Välkommen till familjen

Kunde inte hålla fingrarna från en Pentax Spotmatic F på Tradera häromdagen. Med ett SMC Takumar 1.8/55 gick det för 645 kronor. Säljaren bor i Uppsala så jag åkte själv in och hämtade kameran i dag. Tidigare köpte jag en svart Spotmatic F på eBay så familjen har fått tillökning. Det här är en kromvariant och förrförre ägarens personnummer finns inristat. Visst är ekipaget gammalt och väl använt men allt fungerar som det ska. Spotmatic F mäter vid full bländaröppning med vissa särskilt anpassade objektiv. SMC Takumar 1.8/55 är just ett sådant. Du behöver inte krångla med att sätta på mätningen för den är igång hela tiden och du har hela tiden så ljus sökarbild som största bländaren medger. Det innebär att kameran blir väldigt snabbjobbad och smidig. Nackdelen är att den kanske drar mer ström om du inte sätter på objektivlocket mellan tagningarna.

Naturligtvis körde jag igenom en film för att se hur just den här kombinationen fungerade. Egentligen är jag på jakt efter ett SMC Takumar 1.4/50 men presterar det något ljussvagare, och något längre, normalobjektivet bra så nöjer jag nog mig med det. Filmen jag använde var Kodak T-Max 400 som framkallades i X-tol.

Här kommer några testbilder:

Vad tycker ni? Själv tycker jag att grejerna fungerar väldigt bra ihop men jag ska naturligtvis fortsätta att testa.

På återseende

Torbjörn

Duvan var inte till salu

För några dagar sedan var jag till Macoteket i Stockholm för att köpa mer internminne till min dator. Naturligtvis blev det en runda på stan när jag alla fall var där. Jag hade också tänkt mig att köpa lite svartvit film. Återkommer till det senare senare (?). I alla fall så kom jag släntrande längs Kungsgatan när jag upptäckte en liten folksamling utanför ett skyltfönster. Min nyfikenhet förde mig dit och där stod några ungdomar och fotograferade något som befann sig i skyltfönstret. Jag tittade närmare och såg en stackars duva springande mellan skyltdockorna i skyltfönstret.

Skoaffären hade entrédörren öppen och duvan hade knallat in för att se om det fanns något matnyttigt därinne. Hon hamnade till slut i skyltfönstret och kunde inte hitta ut. Folk på gatan gjorde allt för att uppmärksamma personalen i butiken på duvans prekära situation. Duvan vankade av och an i skyltfönstret medan hon väntade på att bli upptäckt av personalen och återbördad till kompisarna på Hötorget ett par kvarter bort.

En duva i skyltfönstret. Jag går närmare för att se om jag kan tolka hennes tankar om den situation hon hamnat i

Här har man kilat fram och tillbaka som en tätting i gott och väl en kvart

Kan ni inte visa mig fågelvägen till Hötorget

Mitt tålamod börjar ta slut

Oh, en fotograf! Jag blir alltid så förlägen i sådana här situationer

Undrar om flocken har börjat söka efter mig

Du, för resten, jag känner igen dig. Brukar inte du hänga på Hötorget va'

Om du ska dit kan du väl tipsa mina kompisar om att jag är här. De brukar sitta på Orfeusgruppen. Jag drar mig tillbaka och vilar lite under tiden

Duvans öde vet jag inget om. Jag hade ärenden att utföra i en näraliggande butik och skulle sedan göra en sväng upp till söders höjder. Jag passerade Hötorget och kollade extra noga om det satt några duvor på Orfeusgruppen men där var tomt förutom några kajor som plirade nyfiket på mig.

På återseende

/Torbjörn

Flicka med cigarett

I helgen när jag satt och bläddrade i mina negativpärmar dök plötsligt upp några gamla negativ jag inte alls kände igen. Det är några kvadratiska negativ av märket Agfa ISS. Jag antar att det är en film avsedd för Instamatickamerorna som kom i början av 1960-talet. Jag har ingen aning om hur negativen har hamnat i pärmen och jag vet inte vem som tagit bilderna. Jag vet heller inte vilka personer som är med på bilderna eller var bilderna är tagna. Så nu får jag ta fram förstoringsglaset och börja mitt detektivarbete. De första jag ska konsultera är min bror och syster som båda bor i Gävletrakten. Vad jag minns så hade inte min bror någon Instamatic men kanske min syster hade en. Det kan ju vara så också att jag för länge sedan hittade de här negativen. Det är inte hela filmen jag har utan några rutor bara.

Negiven är i ganska dåligt skick. Det verkar som om de håller på att brytas ned för det finns ett flertal fläckar över stor delar av bilderna. Mycket damm har också fastnat som inte gått att blåsa bort. Det har varit ett styvt jobb att någorlunda få bort skräpet i Photoshop. Det finns säkert andra, och kanske mer tidskrävande, metoder att få bättre resultat av skanningen än vad jag lyckades med.

Tillbaka till 1960-talet. Från transistorn hörs Tio i topp, det är lördag, sommarlovet/semestern varar ännu några veckor, solen skiner och flickorna har det skönt på badstranden:

Flicka med cigarett

På stranden

I vattnet

Ja, mycket kan hända i filmens förunderliga värld. Var rädd om era negativ. Ta gärna hand om andras om de inte vill/kan ha dem kvar. Skaffa en skanner, om ni inte redan har en, och skanna in negativen. Sist - men inte minst - sprid bilderna till era vänner och bekanta och gärna här på FS också.

På återseende

/Torbjörn

Filmens förunderliga värld och gammal kärlek rostar aldrig

När jag drabbades av psykisk utmattning i månadsskiftet februari-mars tappade jag totalt lusten för allt jag tidigare tyckte var roligt. Bl.a. fotografering. Inte så konstigt egentligen jag orkade helt enkelt inte. Tiden gick åt att äta och sova. I stort sett inget annat. Samtidigt började hårddiskarna bli fulla med bilder. Bilder som jag knappt hunnit titta på och än mindre bearbeta.

Efter intensiv propaganda här på Fotosidan från bl.a. herrarna Borg, Jansson, Johansson och Meldert så skaffade jag mig en tvåögd spegelreflexkamera av märket Yashica. Redan tidigare hade jag en gammal Rolleiflex som visade sig vara i mycket bra form. Film, kemikalier och ny termometer införskaffades och den gamla, och något knarriga, framkallningsdosan letades fram. Snart hängde den första filmen på tork i badrummet och man tyckte att den torkade förfärligt långsamt. Den skannades och bearbetades i Photoshop och man förundrades över den mycket fina kvalitén. Det var inte bara det man förundrades över. Tänk att så här gammal teknik fortfarande fungerar och kan ge så fantastiskt fina bilder. Jag känner stor tacksamhet, ja nästan vördnad, för de personer som för så länge sedan utvecklade och tillverkade alla dessa fina kameror och objektiv som fortfarande fungerar och i skickliga händer kan ge fantastiskt fina bilder.

Den här långsamma processen med film, alltifrån laddning av kameran, exponering, framkallning och slutligen inskanning och bearbetning i Photoshop har fungerat som rena medicinen för mig. Jag har inrättat mig efter tekniken och stortrivs. Det är så trevligt att se sina filmer hänga på tork i badrummet. Filmer som jag själv framkallat. Ett stort orosmoln i dag är emellertid tillgången på film. Inte är det som förr att man kunde gå in i nästan vilken affär som helst och där köpa en film. Jag har köpt en del film på eBay men är förvånad över det lilla utbudet. Egentligen borde de rika länderna gå in och göra stödköp av de mest populära svartvita filmerna i stället för att göra detsamma med en massa tråkiga valutor :).

Så till den gamla kärleken som aldrig rostar. I samma veva som jag köpte Yashican och dammade av Rolleiflexen så letade jag också fram min svarta guldklimp från 1970 - Pentax Spotmatic. Tyvärr visade det sig att mätaren inte var tillförlitlig. Jag kollade på eBay och lyckades köpa en Spotmatic F med ett Fujinon 1.8/55. Tyvärr hänger sig spegeln hela tiden och säljaren vägrar att ta tillbaka den. Några dagar senare lyckades jag återigen vinna en auktion på en Spotmatic F, utan objektiv och självutlösare, och den här gången har jag fått ytterligare en svart guldklimp. Jag har precis kört igenom en film, med Fujinonobjektivet, och kameran fungerar hur fint som helst. Objektivet verkar vara skarpt och med fin kontrast. Vädret var inte det bästa med regn i luften och grått och trist. Jag tycker verkligen om de här gamla Pentaxkamerorna. De är så gediget byggda och är väldigt enkla att använda. Att det dessutom fortfarande finns gott om högklassiga objektiv att köpa till gör inte saken sämre. Skillnaden mellan Spotmatic och Spotmatic F är att den senare har blixtsko och att den mäter vid full bländaröppning oavsett vilken bländare som är inställd.

Här några smakprov från filmen jag refererade till ovan:

Flicka med fläta

Betongare

Par med paraply

Sittgrupp

Sist, men inte minst, kommer den gamla kärleken. Kärleken som aldrig rostar:

Den gamle, men ack så käre

Den inte fullt så gamle, men lika kär

På återseende och glöm inte bort att pyssla om era gamla och kära

/Torbjörn

Ny skanner och randiga negativ

Så har min nya skanner Epson V750 anlänt. Programvaran Silverfast AI är installerad och testkörd och bilden på museet i Persnäs på Öland är mitt första skanningsförsök med de här grejerna. Silverfast har jag inte arbetat med tidigare och programmet verkar vara ytterst kompetent men så här i början ganska så komplicerat.  Med lite träning och goda råd på vägen räknar jag med att så småningom i alla fall lära mig utnyttja de delar av programmet jag har nytta av.

Ibland uppträder en mörkare rand lodrätt vid den ena kanten av mina negativ. På den bifogade bilden finns den mörka randen även till höger, fast inte lika uttalad. Här finns också en "smutsrand" längs den övre kanten. Filmen är Fuji Acros 100 ISO i 120-format. Den framkallare jag har använt är Paterson FX-39 i spädning 1+9 precis enligt instruktionerna. Är det något fel på kemikalierna jag använder eller gör jag något fel under framkallningen? Framkallningsdosan? Vattnet - från Görvälnverket vid Mälaren? Eller är det så att min Yashica 124 G släpper in ljus - ibland? Jag har inte så stor erfarenhet av mellanformatskameror och film i 120-format. Jag har precis köpt en ny Paterson framkallningsdosa men har inte framkallat någon film i den ännu. Tidigare använde jag en dosa från Jobo.

Jag kastar ut det här betet och hoppas att någon där ute i cyberrymden nappar :).

Testbilden

Annars så ska det bli spännande att arbeta med V750 och Silverfast i fortsättningen.

På återseende

/Torbjörn