinon 1.8/55 mm och ett SMC Takumar likaledes 1.8/55 mm. Jag vet inte vilket jag föredrar. Takumaren är anpassad till Spotmatic F så den jobbar snabbare. En förutsättning för att den analoga fotografin ska fungera för mig är givetvis att kameran ska vara lättarbetad och optiken relativt ljusstark. Jag har en gammal Super Takumar vidvinkel 3.5/35 mm som är skarp och fin men jag har svårt att ställa in skärpan i vissa lägen. Den har blivit "för mörk" för mig tror jag. Spotmaticen är mycket lättarbetad, ganska så liten och gediget byggd.

Har tittat på ett flertal Zeiss Flektogon 2.4/35 mm på eBay men har inte bestämt mig för köp än. Det skulle vara intressant att höra om någon av läsarna har erfarenhet av just det objektivet. Eftersom jag inte längre använder mörkrum längre så är naturligtvis en bra skanner också en förutsättning för att den analoga fotografin ska fungera och vara rolig. Rådet till de som tänker börja med analog fotografering är alltså att satsa på en erkänt bra skanner och ett bra skannerprogram. Själv har jag nyligen köpt en Epson V750 som jag är mycket nöjd med. Programmet som följer med, Silverfast Ai, är det bästa skannerprogram jag hittills har använt. VueScan är också bra men jag tycker att Silverfast är lite vassare.

Jag kan inte säga att jag är någon expert på svartvit film men jag använder Fuji Acros 100 ISO och Kodaks T-Max filmer. Den förstnämnda har nog blivit något av en favorit i sommar.

Här kommer lite bilder från i helgen när jag tog en runda på Stockholms gator och torg:

Vänskap

På huk

Vid ståndet

Mannen i trappan

Allt fotograferat med Pentax Spotmatic F, Fujinon 1.8/55 mm och T-Max 400

Nej, nu är det dags för sängen så att man orkar knata upp till Ellens i morgon eftermiddag. Höstterminen startar.

På återseende

/Torbjörn