Svartvit konvertering

Jag har roat mig med att konvertera en digital fil till svartvitt med Silver Efex Pro (SEP). De två ursprungsfilerna är naturligtvis identiska. I SEP har jag vid konverteringen använt två filmfilter. Jag har därutöver inte gjort någonting. I Photoshop har jag lagt på en ram runt varje bild, minskat till 800 pixlars bredd och skärpt upp bilderna på exakt samma sätt med Highpassfiltret. Vilken av bilderna föredrar ni? Vilka två filmfilter har jag använt i SEP? Bägge filmerna är välbekanta för alla fotografer.

Ha det gott i midsommar och låt kameran gå varm.

Film ett

Film två

På återseende

/Torbjörn

n'Evert

Evert, eller n'Evert som man säger i Lycksele, är min svärfar. Vi har känt varandra i över trettio år. Förra året stannade jag till några dagar i Lycksele på min hemväg från en veckas semester i Tornedalen. Som vanligt hade vi en massa att prata om. Det var de små knapparna på mobiltelefonerna, politik, konst, foto, styrelsen i bostadsrättsföreningen, vädret, barn och barnbarn, Järkvissle, Knivsta, gamla 78-varvare och mycket, mycket annat. En dag när solen sken gick vi ut och satte oss en stund i brf:s gemensamma trädgård. Jag tog några bilder med min Sony A700.

Evert har varit bagare i många år på olika platser i norra Sverige. De sista åren innan pensioneringen arbetade han på Lindab Nord som bl a gör ventilationsanläggningar och vägtrummor. Evert är också konstnär, fast det är han alltför blygsam för att erkänna. Men har man sett hans teckningar, målningar, inredningsdetaljer, illustrationer på brev och vykort, tårtor (!) mm kan man inte annat än beundra hans makalösa talanger. För att inte tala om det fantastiska fjällmotiv han fräste in med en kantslip på en överbliven plåt. 

Han arbetade för många år sedan hos en konditor i Gnarp i Hälsingland. Konditorn målade så fort han kom åt. När de var klara med dagens bestyr tog de båda staffliet, paletten, pannån och oljefärgerna och begav sig ut i omgivningarna för att måla. Konditorn hette Olsson i efternamn, förnamnet har jag glömt. Det lustiga i sammanhanget är att det var hustrun till konditorn, Karin Olsson, som senare slog igenom som konstnär. Innan Karin gick bort hann Evert träffa henne i Gnarp där de diskuterade gamla tider förmodar jag. En tid fanns ett galleri i Gnarp där Karin Olssons verk visades. Jag är inte så säker på om det fortfarande finns kvar. Evert har en mycket vacker bok om Karin Olsson och hennes målningar.

Varför måste knapparna på mobiltelefonen vara så små, undrar Evert?

Efter utbakning och gräddning stack vi ut med målargrejerna

Jag såg direkt vad jag ville göra med den där plåten

Björnarna fick jag måla in i efterhand

Man måste ju kunna trycka med hela fingertoppen när man ska ringa

Nej du Torbjörn, nu går vi och sätter på pannan. Kokkaffe blir det

Ja, Evert har mycket att berätta. Han höll på att hamna i Australien i ungdomen när han arbetade med prospektering inför utbyggnaden av vattenkraften i Norrland. Företaget skulle etablera sig i Australien och Evert blev erbjuden att följa med. Tyvärr, som han nu säger, fegade han ur. Han tyckte kanske att han var för ung.

På återseende

/Torbjörn

Nunnedalen

Nunnedalen. Smaka på ordet. Visst smakar det fint. Ett kloster beläget i en vacker dalgång där nunnor fullgör sina plikter från morgon till kväll. Nunnorna i dalen. Nunnedalen. Det hade kunnat vara så. I det här fallet handlar det dock om den härliga ön Öland. I Resmo finns ett område beläget mellan landsvägen och Mörbylångadalen som heter just Nunnedalen. Carl von Linné lär ha beundrat skönheten i det här området vid ett besök där. Området iordningsställdes för allmänheten under 1990-talet på initiativ av en pensionerad präst som ofta vandrade där. I dag är det hembygdsföreningen i Resmo som ansvarar för skötseln.

När jag för en tid sedan var på Öland besökte jag Nunnedalen. Jag tillbringade hela eftermiddagen i denna fantastiskt vackra dal. Det finns stigar uppgjorda i området och man kan själv välja vilka delar man vill besöka. De lättillgängliga delarna kan man besöka relativt finklädd medan de mer svårtillgängliga delarna kräver oömma kläder och rejäla skor. På vissa ställen stupar stigen brant ned mot dalen men det finns gott om träd att hugga tag i.  Växtligheten är enorm. Främst består den av många olika sorters lövträd, buskar och örter. Karaktärsväxten är dock murgröna. Den klänger sig fast på alla träd och bildar stora flak på marken. Första gången jag var här trodde jag inte mina ögon. Man tänker på tropisk regnskog. Allt detta dränks av en kakafoni av fågelkvitter. Det är otroligt mycket fågel här men man har svårt att se dem för lövverket är så kompakt. Men de hörs. Jämfört med de sydafrikanska plasttrumpeterna är det här ljuv musik.

När jag åt lunch sittande på en bänk lyssnade jag på koltrastarnas växelsång. Vilka mästare. Vad jag kunde uppfatta så lät de inte exakt som sina kamrater i Knivsta. Koltrasten lär ju vara skicklig på att ta till sig andra fåglars sång och här finns det massor av fåglar att härma. Ni som tänker besöka Öland i sommar får inte glömma att besöka Nunnedalen. Men gå ned i varv och ta god tid på er. Ni kommer inte att ångra er.

Nedanför Nunnedalen ligger den bördiga och vackra Mörbylångadalen

Följer man stigen kommer man till paradiset

Nu beger jag mig nedför branterna

En skinnbagge kämpar på i sin lilla värld

Blommor finns överallt (måste skaffa mig en bra Flora)

Insekter och spindlar finns också i en mängd här

Man får en känsla av att befinna sig i en regnskog

Murgrönan formligen översköljer hela området

Murgrönans kärl är väldigt dekorativa

Längst ned i dalen ser man ut över de gyllengula rapsfälten

Fjärilar av alla de sorter svärmar över rapsfälten. Här påfågelöga

Skogstry är vanligt förekommande här

Murgrönan finns i alla storlekar och former

Något enstaka träd har stått emot närmandena från murgrönan

Murgrönan bildar på sina ställen väldiga, marktäckande flak

Här är en ny planta på väg upp för en trädstam. Mot ljuset

I paradiset finns naturligtvis också en orm

Här finns också ett litet kapell där man kan sitta ned i lugn och ro och blicka ut över härligheten

Liksom fiskaren vittjar spindeln sina nät varje dag

Murgrönan är allerstädes närvarande

Svampar hjälper till med nedbrytningen och är samtidigt mat för många insekter

I den bördiga Mörbylångadalen arbetar bonden med hjälp av den senaste tekniken och till måsars skrik

Det finns hur mycket som helst att visa från den underbara Nunnedalen. En liten smakbit för att väcka intresse för denna vackra plats på jorden får räcka för den här gången.

På återseende

/Torbjörn

Bomull ska det vara

Tänk vad skönt det är att efter en dusch få sätta på sig en nystruken bomullsskjorta och ett par jeans. Men det ska naturligtvis vara hundraprocentig bomull. Ingen inblandning av polyester eller annat syntetiskt.

När jag växte upp hade jag ett par vitskjortor av tjock bomull från Lidköpings väveri. Jag har aldrig haft skönare skjortor. När de till slut hade gjort sin plikt som finskjortor hade jag dem när jag spelade ishockey. De fungerade som långärmade T-shirts ungefär. Sådana moderniteter fanns inte då på brynjans tid.

Nu har jag strukit ett par bomullsskjortor och ett par jeans (jeans ska strykas för att få den rätta känslan). Ja, det var väl i stort sett allt jag hade att säga i dag. Bomull ska det vara som sagt.

Nystruket i originalfärg

Men de är lika sköna i svartvitt

På återseende

/Torbjörn

Royal Street Flash

Det är lika bra att erkänna med en gång. Jag var där. Fast jag inte är någon anhängare till kungahuset. I Stockholm tillsammans med tusentals människor. Åh, vad vi trängdes. Men alla var på gott humör. Jag hade tänkt mig till Kungsträdgården först men det kunde jag glömma. Det gick inte att komma fram i folkvimlet. Sedan försökte jag på Malmskillnadsgatan, på bron över Hamngatan. Där var det naturligtvis avspärrat för seriöst foto- och TV-folk så då hamnade jag snett mitt emot NK till slut. Jag stod tillsammans med några kvinnor och barn från Iran. Vi fick vänta väldigt länge innan Viktoria och Daniel snabbt flashade förbi. Jag hade mitt Sony 70-300 mm på kameran och i trängseln stötte jag ideligen till mormor med det. En gång rispade jag henne på kinden av misstag och hon skrek till. Jag bad naturligtvis om ursäkt flera gånger men döttrarna bara log. Det är tur att man har fotografering som hobby och inte som yrke för sådana här arbetsdagar är klart jobbiga.

Nåväl så kom de till slut och alla lyfte sina kameror. Jag hade ställt in på serietagning men naturligtvis så var det någon som böjde sig fram under första salvan så det blev inget. När jag tittade på skärmen efteråt så såg i alla fall ett par av bilderna hyfsade ut.

Nu var jag jättehungrig och försökte ta mig till Kungsträdgården. Efter ett evigt buffande kom jag dit till slut. Där var det massor med folk och på scenen pågick uppträdanden under ledning av Kristin Kaspersen. Till slut fick jag både mat och en starköl i magen och livsandarna började att återvända. Jag gick runt i Kungsan ett bra tag och fotade människor och djur. Efter ett tag blev det mjukglass och en kopp kaffe samt en runda till i folkhavet. Det är mysigt med sådana här festligheter tycker jag. Folk är uppsluppna och bryr sig inte så mycket om oss fotografer. För i dag var vi många där ute.

Det fanns prinsessor även bland publiken

Fast alla hade inte krona på huvudet

Vaktstyrkan fick stå länge i spänd förväntan. De var beväpnade med automatkarbin med påsatt bajonett i skarpt läge. De blev försedda med vatten och godis för att inte säcka ihop.

På andra sidan gatan trängdes man också

Så plötsligt tutades i trumpeter och bröllopsföljet anländer

Där satt Daniel, den vanliga killen från Ockelbo, tillsammans med en riktig prinsessa

Jag drog vidare mot Kungsan och mötte på vägen en självutnämnd kung med sitt följe

På scenen dök plötsligt upp några som "liknade" kungen och drottningen

Bland publiken i Kungsan firades det grundligt

Intill mitt bord på restaurangen satt en ung mamma med sin baby

Kristin Kaspersen ledde festligheterna från scenen

Niklas Strömstedt drog några låtar

Det var många som ringde hem och berättade vad de varit med om. Kanske ända till Indien?

Klockan närmade sig åtta på kvällen och det var dags att ta tåget hem till Knivsta för en ny begivenhet. VM-matchen i fotboll mellan Kamerun och Danmark.

På återseende

/Torbjörn